Herr talman! Det var ett intressant inlägg av Birgit
Friggebo. Det visade en ganska kraftig polemik
mot hennes egen proposition. Det förbryllar mig
litet grand. Jag frågade vad orsaken var och fick nu
svaret att det är en beredskapslagstiftning.
Birgit Friggebo beskriver hypotetiska
förhållanden. Som förslaget är utformat finns det
en uppenbar risk för att det tolkas i en mycket
vidare mening än vad Birgit Friggebo gör. Jag vill
fråga hur man skulle ha bedömt bosnierna om
lagstiftningen hade varit gällande för ett par år
sedan? Skulle den då inte ha tillämpats när det
gäller bosnierna? Jag tycker att det är en intressant
fråga.
Ibland ger man intrycket att den här lagstiftningen
är till för att möjliggöra en större invandring och för
att visa större generositet vid tillfälliga kriser. Men
när det gäller bosnierna har regeringen nu gjort
precis tvärtom. Visumtvånget gör så att det i stort
sett inte kan komma några fler bosnier.
Skulle den här lagstiftningen, Birgit Friggebo, ha
inneburit att man inte skulle ha infört visumtvång
utan att man skulle ha haft en ''öppnare'' dörr för
ett större antal bosnier? Skulle man ha gett tillstånd
på sex plus sex månader? Det är frågor som man
kan ställa sig när man diskuterar den här saken.
Frågan är principiellt viktig -- det håller jag med
Birgit Friggebo om. Det är viktigt hur man hanterar
frågan. Jag har tagit upp diskussionen därför att jag
märker att det inte bara i vårt land, utan i hela
Europa, finns en trend att tala om tidsbegränsade
tillstånd. Man tillåter med andra ord en tid i Sverige
på nåder. Det satsas inte på integrering utan
flyktingarna skall hem igen så snart som möjligt.
Det tycker jag är en oroande utveckling.