Vägverket

Fru talman! Även om det är min och regeringens

ambition att minska vägtransporternas andel av det

totala transportarbetet, är det rimligt att utgå från att

vägarna åtminstone inom för oss överskådlig tid

kommer att utgöra det grundläggande transportnätet i

vårt land. Det finns flera skäl till det. Ett är att det är

de korta transporterna som dominerar trafikarbetet,

och för korta godsfrakter finns det än så länge knap-

past något bättre transportmedel än bilen. Ett annat

skäl är att vägtransporterna kommer att vara en viktig

del i ett framtida utbyggt kombisystem för olika

transportmedel. Ett tredje skäl är att Sverige är ett

glest befolkat och avlångt land, där bilen ofta är det

effektivaste transportmedlet.

Det är därför viktigt att vi har bra vägar i vårt

land, och med bra vägar menar jag i hög grad vägar

som är trafiksäkra och som har en sträckning som så

litet som möjligt skadar människor och miljö. Mätt

med det måttet har vi också bra vägar i Sverige, sett

över hela landet.

Riksdagen har, som vi har talat om tidigare här i

kväll, fastställt målet för den svenska trafikpolitiken.

Den skall utformas så att både medborgarna och nä-

ringslivet erbjuds en tillfredsställande, säker och

miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga sam-

hällsekonomiska kostnad. Jag skulle vilja uppehålla

mig en stund vid två av dessa ord: "säker" och

"miljövänlig".

Jag börjar med begreppet säker.

Vägnätets status har naturligtvis stor betydelse för

trafiksäkerheten. Vägar som tillåter en jämn och lugn

trafikrytm utan farliga omkörningar är säkra vägar.

Säkrast av alla vägar är motorvägar. Men det är ändå

inte rimligt att bygga motorvägar överallt, oavsett

trafikmängd. Planskilda korsningar, förbifarter förbi

tätorter, tydliga trafikmärken och informationstavlor

bidrar också liksom särskilda gång- och cykelbanor.

Till vägens trafiksäkerhet hör också halkbekämpning

och snöröjning. Därför är jag glad över att vi, trots det

svåra ekonomiska läge som vårt land befinner sig i,

har kunnat behålla anslaget till drift och underhåll av

det statliga vägnätet på oförändrad nivå.

Som vi tidigare har sagt och som har påpekats här

av Bo Nilsson har Vägverket begärt ett större anslag,

och det är min och regeringens ambition, som också

uttryckts i regeringsförklaringen i höstas, att drift och

underhåll av det statliga vägnätet skall prioriteras, av

de skäl som jag har nämnt. I den ekonomisk-politiska

proposition som vi presenterade i höstas anslog vi

också extra medel till underhåll och reinvesteringar på

statliga vägar och för tidigareläggning av trafiksäker-

hetsåtgärder också i kommunerna.

Men trafiksäkerhet handlar inte bara om vägens

kvalitet utan också om trafikanters beteende, fordo-

nens tillstånd osv. Vägverket har tillsammans med

Rikspolisstyrelsen och Svenska kommunförbundet

och i samarbete med folkrörelser och andra frivilli-

gorganisationer arbetat fram ett nationellt trafiksäker-

hetsprogram. Detta program ligger nu till grund för

det trafiksäkerhetsarbete som vi skall utföra de när-

maste åren. Vi kommer från regeringens sida att noga

följa både genomförandet och resultatet av det arbe-

tet. Vi menar att den positiva utveckling av trafiksä-

kerheten som vi under de senaste åren har fått måste

fortsätta.

Det andra ord som jag ville stanna vid var ordet

miljö. En av de stora och svåra uppgifter som ligger

framför oss är att minska vägtrafikens påverkan på

människors hälsa och på miljön. Detta är ett måste om

vi också i fortsättningen skall klara vårt transportbe-

hov och kunna använda bilen också för att besöka

släkt och vänner.

Men vägtrafikens miljöpåverkan består inte bara

av buller och utsläpp av skadliga luftföroreningar.

Ny- och ombyggnader av vägar leder till förändringar

i landskapet, oavsett om det är i Mälardalen, i Bohus-

län eller t.o.m. i västra Värmland - eller hur, Jarl

Lander? Barriärer uppstår, nya vägsträckor gör in-

trång i känsliga natur- och kulturmiljöer, och männi-

skorna reagerar mot detta. Därför är det när man pla-

nerar för en ny väg viktigt att man har en dialog med

dem som bor i närheten och även med andra som på

något sätt är berörda av planeringen.

Vägverket har sektorsansvaret för ett miljöanpas-

sat vägtrafiksystem. Vägverket har också ansvaret för

att följa upp miljöpåverkan av vägtransportsystemet i

dess helhet och för att driva på en miljöanpassad

utveckling.

När det gäller väghållningen betyder det att an-

vända metoder som inte skadar mark och vatten längs

vägarna. När det gäller vägplanering innebär det att

vägar, broar och andra trafikanläggningar skall lokali-

seras så att de så mycket som möjligt är i samklang

med omgivningen och så att de gör minsta möjliga

intrång i natur- och kulturmiljön.

I tätorterna är det naturligtvis viktigt att ny- och

ombyggnad av vägar sker så att trafiken kan ledas

utanför bostadsområdena och så att bullerstörningarna

minskas och kulturområden skyddas. Tyvärr blir det

ofta en konflikt med naturintressena när man vill

bygga vägar i orörd natur.

När det gäller utsläpp av skadliga ämnen är det

naturligtvis viktigt att vi fortsätter att skärpa kraven

på fordon och bränslen, som Karl-Erik Persson var

inne på tidigare, och att vi höjer gränserna för tillåtna

utsläpp. Det finns också flera åtgärder att ta till.

Trafikanterna i vårt land tycker nämligen att mil-

jön är viktig. Att ha en god miljö är lika viktigt som

att ha en god sjukvård. Det har man visat i undersök-

ningar som har gjorts både förra och förrförra året.

Det betyder att det finns en positiv inställning till att

bete sig miljövänligt i trafiken, och den tycker jag att

man skall ta vara på.

Men det har också visat sig att människors kun-

skap om vad ett miljöanpassat körsätt egentligen

innebär inte är så stor som man kan tro. Därför finns

det stora miljövinster att göra genom att man informe-

rar trafikanterna om hur man minskar trafikens mil-

jöpåverkan. Här har naturligtvis Vägverket men också

andra organisationer såsom motororganisationer och

folkrörelser en stor folkbildningsuppgift.

Det finns ett miljöprogram inom Vägverket som

man nu jobbar efter. Jag tycker att man faktiskt kan se

resultat på olika trafikanläggningar. Det har byggts

betydligt vackrare broar och vägar som är anpassade

efter omgivningen. Man kan redan se resultatet.

Fru talman! För knappt två år sedan, i juni 1993,

beslutade riksdagen om investeringar i det statliga

vägnätet fram till år 2003. Mot bakgrund av det beslu-

tet fastställdes förra året långsiktiga investeringspla-

ner för vägarna. Dessa investeringsplaner skall ligga

till grund för de anslag till byggande av statliga vägar

som skall tas upp i statsbudgeten varje år. Hur fort

dessa investeringsplaner kan genomföras beror på hur

statens finanser ser ut.

Som Bo Nilsson redan har varit inne på kommer

genomförandet att ske i enlighet med den prioritering

som riksdagen har beslutat och som finns fastställd i

Vägverkets investeringsplan. I det sammanhanget är

Elisa Abascal Reyes diskussion om kopplingen mel-

lan tillväxt och ökad transportvolym intressant. Men

precis som Bo Nilsson sade är detta en analys som

skall göras i Kommunikationskommittén. Det är ing-

enting som vi kan ta ställning till i samband med att

riksdagen beslutar om Vägverkets anslag.

Vi känner ju till hur det ser ut i statens finanser

och att det finns ett behov av kraftiga besparingar.

Det är också det som i dag gör att vi på kort sikt drar

ner på investeringsanslaget för byggandet av vägar.

Följden blir att den koncentrerade utbyggnaden som

planerades för det närmaste året fördelas på en längre

tidsperiod. Genomförandet av planen blir alltså fram-

skjutet. Det kommer återigen att ske en ny prövning

av investeringsanslagen 1997.

Kommunikationskommittén har också i uppdrag

att se på innehållet i de gällande investeringsplanerna,

och man kommer att redovisa detta i januari 1996.

Vad vi nu föreslår och som jag hoppas att riksda-

gen skall godkänna i morgon är att man skall anta de

infrastrukturplaner som finns hos verken och att de

skall revideras vart fjärde år i stället för som tidigare

vart tredje år. Det beror på att vi numera har fyraåriga

mandatperioder, och det blir då möjligt att både initie-

ra och avsluta en ny infrastrukturplanering under en

mandatperiod.

Fru talman! Eftersom vi nu måste spara är det

viktigt att vi använder de medel som vi här där de gör

allra störst nytta. Jag anser att det vore väldigt olyck-

ligt om vi, utifrån ett kanske inte alltid alldeles rele-

vant stråktänkande, använde ett stor del av pengarna

till att bygga ut några få vägprojekt till en mycket hög

standard, även när det gäller sträckor där trafikmäng-

den inte kräver det. Det finns nämligen ett stort behov

av att förbättra många av våra vägar. Det finns också

behov av att bygga förbifarter runt större tätorter. Då

är det bättre att vi använder pengarna till att genomfö-

ra de åtgärder som är mest angelägna från trafiksäker-

hets- och miljösynpunkt. Annars finns det en risk för

att vi kraftigt försenar viktiga förbättringar.

Det är därför som regeringen föreslår en ompröv-

ning av beslutet om målstandard på ett antal vägar.

Målstandarden skall vara 13 meter, men det skall vara

möjligt att avvika från denna målstandard om det är

uppenbart att en avvikelse innebär betydande sam-

hällsekonomiska effektivitetsvinster. Men då skall

man från Vägverket kunna påvisa detta.

Så över till enskilda vägar. Regeringens förslag

om en halvering av stödet till enskilda vägar är be-

tingat av att det är nödvändigt att minska på statens

utgifter. Alternativet som har diskuterats här i kväll

hade varit att ytterligare dra ner på investeringsansla-

get eller att minska anslaget till drift och underhåll av

det statliga vägnätet. Det hade varit mycket olyckligt

att genomföra detta just från trafiksäkerhetssynpunkt.

Det är angeläget även här att de medel som finns

tillgängliga används på det effektivast möjliga sättet.

Jag tycker därför att det är bra att trafikutskottet nu

föreslår att man skall göra en analys av stödets an-

vändning och fördelning.

Fru talman! Att komma till rätta med trafikprob-

lemen i storstadsområdena är en av de mest angelägna

åtgärderna om man vill åstadkomma ett miljöanpassat

transportsystem. Av det skälet tillsatte den förra soci-

aldemokratiska regeringen redan år 1990 en förhand-

lingsman för vart och ett av de tre storstadsregionerna

Stockholm, Göteborg och Malmö för att åstadkomma

en förbättrad trafikförsörjning och en minskning av

miljöstörningarna från trafiken. Förhandlingsmännen

har sedan presenterat sina förslag till trafiklösningar

för de tre regionerna.

Regeringen anser fortfarande att det är nödvändigt

att få ordning på trafiksituationen i storstadsområde-

na. Därför måste nu berörda parter ta sitt ansvar för

att överenskommelserna skall genomföras i rimlig tid

och till en rimlig kostnad.

Fru talman! Riksdagen har beslutat om en upp-

delning av Vägverket i en beställardel och en produk-

tionsdel. Riksdagen har också beslutat att all produk-

tion, inte bara byggande utan också drift och under-

håll, skall konkurrensutsättas och att konkurrensut-

sättningen skall vara helt genomförd den 1 januari

1996.

Drift- och underhåll är en komplex fråga att hante-

ra. Vägverket får nu en ny roll, att lägga ut tydliga

beställningar och att hantera entreprenadavtal. Sär-

skilt vinterväghållningen är en grannlaga uppgift.

Regeringens utgångspunkt är att konkurrensutsätt-

ningen inte får ske så att de trafikpolitiska målen, och

då särskilt trafiksäkerhetsmålet, äventyras. Därför

genomförs nu en utvärdering av den konkurrensupp-

handling som har skett hittills. Vägverket har nyligen

lämnat en delrapport till regeringen. Eftersom utvär-

deringen endast gäller fram till januari 1995 kan man

ännu inte dra några särskilt säkra slutsatser. Men, och

det vill jag säga redan nu, det mesta tyder ändå på att

Vägverket behöver ha ytterligare tid på sig för att

utvecklas som beställare och för att få entreprenörerna

att göra rätt saker. Det kan finnas anledning att ytter-

ligare förlänga tiden för försöksverksamheten. Väg-

verkets slutredovisning skall lämnas i juni, och då

kommer regeringen att ta slutgiltig ställning.

Fru talman! När jag för tre veckor sedan deltog i

riksdagens debatt om trafikpolitikens inriktning kunde

jag konstatera att det fanns en bred samstämmighet

mellan partierna. Det finns betydligt flera reservatio-

ner till dagens betänkande, men jag tycker ändå att

enigheten är ganska stor. Detta gäller inte minst nöd-

vändigheten av att spara även på det här området.