Herr talman! Det finns vissa saker som jag upplever
som negativt. Tidigare fick de asylsökande inte
städa sin egna rum. Det har nu blivit en skyldighet.
När omvändelsen kommer slår pendeln över till
den andra ytterligheten, dvs. till en skyldighet med
sanktionsmöjligheter. I stället borde det vara fråga
om en självklar rättighet som det inte behöver
ordas om eller regleras.
Jag vill påpeka att det inte är bara i Sverige som
man anser att det är grundläggande att försörja sig
själv. Sådana uttryck kan tolkas som att det är
lycksökare som kommer till vårt land.
Det går knappast att begränsa de humanitära
skälen mer än vad som redan görs. Det finns många
ärenden i dag där det finns läkarintyg. Jag har tagit
del av ett ärende där det finns intyg från
överläkaren på PBU och från Rädda barnen. Men
handläggarna anser att det inte föreligger
tillräckliga humanitära skäl.
Birgit Friggebo tog upp frågan om antalet
flyktingar. Efter andra världskriget fanns det ca
200 000 flyktingar i vårt land. Att vi klarade det så
bra den gången kanske beror på att det då inte
fanns hela det lag- och regelverk som finns i dag. I
dag finns inga lagliga möjligheter att ta sig till
Sveriges gräns för att söka asyl. Den enda
möjligheten är att bli uttagen på kvot. Alla andra
vägar har vi nämligen stängt, genom visumkrav och
genom restriktioner för transportbolag.
Jag tycker att man någon gång borde kunna se
facket som en positiv samarbetspartner, som
exempelvis i det här fallet kunde tillföra idéer och
uppslag om en uppläggning av sysselsättningen.