Herr talman! Jag är utomordentligt glad över
Georg Anderssons anförande. Jag tror att de frågor
han tog upp kommer att tillhöra de större
diskussionsfrågorna inom flyktingpolitiken.
Rättare sagt är de redan det, men de kommer att
accentueras och tillhöra de stora frågorna i
Invandrar- och flyktingkommitténs politiska arbete.
Jag ser här två stora skiljelinjer som växer fram.
Det har givits mycket ororande signaler. En del
partiföreträdare har sagt att tillfälliga
uppehållstillstånd bör vara ett regelrätt inslag i
flyktingpolitiken. Ny demokrati har sagt att man
skall kunna bevilja tillfälliga uppehållstillstånd
under en tid uppemot tio år. Vissa
moderatföreträdare -- det råder litet oklarhet om
vad Moderata samlingspartiet egentligen tycker --
anser att man bör ha det som ett regelrätt inslag
under tre år. Det har också givits oroande signaler
från det socialdemokratiska partiet. De har i olika
rapporter under senare år och i en del skrivningar i
motioner här i riksdagen talat om behovet av ett
mer regelmässigt inslag av temporära
uppehållstillstånd.
Jag är övertygad om att vi, om vi skall behandla
människor värdigt och inte onödigtvis skall skada
människor, inte kan bygga in ett sådant system i vår
flyktingpolitik. Detta är bakgrunden till ett antal av
de beslut som regeringen har fattat och som har
kritiserats av många, t.ex. när det gäller bosnierna.
Det skulle ha varit helt otillständigt, och jag vet inte
hur situationen hade sett ut, om vi hade fortsatt att
låta bosnierna få sitta på flyktingförläggningarna
och vänta. Då hade tid gått förlorad för deras
möjligheter att komma ut och skapa en ny, egen
framtid.
Detta är också bakgrunden till det i dag fattade
beslutet om somalierna. Regeringen vill inte göra
åtskillnad genom att ge familjerna permanent
uppehållstillstånd och de ensamma männen
tillfälliga uppehållstillstånd. Alla beviljas därför
permanent uppehållstillstånd, med vissa undantag
för personer med oklar identitet eller
brottsbakgrund.
Man kan då med rätta fråga: Vilka förslag
innehåller propositionen? Som någon sade här
tidigare skall den ses som ett slags
beredskapslagstiftning. Ute i kommunerna pågår
beredskapsplanering för situationer med
massinvandring av omfattande slag. Då handlar det
inte om 10 000, 20 000, 30 000 eller 50 000
asylsökande under ett år utan om betydligt större
antal. Det kanske kan bli fråga om att människor
kommer från vårt närområde i större utsträckning
än i dag. Frågan har ställts från Invandrarverket om
hur ansvarsfördelningen skall vara mellan
Invandrarverket, länsmyndigheterna och
kommunerna.
Socialförsäkringsutskottet har uttalat att det snabbt
vill ha fram ett omfattande förslag för hur frågan
om tillfälliga uppehållstillstånd skall regleras. Vi
har från regeringens sida inte uppfyllt
socialförsäkringsutskottets önskemål om ett
heltäckande långsiktigt förslag.
Det handlar om att skapa klarhet när det gäller hur
regelsystemet skall se ut i en situation med
massinvasion som innebär ett krisläge där man kan
förutse att situationen kan förändras ganska
snabbt, t.ex. vid en miljökatastrof eller liknande.
Det visar också att det handlar om detta eftersom
inte möjlighet ges att bevilja längre
uppehållstillstånd än under sex plus sex månader,
dvs. under ett år.
Jag skulle betrakta det som ett stort misslyckande
om vi här i rikdagen inte kunde ena oss om att ge
möjligheter för människor att skaffa sig en ny
framtid här i Sverige efter att behovet av skydd i
vårt land har bedömts.