Herr talman! Folkpartiet har länge varit kritiskt till
hur mottagandet av asylsökanden har gått till i
Sverige. Vi har också varit kritiska till de långa
väntetiderna på flyktingmottagningarna. Under
oppositionstiden skrev vi motioner här i riksdagen
och ville ha förändringar. En mycket
uppmärksammad rapport lämnades i mars 1990.
Den stakade ut en väg för hur vi skulle vilja
organisera asylmottagandet i framtiden.
Vi har upplevt att mottagandet har varit alltför
stelbent. Det har alltför mycket präglats av
omhändertagandet. Syftet bakom detta har
naturligtvis varit vällovligt, men det har i vissa fall
fått negativa konsekvenser. Det har inneburit en
passivisering och en tillvänjning till ett
bidragsberoende. Man har invaggats i tron att här
i Sverige gör myndigheterna allting. Man har tagit
alltför litet hänsyn till de asylsökandes förmåga att
ta ansvar. Det har också lett till att
mottagningssystemet har blivit onödigt dyrt.
Oavsett om man får avslag på sin asylsökan eller om
man får stanna i Sverige har vi tyckt att det är
viktigt att man mår så bra som möjligt under
väntetiden på beskedet om man får stanna eller
inte.
I ärlighetens namn skall jag också säga att det under
de år som har gått också har skett förbättringar
successivt. Nu fattas de formella besluten som
bekräftar att de asylsökande har en egen förmåga
att ta ansvar och att de kan göra det. Det går också
ut rätt signaler till de asylsökande om att grunden
för vistelsen här i Sverige är att man försörjer sig
själv. Många av förslagen ligger i linje med detta.
Det gäller rätten att skaffa sig en egen bostad och
att man får ta ansvar för förläggningarnas skötsel.
Det är en tydlig signal om att dagbidraget är en
ersättning för en prestation.
Herr talman! Maud Björnemalm redovisade att
Socialdemokraterna är med på i stort sett alla
förslag i propositionen, och det har vi också sett i
betänkandet. Ändå intar Maud Björnemalm en
ganska gnällig attityd till de olika beslut som nu
skall fattas. Jag tolkar det som att
Socialdemokraterna har varit känsliga för den
kritik som bl.a. Folkpartiet har fört fram under
årens lopp och att man har känt sig träffad. Man har
således svårt att slita sig från den gamla
planmässigheten men man vågar inte gå emot
förslagen.
Självfallet skall man följa upp de beslut som
kommer att fattas här i riksdagen i dag och se hur
verkamheten kommer att utvecklas.
Socialdemokraterna har en reservation till en del av
punkterna som handlar om den meningsfulla
sysselsättningen. Man vill att Länsarbetsnämnden
och de fackliga organisationerna regelmässigt skall
kopplas in. Man vill inte medge att det görs avsteg
från huvudregeln att det är Invandrarverket som
skall teckna sysselsättningsavtal med arbetsgivare
av olika slag och därmed förhindra att
entreprenörer gör det. Man vill att hela
arbetsrätten skall träda i kraft i form av den
meningsfulla sysselsättningen.
Jag upplever detta bara som att man vill
byråkratisera verksamheten och att man vill
tillbaka till den gamla ordningen då myndigheter
och fackliga och andra organisationer styrde nästan
allt på arbetsmarknaden.
De här personerna skall ju inte ha någon lön. De
befinner sig därmed vid sidan av den ordinarie
arbetsmarknaden.
Jag tycker det är beklagligt att socialdemokraterna
inte har lyckats slita sig ifrån de gamla formerna för
hur verksamhet skall bedrivas. Det bästa är ju att
man handlar på ett så flexibelt sätt så att man
snabbt uppnår syftet att se till att människor får en
meningsfull sysselsättning.
Arne Jansson i Ny demokrati har attityden att det
skall vara mer av det gamla. Det skall vara ännu
mer inlåsning, ännu mer avskiljande av de
asylsökande ifrån det normala samhället. In med
dem på förläggningar! Se till att man serverar mat
till dem, så att de inte får sköta det själva. Tillfälliga
uppehållstillstånd skall vara ett regelmässigt inslag,
oavsett hur lång tid människor behöver ha skydd i
Sverige. Vid tillfälliga uppehållstillstånd under
kortare tid skall det inte ges några bidrag och det
skall inte heller ges någon hjälp att åka hem.
Jag skulle vilja påstå att Ny demokrati nu börjar
hamna rejält på efterkälken när det gäller
flyktingpolitiken. Hänger ni inte med längre? Häng
med, häng med!
Berith Eriksson sade att propositionen präglades av
att asylsökande var besvärliga personer och att det
gällde att hitta olika regler för att hålla dem på
plats. Detta var, herr talman, inte ett exakt referat
av vad Berith Eriksson sade, men så tolkade jag vad
det betydde.
Tvärtom är det så att propositionen präglas av att
asylsökande inte är mer besvärliga personer än
andra människor i det här landet. De skall i så stor
utsträckning som det är möjligt behandlas som
andra människor d.v.s. så att man respekterar deras
förmåga och vilja att ta eget ansvar. Det skall vara
grunden för mottagningssystemet.
Märtha Gårdestig var inne på att det var viktigt att
förbereda människor för ett återvändande. Det har
vi många gånger talat om här i kammaren. Vi har
också varit överens om att det har varit brister i den
svenska flyktingpolitiken när det gäller
återvändandet.
Regeringen har så sent som i dag gett
Invandrarverket i uppdrag att ta fram ett program
för hur man på frivillig väg skall kunna ge
möjligheter för somalier att förbereda sig för ett
eventuellt återvändande. Uppdraget skall
redovisas för regeringen senast den 1 juni i år.
Dessutom pågår ett arbete när det gäller bosnierna,
i samarbete mellan Kulturdepartementet och
biståndsavdelningen på Utrikesdepartementet.
Invandrar- och flyktingkommittén har också fått
uppdraget att mer på lång sikt se hur det kan bli en
väsentlig del i flyktingpolitiken. Även
Invandrarverket har diverse kontakter för att
möjliggöra att människor skall kunna återvända.
Men det handlar då om frivillighet.
Jag vill också något kommentera frågan om ny
ansökan och den precisering av kriterierna som
regeringen föreslog i sin proposition. Jag har inte
något att invända mot att utskottet enats om att inte
göra några ändringar i kriterierna. Men jag vill
ändå mycket kraftigt understryka att i diskussionen
om dessa förändringar har det varit väldigt många
missförstånd.
En del människor som engagerar sig för flyktingar
har trott att man genom regeringens proposition
skulle avskaffa möjligheten att över huvud taget få
stanna i Sverige av humanitära skäl. Detta är en
absurditet. Nu får ju 40 000 bosnier permanent
stanna i Sverige just av humanitära skäl.
Denna diskussion har skapat stor oro, som jag
djupt beklagar. Hela regelverket för
asylprövningar, inklusive grunden humanitära skäl,
står fast, orubbad och ograverad. Vad det handlade
om var en precisering av kriterierna i ny ansökan,
dvs. när man redan hade fått sin sak prövad i två
olika instanser. Därtill finns självklart möjligheten
att i ny ansökan få nya politiska skäl prövade. Om
man fått ett avslag, och situationen i hemlandet
drastiskt förändras under den tid då man
förbereder sig att åka hem, då är det självklart ett
nytt politiskt skäl som det skall tas hänsyn till. Jag
beklagar djupt den diskussion som har förekommit
med anledning av regeringens proposition.
Ett av syftena med denna proposition är att minska
väntetiderna på förläggningarna. Den viktigaste
förutsättningen för detta är att
handläggningstiderna förkortas. Det är inte någon
motsättning mellan att dels minska
handläggningstiderna och dels försöka få en så bra
situation som möjligt under den tid då
vederbörande väntar på asylprövningen. Det är en
fråga om både--och, inte antingen eller.
Jag har många gånger från denna talarstol redovisat
att både Invandrarverket och Utlänningsnämnden
har fått den personal som de velat ha för att klara
av tillståndsprövningen på ett så bra sätt som
möjligt. Vi redovisar också i budgeten att
Invandrarverket nu får en buffert för personal för
att kunna klara av eventuellt nytillkommande
toppar i tillståndsprövningen.
Vi vet alla att vi under de senaste åren upplevt en
mycket ansträngande tid. Det har varit en mycket
turbulent tid därför att många asylsökande har
kommit till Sverige. I oktober 1992 hade
Invandrarverket en balans på 70 000 ärenden som
låg och väntade på handläggning. Under 1993
beslutade Invandrarverket i 86 000 ärenden. Att ha
gått ifrån en organisation som var dimensionerad
för 30 000 personer till 86 000 personer på mycket
kort tid är naturligtvis en ansträngande uppgift. Jag
tycker att våra myndigheter har klarat av detta på
ett mycket bra sätt.
Nu är ärendebalansen i Invandrarverket 17 000
personer. Man räknar med att under våren komma
ned i en handläggningstid på två månader.
I Utlänningsnämnden är vad de kallar för den
teoretiska handläggningstiden mellan fyra och fem
månader. Problemet har varit att man i fråga om
vissa grupper tillämpat s.k. verkställighetsstopp.
Man har alltså inte fattat några beslut därför att
situationen i det land som de asylsökande kommit
ifrån har varit osäker. Man har velat avvakta
situationen, och det gör att väntetiderna för just
dessa grupper blir något längre.
Även i dessa avseenden har situationen förändrats,
bl.a. i och med beskedet om bosnierna. Så sent som
i dag har regeringen också fattat beslut om att ett
antal somalier får stanna permanent i Sverige. Vi
kan inte längre avvakta att situationen i Somalia
skall bli bättre. Vi har haft den förhoppningen,
bl.a. genom att FN gick in i Somalia, men det finns
i dag ingenting som tyder på att det inom en nära
framtid skulle vara möjligt att sända tillbaka
somalier till södra Somalia.
Beslutet innebär att de personer som vistats här i
Sverige under i många fall väldigt lång tid nu får
stanna permanent. Det görs vissa undantag för
personer som begått brott och där man ännu inte
vet deras identitet.
Som jag sade tidigare har regeringen också gett
Invandrarverket uppdraget att komma med förslag
på hur man skall kunna förbereda sig för ett
eventuellt återvändande.