Herr talman! Berith Eriksson valde ett dåligt
exempel när det gäller vad man har skyldighet att
göra. Jag tycker att grunden skall vara -- så är det
här i Sverige -- att man har skyldighet att städa sitt
eget boende. Det är en självklarhet. Berith
Eriksson kan ha rätt i att detta inte bör föreskrivas
i lagregler eller förordningar, men det viktiga är
ändå den signal som ges i fråga om hur våra system
läggs upp.
Det har varit för många signaler om att det här i
Sverige är någon annan som sköter saker och ting,
att det är någon annan som tar ansvar. Det har varit
för mycket onödigt omhändertagande, som har lett
till en passivisering och en tro att man här i Sverige
kan leva bara på bidrag. Det är naturligtvis inte alls
de asylsökandes fel -- på intet sätt. Tvärtom har vår
utgångspunkt varit att dessa människor kan och vill
ta ett eget ansvar. Men då är det viktigt att systemet
är uppbyggt på ett sådant sätt att det
överensstämmer med vad som gäller här i Sverige
och vad de asylsökande själva anser är det riktiga.
Vi är ju -- med rätta -- oroade för t.ex. de
arbetslösa. Det är viktigt att de inte kommer in i en
passiviseringsperiod, som gör att de inte kan bryta
sig loss och gå ut och försörja sig själva. Ingen vill
att den situationen skall uppstå, men systemet i sig
leder till det.
Det är hela utgångspunkten för propositionen och
för de beslut som nu kommer att fattas. Det kan
aldrig tolkas så att det bara är personer som är
lycksökare som kommer hit. Vi som är ute och
träffar människor som har sökt sig till vårt land vet
att det inte är så.