Vägverket

Fru talman! Människors resor till arbete, möten

med varandra och transporter av varor är grundläg-

gande funktioner i samhället. Förmågan att på ett

effektivt och resurssnålt sätt organisera transporter

och kommunikationer har en avgörande betydelse för

utvecklingen av välfärd, samhälle, ekonomi och miljö.

Den dominerande delen av resor och transporter sker i

dag, och inom överskådlig tid, på landets vägsystem.

Dagens betänkande behandlar anslag till just Väg-

verkets olika delar. Det gäller investeringar till drift

och underhåll samt till enskilda vägar.

År 1993 och 1994 fastställde riksdagen ett stam-

vägnät till omfattning, standard och utbyggnadstakt

samt en planeringsram för investeringarna. Beslutet

fattades i den här kammaren med stor majoritet.

Även om detta beslut i sak står fast måste det

statsfinansiella läget påverka även utbyggnaden av

vägnätet. Förslaget i regeringens proposition är att

investeringarna förskjuts något i tiden. För väginves-

teringarnas del betyder detta att väghållningsplanen

inte kan slutföras 2003 som tidigare var sagt utan

tidigast 2004.

När det gäller drift och underhåll av det statliga

vägnätet sker dock inga besparingar som är synliga i

budgeten. Men om man ser till det behov som Väg-

verket redovisar finns det besparingar även här på

flera miljarder. Jag tycker att det finns skäl att under-

stryka detta.

Enligt min bedömning är underhållet av våra vä-

gar, eller att bevara vägkapitalet om ni så vill, lika

viktigt som de nya investeringarna.

När det gäller anslaget till de enskilda vägarna fö-

reslås mycket stora besparingar. Man kan alltså både

med fog och vett säga att väganslagen minskas or-

dentligt för att klara budgetunderskottet. Det är natur-

ligtvis smärtsamt men nödvändigt. Det finns också en

stor majoritet för detta i kammaren.

Fru talman! Jag tänkte nu gå över till trafikutskot-

tets betänkande och kommentera några viktiga punk-

ter.

I propositionen föreslår regeringen att flera vägav-

snitt skall få en sänkt målstandard från motorvägs-

standard till 13 meters bredd. Det gäller avsnitten på

E 4:an Gävle-Sundsvall, norra E 6 mellan Uddevalla

och norska gränsen, E 20 mellan Göteborg och örebro

och E 22 mellan Malmö och Karlskrona. Regeringen

anser dock att man kan avvika från den lägre målstan-

darden om avvikelsen innebär betydande samhälls-

ekonomiska effektivitetsvinster.

Utskottets majoritet har velat tolka regeringens

skrivelse positivt så till vida att vi vill ge regeringen

och Vägverket en möjlighet att långsiktigt ge de fyra

aktuella vägarna rätt målstandard.

Anser regeringen t.ex. att E 6 till norska gränsen

bör få motorvägsstandard bör denna möjlighet också

finnas. Skälen kan vara såväl trafiksäkerhet som den

stora andelen tung trafik som trafikerar detta interna-

tionella stråk.

Ett annat konkret exempel kan vara delen Söder-

hamn-Enånger där planeringsprocessen hunnit långt

och där en samordning av väg- och järnvägsutbygg-

nad kan ge betydande samhällsekonomiska vinster. På

andra vägavsnitt kan det kanske vara en fördel att

vänta med utbyggnaden tills rätt målstandard kan

uppnås. Genom utskottets skrivningar utgår vi ifrån

att de aktuella vägavsnitten på sikt kan få rätt måls-

tandard.

När det gäller drift och underhåll av det statliga

vägnätet har jag redan sagt att detta är en mycket

viktig del av vägväsendets uppgift. Här vill jag ge två

synpunkter.

När det gäller anslaget kan man av statsfinansiella

skäl på kort sikt spara även här, men mer långsiktigt

är det tveksamt.

Den kommunikationskommitté som nu arbetar bör

ha eller har som en av många viktiga uppgifter att se

till att det befintliga vägnätet kan bibehålla en hög

standard.

När det gäller att bolagisera Vägverkets produk-

tionsdivision vill jag kort säga att regeringen aviserat

en proposition i höst om vilken huvudman som detta

nya bolag bör ha. Dessutom pågår för närvarande en

utvärdering av den del av underhållet som nu är kon-

kurrensutsatt. Det är en god sed som vi har här i riks-

dagen att man avvaktar med förändringar under den

tid som utredningar pågår.

Jag måste ändå få säga till Ulla Löfgren att jag

aldrig kommer att bli så glad för marknadslösningar

som hon är. Det är kanske det som är den politiska

skillnaden mellan oss, och det är kanske väl att det

finns sådana.

Låt mig så gå över till den kanske allra svåraste

besparingen, den som gäller de enskilda vägarna.

Sällan har jag fått så många yttringar, påtryckningar,

brev och krav på uppvaktningar. Det tyder på att detta

är en mycket tuff besparing, och det är jag också

övertygad om. På kort sikt måste vi tyvärr genomföra

dessa svåra nerdragningar. I framtiden tror jag, utan

att lova, att det kanske krävs mer pengar på sikt.

När det gäller organisationen eller kommunalise-

ringen har protesterna varit speciellt skarpa. I min

enfald trodde jag att en decentralisering till kommu-

nerna i allmänhet var positiv och till en fördel, men

här har ju alla - Vägverket, kommuner, Kommunför-

bundet och massor av vägföreningar - fått både mig

och utskottets majoritet att tveka och kanske t.o.m.

ändra oss.

Vi föreslår att en analys av regeringens förslag

både vad avser medlen och kommunaliseringen görs

före det att eventuella förhandlingar tas upp med

Kommunförbundet. Detta ger vi också regeringen till

känna. Analysen bör göras färdig under det här året,

som Karl-Erik Persson tidigare har sagt.

Fru talman! Nu vill jag gå över och kommentera

några reservationer och de anföranden som hållits

tidigare i det här ärendet.

Jag vill ta upp reservation 3. Där kräver modera-

terna att det bör vara ett mer direkt samband mellan

statens utgifter och inkomster på vägområdet. Detta är

en av många viktiga frågor som Kommunikations-

kommittén skall belysa. Till dess att så sker får vi

avvakta.

Moderaterna föreslår också en besparing på Väg-

verkets administration med 150 miljoner. Jag undrar

hur man har gjort. Har man knäppt med fingrarna och

kommit fram till en lämplig summa? Jag tror inte att

det finns någon speciell uträkning för hur man har

kommit fram till detta. Men det är möjligt att det

passar.

Samtidigt kräver man att tioårsplanerna skall ge-

nomföras, man skall bli en duktig beställare osv. Vi

socialdemokrater föreslår också besparingar här med

ett antal procent, men mer är inte möjligt, och det vet

moderaterna.

Till sist föreslår Moderaterna att 200 miljoner

skall överföras från drift- och underhållsanslaget till

enskilda vägar. Det låter flott, men samtidigt säger m

att det saknas medel på drift- och underhållsanslaget.

Jag tycker att det är populistiskt och onödigt. Vi vet

att det skulle behövas mycket mer på drift- och un-

derhållsanslaget för att klara trafiksäkerhet, miljö osv.

Att flytta pengar från drift- och underhållsanslaget är

ett mycket dåligt sätt.

Jag vill också göra några kommentarer till det Ulla

Löfgren sade. Hon gjorde som många andra: Hon tog

i ordentligt. När man tar i som hon gjorde finns det en

risk att man inte blir riktigt trovärdig. Det får kanske

andra än jag bedöma.

Jag vill ändå säga att det aldrig förr anslagits så

mycket pengar till drift och underhåll som det görs

just nu. Så till vida har vi socialdemokrater försökt att

ge drift- och underhållsanslaget de medel som går att

ge i detta svåra läge. Det får man inte glömma bort.

Moderaterna ställer upp på investeringarna. Det

tycker jag i och för sig att man skall vara glad över.

Ulla Löfgren sade en massa om att vi har en dålig

och ryckig trafikpolitik. När man pratar om detta ute

märker man att det är en allmän uppfattning att 1988

års trafikpolitiska beslut är det allra bästa beslut som

har fattats.

Vi drev i flera år i opposition kravet på att det

skulle tillsättas en kommission som skulle se över

trafikpolitiken mera långsiktigt. Vi fick avslag. Nu har

vi fått majoritet, och nu genomför vi kommissionen.

Nu skall vi också titta litet mer långsiktigt på frågan.

Vi är ganska systematiska, vi socialdemokrater. Jag

tyckte att kritiken var dålig och felriktad.

Miljöpartiet skriver när det gäller trafikpolitikens

inriktning i betänkande 13 reservation 4 att de förde-

lar som bil och flyg erbjuder emellertid är så uppskat-

tade och etablerade att det krävs goda alternativ. I

betänkande 18 kräver Miljöpartiet att riksdagen anvi-

sar ett 5,5 miljarder kronor lägre belopp till byggande

av vägar än det som regeringen och utskottsmajorite-

ten föreslår.

Det betyder sämre trafiksäkerhet. Men framför allt

betyder det att de vägarbetare som i dag är ute och

bygger vägar får gå hem därför att anslagen inte räck-

er till. Jag undrar om Elisa Abascal Reyes verkligen

har funderat på om denna neddragning är möjlig. Jag

tvivlar uppriktigt sagt på det.

Elisa Abascal Reyes säger också att den plan vi nu

jobbar efter är fel. Vi har sagt att vi genom Kommu-

nikationskommittén skall titta litet mer långsiktigt på

frågan för att se om vi gör rätt eller om vi skall göra

andra prioriteringar. Vi har inte nonchalerat frågan,

och Elisa Abascal Reyes har fått gehör för sin åsikt.

Vi måste titta på frågan igen. Det är aldrig så att nå-

gonting är statiskt. Här får man kanske ändra sig.

Jag vill trots allt säga två saker om fientligheten

till motorvägar. Det är inte så att vi bygger motorvä-

gar både här och där, som det låter på Elisa Abascal

Reyes. Det är kanske något hundratal mil motorvägar

i ett vägnät som är mer än 50 000 mil i detta land.

Man får inte förledas att tro det som ni ofta säger, dvs.

att nästan allt som byggs är motorvägar. Det är natur-

ligtvis precis tvärtom.

Elisa Abascal Reyes sade också att Vägverket

bygger efter eget huvud. Det är inte så. Vi har efter ett

mycket omfattande arbete i denna kammare bestämt

oss för en väghållningsplan. Den måste Vägverket

följa. Man bygger alltså inte efter eget huvud utan

efter riksdagens beslut.

Jag tycker att Centern har ett litet konstigt reso-

nemang. Först säger man att vägplanerna skall fullföl-

jas. När det gäller de fyra vägarna har man en annan

åsikt. Man vill inte se några motorvägar. Sedan prutar

man en miljard. Jag får det inte att gå ihop. Jag tycker

att det liknar en tulipanaros. Men Centern kan.

Sivert Carlsson sade att vi har genomfört en massa

förslag som är fientliga mot glesbygden. Då är det

glädjande att vi precis i dag har lagt fram en gemen-

sam proposition om regionalpolitiken. Då kanske vi

kan komma ifrån de frågorna framöver. Det är gläd-

jande.

Jag har redan sagt att vi aldrig tidigare har satsat

så mycket på drift och underhåll. Utöver de 5,9 mil-

jarder som syns i budgeten finns det ytterligare ett

antal hundra miljoner i decemberpaketet. Vi har ald-

rig satsat så mycket som nu, men det behövs ändå

mer. Då blir det litet konstigt om man tar pengar ifrån

detta anslag. Det är bara så.

Sivert Carlsson tog i ordentligt när det gäller det

enskilda vägnätet. Det var en klagosång. När man tar i

för mycket, precis som Ulla Löfgren, blir man knap-

past trovärdig.

Vi har resonerat om denna fråga med väldigt

många. Det vet Sivert Carlsson också. Man säger

nästan samfällt att det skall gå att ordna på kort sikt.

På längre sikt blir det naturligtvis jobbigt, men man

säger att vi inte skall kommunalisera vad vi än gör.

Det är precis vad utskottet har bestämt sig för att

inte göra. Vi har lyssnat på opinionen. Vi har gjort

vad vi har kunnat. På kort sikt skall det gå att klara.

När vi har analysen klar vet vi bättre. Det är ett bra

sätt att jobba på i denna kammare.

Karl-Erik Persson har gått, men jag skulle ändå

vilja säga några saker också till honom. Det kan ju

föras till protokollet.

Han kräver i en reservation att vi skall satsa på

alternativ. Det är precis vad vi gör. Ute i landet pågår

det mer än någonsin försöksverksamhet med olika

alternativ: gasbussar, elbilar osv. Varenda länstrafik-

bolag och varenda kommun och landsting håller på

med något alternativ till den vanliga bil- och busstra-

fiken. Jag tycker att det är glädjande. Jag sitter själv i

Kommunikationsforskningsberedningen och vet vil-

ken enorm verksamhet som pågår ute i landet just när

det gäller dessa alternativ.

Också Karl-Erik Persson ville skicka hem vägar-

betare. Det är förvånansvärt att ett sådant förslag

kommer från Vänsterpartiet, tycker jag.

Han hade en fråga, och den skall jag också svara

på så att han kan läsa svaret i morgon. Han undrade

om han skulle få bifall för någon av sina reservationer

när kompletteringspropositionen kommer nästa vecka.

Jag kan göra honom ledsen och säga att han inte får

bifall då heller.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till hem-

ställan i utskottets betänkande och avslag på samtliga

reservationer.