Vägverket

Fru talman! Jag vill först och främst börja med att

säga att jag uppskattar att statsrådet har tagit sig tid att

komma hit och förhoppningsvis delta i debatten.

Som miljöpartist har jag den meriten och den

nackdelen att jag inte behöver gå in i en liten strid om

vem som gjorde vad, vem som har förhandlat med

vem och vem som är förlovad med vem. Sådant kan

man se på TV på dagtid, men det tycker jag inte skall

skötas i Sveriges riksdag.

Det karaktärisktiska för nästa års budget för Väg-

verket är att man fortfarande dras med den trafikpoli-

tik som beslutades under 1993 och det investerings-

program som bestämdes. Det byggde bl.a. på en hel

del falska föreställningar om trafikpolitikens förut-

sättningar, även om vissa delar av formuleringarna

har ändrats i de trafikpolitiska delmålen. Bl.a. har

Socialdemokraterna valt litet annorlunda formulering-

ar vad gäller konkurrenskraft, näringslivets stimulans,

m.m.

Faktum är att man i princip följer det här investe-

ringsprogrammet. Det är då irrelevant om det är en

borgerlig eller en socialdemokratisk regering. Det har

visat sig genom att de besparingar som har gjorts först

och främst har gjorts med hänsyn till det statsfinan-

siella läget.

Miljöpartiet delar inte majoritetens syn på nöd-

vändigheten av utbyggnad av motorvägar. Vi menar

att motorvägar är en ganska dyr och onödig investe-

ring. Det finns bra mycket effektivare lösningar när

det gäller trafiksäkerhet, framkomlighet än just mo-

torvägar. Motorvägar har på något sätt blivit en helig

ko, en sanning som skall lösa alla problem.

Om vi tittar på detta med ekonomisk tillväxt kan

vi konstatera att det alltid funnits en föreställning om

att den ekonomiska tillväxten absolut behöver en

ökad transportvolymskapacitet. Jag skulle vilja vända

på begreppet och påpeka att den ekonomiska tillväx-

ten medför behov av ökade transportvolymer, men det

motsatta förhållandet är absolut inte nödvändigt. Det

är detta vi måste komma fram till. Annars kommer

investeringstakten att fortsatt vara densamma år efter

år efter år.

Vi kan konstatera de mål om effektivisering som

Vägverket har fått inte har uppfyllts i någon särskilt

tillfredsställande grad mer än att man har bestämt sig

för att bygga motorvägar för att effektivisera, vilket

flera instanser har vänt sig emot. Bl.a. har Lindbeck-

kommissionen visat att konkurrenskraften för indust-

rin ökar med så liten del, jag tror att det är 0,06 %,

eller något sådant.

Vi måste titta på hur motorvägsstandarden byggs

ut i dag. För det första byggs den ut ojämnt, vilket

bara det måste ses som en trafikfara. För det andra

byggs den ut på bekostnad av t.ex. enskilda vägar.

Här har Miljöpartiet anslutit sig till Centerns reserva-

tion. Vi har även anslutit oss till de motioner som

pekar på att pengarna först och främst skall tas från

motorvägsbyggen.

Låt mig visa en liten bild. Det här är en gård som

har brukats ekologiskt sedan 1972. Där bygger man

nu en motorväg. Låt oss ha i åtanke att i ett EU-land

som Holland är det inte tillåtet att expropriera för att

bygga t.ex. en väg. Då får vi en annan dimension på

individens ställning i samhället i dag. I och med att

riksdagen beslutat att endast ge direktiv för de över-

gripande målen och inte lägger sig i den enskilda

planeringen har det blivit problem med utbygg-

nadstakten eftersom Vägverket bygger efter eget

huvud.

Det är klart att Vägverket har bättre kompetens än

någon politiker att veta exakt hur det skall byggas,

men en sak måste konstateras. Det är att politiska

instanser och individer blivit ganska maktlösa. Därför

måste vi åtgärda detta på något sätt.

Apropå maktlöshet kan vi också nämna EU. Ut-

skottet har visat ett fantastiskt ointresse att delta i

någon som helst EU-debatt när det gäller Vägverket

och väginvesteringar. Den nationella vägplanen har

inte setts i ett europeiskt perspektiv, vilket är full-

ständigt unikt för ett EU-land. Vi ser en total integre-

ring av övriga EU-länders trafikpolitik genom Tran-

seuropean Network.

Sverige har karakteriserat sig genom att driva en

nationell politik i riksdagen. Den har väldigt liten

anknytning till de europeiska planerna. Om man hade

haft ett större medvetande här, hade man dessutom

valt att påverka mer, vilket inte har skett så mycket

från politiskt håll. Det är möjligt att regeringen sköter

detta och att det sker i EU-nämnden, men i utskottet

har vi sannerligen inte sett det.

Miljöpartiet har alltså ställt sig bakom Centerns

reservation. Vi har även ställt oss bakom de motioner

i en reservation som är till förmån för de vägutbygg-

nader som vi anser onödiga i dag. Vi anser att ett

tydligt direktiv skulle kunna ges om att det skall byg-

gas så billigt som möjligt, så miljövänligt som möjligt

och så effektivt som möjligt utan att trafiksäkerheten

äventyras. Hur går detta ihop? Hur bygger man så att

trafiksäkerheten inte äventyras och dessutom billigt

och miljövänligt?

Den plan som läggs upp i dag skall ju vara grund-

läggande för de framtida kommunikationerna i Sveri-

ge. När den stomnätsplan som ligger är färdig kom-

mer stomnätet i princip att vara färdigutbyggt i Sveri-

ge. Vi kan konstatera att utbyggnaden nu sker i förhål-

lande till folkökningen, ökade behov av transporter

och ökade behov av kommunikation på olika sätt.

Såväl i europeiskt som internationellt och svenskt

perspektiv finns det tydliga prognoser som talar om

ett behov av transportökningar. Däremot finns det

dåligt med prognoser som talar om hur man kan ef-

fektivisera.

Faktum är, som Vänsterpartiet har påpekat i en

motion, att energieffektiviseringen på transportområ-

det, särskilt vägtransportområdet, har varit mycket

dålig. Vi kan jämföra detta med energianvändningen

och energieffektiviseringen totalt i samhället. Energi-

behovet har haft samma kurva som den ekonomiska

tillväxten. Det är ett sätt att se som man bl.a. tillämpar

på u-länder för att visa att energibehovet ökar med

ekonomisk tillväxt.

Men detta har ändrats nu. Nu minskar i stället

energibehovet på grund av effektiviseringar. Det

skulle kunna likställas med effektiviseringar av väg-

transporter där själva slutvaran, produkten, blir bra

mycket mer kapitalintensiv. Den marginella nyttan

avtar ganska betydligt. Grundtanken är alltså att in-

vesteringsprogrammet är fel i dag. Därför måste vi

ändra på det från grunden.

Jag tycker att regeringen borde ta till sig litet av

detta och kanske inte gå så mycket i den borgerliga

regeringens spår och bygga så många broar och mo-

torvägar. Det behövs kanske inte. Vad är det som

säger att folkökningen och trafikökningen slutar när ni

har bestämt er för att sluta investera. Min generation

och generationerna efter min kommer säkert också att

ha ett ökat behov. Då är det ohållbart - och det inom

en snar framtid - att bygga på samma trafikpolitik

som man gör i dag. Det går inte.

Vi kan tyvärr konstatera att vi inte har fått något

gehör i utskottet för våra synpunkter. Vårt besparings-

förslag på 5,5 miljarder har inte gått igenom. Rege-

ringen har dragit ner något på investeringstakten men

inte uppmärksammat några andra frågor än det stats-

finansiella läget.

Miljöpartiet värnar om t.ex. grusvägar och det

vägkapital som finns. Men vi anser inte att det väg-

kapital som finns främjas av en delvis utbyggnad av

motorvägar på det sätt som sker i dag.

När det gäller glesbygdspolitiken måste man ha i

åtanke att många av motorvägarna byggs mellan stor-

städerna för att kompensera ett trafikbehov som finns

där och för att knyta samman olika regioner. Det är ett

faktum eftersom olika städer i dag måste hävda sig i

ett EU-perspektiv. I en union är Stockholm inte längre

en huvudstad. Där är Stockholm en liten stad. Därför

tycker jag inte att investeringarna i dag sker särskilt

väl i samklang med de regionalpolitiska målen.

Jag skulle vilja få en diskussion om detta. Jag har

undvikit att hoppa på någon direkt. Då finns det en

risk för att man missar dialogen, men jag hoppas att

viktiga frågeställningar om hur vi skall lägga upp den

framtida politiken ändå kommer fram.

Låt mig till sist säga några ord om Vägverkets

dotterbolag och bolagiseringen. Vi menar att bolagi-

sering och effektivisering är bra. Men vad händer när

ett bolag ställs inför de ekonomiska effekter som har

redovisats i den här rapporten. Den visar på hur fel

Vägverkets kalkyler har slagit, och inte bara Vägver-

kets utan även Banverkets. Om detta sägs väldigt litet

i propositionen också. Det tycker vi är mycket tråkigt.

Som det mycket riktigt påpekas i rapporten från Riks-

revisionsverket leder de felaktiga kalkylerna till fel-

aktiga politiska beslut.

Jag vill yrka bifall till reservation 7. Miljöpartiet

står givetvis bakom alla sina reservationer, men av

tidsskäl väljer jag att bara yrka bifall till reservation 7.