Herr talman! Socialförsäkringsutskottet
betänkande nr 11 innehåller flera frågor som rör
vårt mottagande av asylsökande. Det har flera
talare noterat.
Få samhällsverksamheter har någonsin varit så
utsatta för stora omvälvningar och påfrestningar
som vårt flyktingmottagande har varit under de
senaste åren. Antalet asylsökande har varierat
kraftigt mellan åren. Det har i sin tur påverkat såväl
mottagandets organisation som dess innehåll och
inte minst dess kostnader.
Som framgår av vårt betänkande fanns det vid
ingången av innevarande budgetår över 90 000
asylsökande och flyktingar i Invandrarverkets
förläggningssystem. Prognosen tyder på att antalet
personer, i slutet av det budgetår som nu
behandlas, skall vara nere på 10 000.
Förutsättningen för detta är naturligtvis att en ny
stor grupp asylsökande inte anländer till våra
gränser under det år som kommer. Detta visar
kanske på svårigheterna i att planera och
organisera denna verksamhet. Det svänger väldigt
när det gäller både tiden och omfattningen.
Under de senaste åren har det riktats en hel del
kritik både mot Statens invandrarverk och mot
mottagningsverksamheten. Jag tänker inte gå in på
detaljerna i den kritiken, men jag kan konstatera
att en del kritiska synpunkter har varit berättigade
men att det också har funnits en hel del kritik som
har varit obefogad. I det stora hela måste det dock
konstateras att man har klarat sina uppgifter på ett
bra sätt, med tanke på den stora anspänning som
har varit under de senaste åren. Detta konstaterar
också regeringen i sin proposition.
Herr talman! Regeringens förslag till ny
organisation och riktlinjer för flyktingmottagandet
innebär en vidareutveckling av vårt mottagande.
Förslaget är baserat på de erfarenheter som vi har
fått under de senaste årens verksamhet. I allt
väsentligt ställer sig en bred utskottsmajoritet
bakom regeringens förslag.
Huvudpunkten i förslaget är att Statens
invandrarverk även fortsättningsvis skall vara
huvudman för flyktingmottagandet och att
verksamheten skall vara så flexibel som möjligt.
För att uppnå ökad effektivitet och minskade
kostnader skall verksamheten omfattas av ett
anbuds- och konkurrensförfarande. Det gör att den
del av verksamheten som drivs på entreprenad
ökar.
För att stimulera fler asylsökande till att ordna ett
eget boende öppnas det möjligheter för dem att få
hyresersättning om de önskar bo hos släktingar
eller bo på något annat sätt. Vi har ju diskuterat
principen om att de skall ta ett ökat ansvar för sina
egna liv i Sverige.
I förslaget vidareutvecklas den meningsfulla
verksamhet som i dag finns på förläggningarna för
de asylsökande. Verksamheten skall utökas
tidsmässigt, och de asylsökande blir också skyldiga
att delta i verksamheten.
Man har pekat på deltagande i svenskundervisning
och verksamhet som innebär orientering om
förhållandena i det svenska samhället. Det gäller
deltagande i det gemensamma arbetet på
förläggningarna, och det gäller deltagande i
verksamheter utanför förläggningarna.
Den sista punkten har framkallat en del
synpunkter. Det finns också en reservation när det
gäller formerna för hur denna verksamhet skall
bedrivas. Socialdemokraterna har i sin reservation
pekat på att det skall vara ett obligatoriskt
samrådsförfarande med länsarbetsnämnder och
fackliga organisationer.
Vi har från majoritetens sida samma uppfattning
som regeringen. Om detta skall fungera får man
inte kringgärda verksamheten med alltför många
tekniska och andra komplicerade regler som gör att
verksamheten blir tungrodd och svårhanterlig. Då
kommer man inte heller att nå speciellt många
verksamheter utanför förläggningarna.
Från regeringens sida har man mycket klart sagt att
det är fråga om uppgifter som normalt inte utförs
på marknadsmässiga villkor. Man har pekat ut vissa
områden som är lämpliga för den här typen av
uppgifter. Därmed tycker vi heller inte att de
konfliktpunkter finns som har berörts av ett par
talare när det gäller anknytning till den övriga
arbetsmarknaden och den ordinarie
verksamheten -- den som kan ske på vanliga
marknadsmässiga villkor. Vi är på den punkten
nöjda med regeringens avvägningar.
Jag kan inte låta bli att något kommentera Ny
demokratis reservation när det gäller
förläggningsverksamhetens organisation. Ny
demokrati förordar en återgång till ett system som
innebär att det skall vara någon form av -- om jag
har uppfattat det rätt -- enkla förläggningar med
helpension. Där aktiveras inte precis den
asylsökande utan passiviseras snarare.
Argumentationen är litet märklig. Det är bara
något år sedan en av Ny demokratis
förgrundsgestalter, Bert Karlsson, åkte land och
rike runt för att argumentera mot den nuvarande
organisationen på Invandrarverkets förläggningar.
Han sade att just det att människor trängdes ihop i
förläggningar, att det inte fanns någon aktiv
verksamhet osv., var fel. Nu pläderar Ny demokrati
för en återgång till ett system som skulle innebära
mer passivitet och en återgång till ett
helpensionsboende. Samtidigt har det under en
längre tid varit en utveckling mot att man skall
lämna hotell- och pensionatsvistelserna och gå in
för att de asylsökande skall ta ett ökat ansvar för sig
själva.
Jag måste säga att jag har svårt att hänga med i Ny
demokratis tankegångar på detta område. Därför
yrkar jag avslag på Ny demokratis reservation på
den här punkten.
Från utskottets sida har vi gjort en del mindre
justeringar -- Maud Björnemalm nämnde detta i sitt
anförande -- när det gäller detaljer i regeringens
förslag, t.ex. tystnadsplikten för de anställda som
finns på entreprenörernas förläggningar. Vi har
framfört önskemål till regeringen om att få till stånd
en enklare hantering av arbetstillstånden. Vi har
justerat åldersgränser så att de stämmer med hur
verksamheten ser ut. Det är, som sagt, fråga om
mindre justeringar. När det gäller helheten
upplever jag det som att det finns en bred enighet
här i riksdagen bakom huvudprinciperna för detta
förslag.
Det finns kanske anledning att också orda något om
de andra två delarna, som handlar om
tidsbegränsade uppehållstillstånd och ny ansökan.
Utskottet uppfattar förslaget från regeringen om
tidsbegränsade uppehållstillstånd som en tillfällig
lösning i avvaktan på att den invandrarpolitiska
utredningen blir färdig med sitt förslag. I direktiven
ingår det att utredningen skall se över vår
flyktingpolitik och vår utlänningslagstiftning i stort.
Frågan om hur olika skyddsbehov skall hanteras
när det gäller både permanenta och tillfälliga
uppehållstillstånd ingår som en uppgift. Vi ser
därför den lösning som regeringen nu har valt som
en temporär lösning i avvaktan på att utredningen
blir klar med sitt förslag och man kan göra en
samlad helhetsbedömning av vilka
skyddsanordningar som skall finnas för olika
grupper. Det gäller kanske också de grupper som
i dag faller utanför det traditionella asylbegreppet.
Det handlar om miljöflyktingar samt om flyktingar
i samband med svältkatastrofer och liknande
katastrofer som kan inträffa i vår närhet.
Utskottet har under avsnittet Ny ansökan valt att
följa regeringens förslag när det gäller vem som
skall ansvara för den förnyade ansökan, dvs. att
Utlänningsnämnden skall ta över det ansvaret från
Invandrarverket. Vi har däremot valt att inte följa
regeringens förslag när det gäller kriterierna för hur
en ny ansökan skall prövas. Bakgrunden till det är
att det har uppstått en diskussion kring huruvuda
de kriterier som regeringen har föreslagit skulle
innebära en kraftig insnävning i möjligheterna att
få sin sak prövad. Vi har utgått ifrån att regeringen
själv har sagt att syftet med den förändrade
organisationen och de förändrade kriterierna inte
är att minska antalet ansökningar som bifalls utan
att förhindra att man alltför många gånger
upprepar sina ansökningar, att det blir en regel att
man ansöker flera gånger.
Utskottet har gjort en sammanvägning. Vi har valt
att följa organisationsmodellen och behålla de
gamla kriterierna. När det gäller rättshjälpen har vi
valt att gå på regeringens förslag, dvs. att begränsa
samhällets skyldighet att ge ekonomiskt stöd till
rättshjälp när det gäller att lämna in ansökningar.
Vi tror att vi har hittat en rimlig avvägning, med
tanke på hur vi har uppfattat diskussionen,
debatten och också regeringens ambitioner på detta
område.
Vi utgår självfallet ifrån att regeringen noga följer
upp det här. Det är naturligtvis ytterst en
avvägningsfråga hur mycket av kvalificerade
resurser vi kan använda för behandling av
ansökningar när vi en gång har kommit till ett
slutgiltigt avgörande i utlänningsnämnden om hur
många gånger man skall kunna föra upp sitt ärende
på nytt. Vi tycker att den avvägning vi har gjort om
hur man skall hantera den här ansökan är lämplig.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets hemställan.