Herr talman! Innan jag inleder mitt anförande vill
jag yrka bifall till min reservation 1 i moment 1. Om
denna reservation, mot all förmodan och mot allt
sunt förnuft, inte erhåller riksdagens bifall, vill jag
framhålla att jag givetvis står bakom alla
reservationer som avgetts av Ny demokrati, men
för att spara tid åt kammaren yrkar jag emellertid
nu endast bifall till reservationerna 4, 9, 10 och 12.
När jag hörde Margareta Israelssons anförande
förstod jag att jag kommer att få stöd för
reservation 1 om avslag på betänkandet. Hon
framförde i stort sett vad jag ämnar säga.
Förslaget om premietandvården är ett system som
är skräddarsytt för folktandvården.
Försäkringspengar slussas igenom systemet mellan
äldre och sjuka patienter och unga friska.
Härigenom subventioneras den offentligt
producerade tandvården ytterligare -- den som
redan tidigare hade monopolställning och ytterst
garanterades av landstingens beskattningsrätt.
Den kontraktstandvård som föreslås minskar i
själva verket valfriheten, eftersom grundtanken är
att patienten skall avtala bort valfriheten. Den
enskilde privattandläkaren tvingas bli
försäkringsgivare, vilket kan väntas bädda för
krångel och konflikter.
Den nya tandvårdsförsäkringen innehåller två
parallella system; dels en konventionell åtgärdstaxa
och dels en nyare, kallad premietandvård. Detta
sistnämnda system har inte tillkommit av omtanke
om patienter, tandläkare, tandtekniker m.m., utan
för att staten skall försöka spara 600 miljoner.
Tandläkarna tvingas nu att dela upp patienterna i
tre klasser efter tandvårdsstatus och
riskbedömning. Tandläkaren och patienten
kommer sedan efter en förhandlingsomgång -- där
patienten bör rekommenderas att medföra
advokat -- förhoppningsvis komma överens om en
fast summa för tandläkarvård under hela året, till
vilken staten tillskjuter ett mindre fast belopp.
Summan kan vara stor och tandvårdsbehovet litet,
eller tvärtom.
Då det i förväg är nästan omöjligt att fastslå en
exakt summa för kostnaderna, blir antingen
tandläkaren eller patienten lurad, medan staten
som vanligt kammar hem vinsten. Effekten blir att
klass 1 -- patienterna med bra tandstatus -- blir
mycket eftertraktade, eftersom tandläkaren kan få
lättförtjänta pengar.
Patienter i klass 3 -- där bl.a. många pensionärer
med stort behandlingsbehov ingår -- blir rena
förlustaffärer, och risken är uppenbar att de inte
kommer att få den adekvata tandvård som de har
rätt till. Nu försämrar regeringen åter för de sämst
ställda i samhället.
Dessutom påtvingas nu tandläkarna ett
försäkringskasseansvar som är helt oacceptabelt.
Om patienten frakturerar en tand eller en krona,
debiteras den nya kronan den tandläkare som
patienten är knuten till under det år avtalet gäller.
Detta gäller oavsett tandläkaren har varit den
behandlande parten eller inte. Han måste nu ta
ansvar för kollegers misstag.
Herr talman! Jag vill understryka att det nu pågår
en försöksverksamhet i Göteborgs och Bohus län
och även Kristianstad län. Utvärderingen av denna
försöksverksamhet vill regeringen inte vänta på.
Varför? Utskottet vill inte heller vänta på denna
utvärdering. Varför? Varför i all världen påbörjar
man en försöksverksamhet om man inte utnyttjar
den? Är det kanske detta förfarande som kallas
ansvarsfull politik?
Under remissbehandlingen har bl.a
Finansinspektionen utdömt förslaget, vilket
regeringen med en anmärkningsvärd nonchalans
negligerat i sin proposition, vilket automatiskt
innebär att socialförsäkringsutskottet gör likadant.
Några urklipp ur inspektionens remissvar:
-- Det remitterade utredningsmaterialet rörande
premietandvården, förutom att vara ofullständigt,
är för vagt formulerat för att kunna ligga till grund
för något ställningstagande vad avser
tandvårdsförsäkringens framtida utformning.
-- Den föreslagna premietandvården är att
betrakta som en försäkring. Emellertid, som
framgår av 1 kap. 1 § lagen om försäkringsrörelse,
får försäkringsrörelse endast drivas av
försäkringsaktiebolag och likställda. Enligt
förslaget skall den premiebaserade tandvården vara
en del av den allmänna försäkringen, varför
verksamheten i förekommande fall inte kommer att
falla under FRL.
-- Oklarhet råder för övrigt om
ansvarsfördelningen på flera områden.
-- Några skyddsregler när det gäller
tandläkarföretagets soliditet har inte uppställts,
trots att syftet är att ersätta det nuvarande
''subventionssystemet''.
-- Det finns en svårighet i det motsatsförhållande
som uppstår mellan patient och tandläkare.
-- Det skall bli en effektivare tandvårdsförsäkring,
sägs det. Finansinspektionen ställer sig frågan: För
vem?
Även Konkurrensverket avrättar regeringens
proposition.
Några synpunkter:
-- Konkurrensverket vill betona, att innan
ersättningssystem med premie- och
avgiftskonkurrens införs, bör åtgärder vidtagas för
att åstadkomma konkurrens på lika villkor. Det
saknas helt.
-- Folktandvårdens olika verksamheter måste
avskiljas redovisningsmässigt och organisatoriskt.
Givetvis saknas också detta.
-- Frågan om lika konkurrensvillkor i fråga om
mervärdesskatt måste lösas. Det är naturligtvis inte
löst.
-- Marknaderna för barn- och ungdomstandvård
samt sjukhus- och specialistvård bör öppnas för
konkurrens. Givetvis är inte heller detta åtgärdat.
I övrigt kan man i propositionen märka hur glada
landstingen, Tjänsteläkarföreningen samt flera
likartade instanser är i sina remissyttranden.
Finansinspektionen och Konkurrensverket är
liksom bortglömda. Kan det vara av en ren
händelse?
Den 20 november 1991 klubbades i kammaren
betänkandet SfU2, varvid regeringen tillskrevs:
Utskottet anser det viktigt att konkurrensen inom
tandvården ökar. Detta bör ske bl.a. genom att de
nuvarande etableringsgränserna för de
privatpraktiserande tandläkarna slopas.
Folktandvårdens monopol vad gäller barn- och
ungdomstandvård måste även upphöra. Utskottet
förutsätter att man med anledning härav inom
regeringskansliet överväger förändringar inom
tandvården och tandvårdsförsäkringen som
omfattar etableringsgränserna och villkoren för
barn- och ungdomstandvården samt att regeringen
så snart som möjligt lägger fram förslag om
ändringar i detta system.
Detta var för två och ett halvt år sedan. Ingenting
har hänt!
Den 24 april 1992 klubbades i kammaren
betänkandet SoU15, där man tog upp ungefär
samma punkter. Detta var för snart två år sedan.
Ingenting har hänt!
Den 15 december 1992 klubbades i kammaren
betänkandet SoU9. Detta var för 15 månader
sedan. Det innebar ungefär samma sak. Givetvis
har ingenting hänt!
Herr talman! I dag har endast fem landsting
hörsammat uppmaningen, dvs. att låta landstingen
utnyttja tandläkarna. Den nonchalans och brist på
hörsamhet som regeringen upprepande gånger
uppvisar i detta ärende avspeglas i den nya
propositionen, som behandlas i detta betänkande.
Landstingens verksamhet ''betongiseras''.
Konkurrensen avskaffas. Konkurrensen -- den lilla
som finns kvar -- får nu inte ens ske på lika villkor.
Planekonomitänkandet slår märkligt nog igenom,
på grund av en slapp regering.
Det är synnerligen anmärkningsvärt och
beklämmande att notera hur bl.a. Moderaterna å
ena sidan officiellt går ut i val efter val och
propagerar för avskaffandet av landstingen. I
riksdag och regering gör de bevisligen tvärs emot!
Inte undra på att politiska partier grundlägger ett
politikerförakt. Denna dubbelmoral från
Moderaternas sida är inget nytt.
I fredags beskyllde Sveriges statsminister Ny
demokrati för att främja landstingsmonopolism.
När nu regeringen vill driva igenom denna
tandläkarreform -- som inte bara stärker
landstingets makt, utan dessutom cementerar dess
funktion, förbjuder etableringsfriheten för
specialisttandläkare och förbjuder konkurrens på
lika villkor -- ter sig statsministerns uttalande minst
sagt som ett makabert skämt.
Detta leder mig osökt in på konkurensfrågan mer i
detalj. Konkurrensverket har uttalat, att innan man
inför ett ersättningssystem med premie- och
avgiftskonkurrens bör åtgärder vidtas för att
åstadkomma konkurrens på lika villkor.
Regeringen gör tvärtemot!
Enligt verkets uppfattning saknas det för
närvarande en godtagbar garanti för att
folktandvårdens vuxentandvård bedrivs utan inslag
av skattemedel. Möjligheterna till
korssubventionering mellan olika
verksamhetsgrenar måste, enligt verkets
uppfattning, vara eliminerade innan pris- och
avgiftskonkurrens införs mellan folktandvården
och privattandläkarna. Åt detta har det inte gjorts
någonting!
Vidare framhåller verket att folktandvårdens olika
verksamheter bör avskiljas redovisningsmässigt
och även organisatoriskt för att garantera
konkurrensneutrala villkor. En sådan redovisning
kan uppnås genom inrättande av resultatenheter
med egen kostnadsredovisning. Därvid bör s.k.
särredovisning tillämpas för de olika grenarna,
vilket ökar garantin för att folktandvården icke
underprissätter sina tjänster med stöd av
skattemedel. För detta blundar regeringen och
utskottet.
Vidare bör frågan om lika villkor i fråga om
mervärdesskatt lösas. Enligt gällande regler får
folktandvården göra avdrag för ingående
mervärdesskatt, vilket inte privattandläkarna kan
göra. Genom att en enhetlig tandvårdstaxa
tillämpas får privattandvården en
konkurrensnackdel i förhållande till
folktandvården. Regering och utskott blundar
fortfarande.
Vidare har Finansinspektionen med avseende på
att premietandvården är utformad som en
försäkringsprodukt gjort vissa uttalanden som kan
ha intresse ur konkurrenssynpunkt när det gäller
den offentliga och den privata tandvården.
Inspektionen framhåller att det är tandläkaren som
skall bestämma premiens storlek, utifrån den
riskindelning som tandläkaren gjort och i enlighet
med de grunder för riskindelning som tandläkaren
bestämt.
I förslaget anges att patienten ges rätten att välja
mellan premiesystem och åtgärdstaxa. Enligt
förslaget skall det inte finnas något hinder av
ekonomisk eller social natur för den som vill välja
premiesystemet, samtidigt som tandläkaren enligt
förslaget måste kunna kräva att patientens tänder
är i gott skick innan denne ansluts till systemet.
Enligt inspektionen måste detta påtagliga
motsatsförhållande mellan patient och tandläkare i
detta hänseende samt de uppenbara svårigheter
som föreligger för en patient att bedöma
tandläkarens diagnos och skäligheten av den därav
följande riskspridningen och premiesättningen
ytterligare utredas.
Patienterna måste uppenbarligen fortsättningsvis
vara juristutbildade för att kunna skriva avtal med
sin tandläkare. Detta avtal kan dessutom ensidigt
sägas upp! Regering och utskott är
handlingsförlamade.
Vidare förtjänas det att upprepas, att monopolet
för folktandvården inom barn- och
ungdomstandvården måste upphöra och att
landstingets dubbla roller -- dels som
myndighetsutövare, och dels som
rörelsedrivande -- måste särskiljas.
Med detta som bakgrund anser jag att regeringen
skulle ha föreslagit en lagstiftning inom den
kommunala sektorn med tvingande regler om
redovisning. Vidare skulle ha åstadkommits
garantier för att vuxentandvården inom den
offentliga vården ersätts enbart med patientavgifter
och med tandvårdsförsäkringen. Endast på så sätt
kan man åstadkomma konkurrensneutralitet
mellan privat och offentlig tandvård. Allt detta
försöker man nu köra över.
Herr talman! Det särskilda yttrande som
Moderaterna, Folkpartiet, Centern och kds har
gjort bär löjets skimmer och den politiska
dubbelmoralens anda. De har dessutom det dåliga
omdömet att huvudsakligen använda sig av Ny
demokratis reservationstext! Det är litet patetiskt
att läsa.
Dessa partier stöder Ny demokrati på punkt efter
punkt i de mest väsentliga reservationerna, men har
en så utpräglad politisk dubbelmoral att de inte törs
eller får ge oss rätt i utskottet. Varför?
Jo, därför att det kompromissavtal som de slutit
med Socialdemokraterna då skulle falla -- och
därmed hela propositionen. I politik är det
nämligen så att propositionsförfattarna är ofelbara,
och regeringens spegelbild -- utskotten -- måste i
stort sett göra det som anges i propositionen.
Propositionen skall igenom till varje pris. Hur det
drabbar väljarna samt direkt berörda parter är
sekundärt. Det är inte att undra på att ett stort
politikerförakt spirar och gror.
Herr talman! Mot bakgrund av denna mördande
sakliga kritik begärde Ny demokrati att utskottet
före behandling skulle låta Lagrådet granska
propositionen avseende försäkringsfrågan. Vid
voteringen visade det sig att det endast var Ny
demokrati som stödde förslaget.
Detta innebär att utskottet nu begär att riksdagen
skall godkänna något som den inte känner till. I
propositionen sägs det nämligen att regeringen
återkommer med förslag om lagändringar och
förslag till ny tandvårdstaxa under förutsättning att
riksdagen godkänner riktlinjerna. Vad denna
proposition kommer att innehålla har vi inte den
ringaste aning om. Regeringen och utskottet begär
att vi skall köpa grisen i säcken!
Följande realistiska situation kommer att kunna
uppstå mellan en tandläkare, låt oss kalla honom
Börje, och en patient -- Gullan: Gullan har med
hjälp av en välavlönad jurist tecknat avtal med
Börje. Förutsättningen för
premietandvårdsavtalets giltighet är att Gullan
skall följa Börjes tandvårdsinstruktioner. Det
innebär tandborstning tre gånger per dag med
''Enångerstandborsten''. Givetvis skall
''Hölicktandkrämen'' användas. Efter varje måltid
skall den speciella tandtråden ''Trogstavallen''
rensa mellan tänderna. Innan sänggåendet skall
munnen sprejas med munvattnet ''Kluven tunga''.
Börje har just öppnat en shop i anslutning till sin
praktik och råkar händelsevis lagerhålla just dessa
märken till verkligt fina priser. För enkelhetens
skull inhandlar Gullan rubbet på plats. Det gör hon
även därför att hon vill visa Börje att hon kommer
att följa hans råd.
När Gullan kommer tillbaka till Börje efter den i
kontraktet avtalade tiden finner Börje tyvärr en
bedrövlig tandstatus. Att ta hand om den inom
premietandvårdens ramar är otänkbart, varför
Börje ensidigt säger upp avtalet -- givetvis mot
Gullans protester. Börje förordar i stället
åtgärdstaxa. Om Gullan inte går med på det får det
vara, och hon får söka sig en annan tandläkare.
Börje har rätt att göra så här. I propositionen sägs
ingenting om vilka regler som skall gälla för hur
man säger upp ett avtal. Man kan säga upp ett avtal
på vilka grunder som helst och hur godtyckligt som
helst. Det finns ingenting som reglerar detta.
Dessutom vet regeringen inte ens när man kan
utfärda ett regelverk för dessa grunder.
I sin desperation söker sig Gullan till tandläkaren
Gustav. Därvid uppstår problemet hur de
inbetalade premierna skall delas mellan Börje och
Gustav. I propositionen anges ingenting om detta.
Även om det skulle råka komma till ett sådant
reglemente -- vilket det givetvis borde göra -- så vet
man i dag inte alls när det kan ske.
Gustav säger nu åt Gullan att han kan åta sig att
laga tänderna mot åtgärdstaxa och att de därefter
kan försöka komma överens om ett nytt avtal som
endera parten godtyckligt kan säga upp när det
passar.
Tandteknikernas roll är numera att glädja sig åt
smulorna som finns kvar efter det att tandläkaren
tagit sitt. Detta i sin tur gör naturligtvis att de sparar
på sina arbetsinsatser och söker alternativa
material, vilka kanske inte är utprovade. Vad detta
kan resultera i kan man bara spekulera om.
Regering och utskott borde ha tänkt efter före!
Dessutom aviseras särskilda stimulansbidrag för att
främja utvecklingen inom tandvården, sett från
försäkringssynpunkt. Vad innebär det? Måste man
nu ge bidrag för att inbespara 600 miljoner? Blir
bidraget kanske 700 miljoner?
Herr talman! Jag protesterar mot att utskottet har
mage att begära att riksdagen skall godkänna en så
undermålig och kritiserad proposition samt att
riksdagen accepterar att besluta om något man
egentligen inte har kunskap om. Vi har ju inte den
ringaste aning om vad den kompletterande
propositionen behandlar!
I detta sammanhang vill jag kommentera
Margareta Israelssons inlägg och fråga hur hon
ställer sig till utskottets skrivning. Det står i
betänkandet att utskottet förutsätter att regeringen
föranstaltar en lagrådsremiss inför kommande
proposition. Det vore hemskt intressant att höra
hur Margareta Israelsson ser på det. Vad gör
Margareta Israelsson om propositionen icke blir
föremål för en lagrådsremiss innan den kommer till
utskottet?