Herr talman! Att göra invändningar mot
utskottsmajoritetens förslag i detta betänkande är i
långa stycken som att försöka sparka in öppna
dörrar. Det görs många påpekanden om brister som
måste beaktas och åtgärdas i detta betänkande.
Eftersom föregående talare har givit rika och
vältaliga exempel tänker jag inte upprepa det.
Jag vill fråga socialdemokraterna vad det är som
gör att ni godtar premietandvården som en ny
permanent organisationsform inom tandvården.
Jag tror inte att någon hade gråtit om det hade
funnits en majoritet för avslag. Det hade
exempelvis kunnat bli majoritet runt ett förslag om
att försöksverksamheten skall utvärderas och, om
det hade behövts, kanske utvidgas.
Det mest elementära -- att klart ange vad syftet med
reformen är -- framgår inte i betänkandet.
Det faktum att det finns en överetablering i
storstäderna -- något som inte gäller vissa
glesbygder -- och att utformningen av nuvarande
tandvårdstaxa är kostnadsdrivande borde ha
kunnat åtgärdas på annat sätt än med en modell
som direkt slår mot de små en-tandläkar-företagen.
Den modell som funnits för barn- och
ungdomstandvården har inneburit att Sveriges barn
och ungdomar nu har en mycket bra tandstatus. Att
den modellen också är den bästa för framtiden är
däremot inte helt självklart.
Jag vill inte gå så långt som att föreslå lagstiftning
och tvång för landstingen att konkurrensutsätta
barn- och ungdomstandvården. Jag tycker att det
räcker med att det finns möjlighet för landstingen
att själva besluta om hur de vill utforma sin
tandvård.
När nu även tandhygienisterna självständigt kan
ansluta sig till försäkringen kan man hoppas att
landstingen uppmärksammar att barn och ungdom
i första hand behöver förebyggande tandvård. Det
är naturligtvis även samhällsekonomiskt intressant
att man hamnar på rätt nivå, både när det gäller
behandling och kostnader, i denna typ av tandvård.
Jag tror att man skulle behöva fundera vidare över
hur man kan skapa möjlighet till anbudskonkurrens
från landstingens sida och nya ekonomiska
omräkningstal från staten till landstingen.
Jag går inte in på de stycken i betänkandet där vi är
överens. Jag vill kort kommentera min
tillfredsställelse över att frågan om
amalgamsanering nu har fått en lösning. Den har
debatterats i flera år. Också övriga utsatta grupper
med behov av särskilda tandvårdsinsatser skall
omfattas av ungefär samma bestämmelser och
alltså gå över hälso- och sjukvården.
Detta har fått utskottet att uttala att man är orolig
över att kostnader vältras över till hälso- och
sjukvården. Jag känner inte den oron, utan tycker
att det är rätt väg att gå. Man bör naturligtvis se
patienterna i ett helhetsperspektiv -- både när det
gäller åtgärder i munnen och på andra delar av
kroppen. Det måste man tänka på när man i
framtiden förhandlar med sjukvårdshuvudmännen.
Högkostnadsskyddet är en annan nöt att knäcka.
Det bör enligt vårt sätt att se det utformas utifrån
personens sociala situation och betalningsförmåga.
Detta förordas varken av utskottsmajoriteten eller
av socialdemokraterna i sin reservation.
Utskottet påpekar också oroligt att vi i framtiden
måste kunna behålla en god kvalitet. Vi står inför
en avveckling av användningen av amalgam och
inför införandet av andra material. Det som hittills
har uttalats är att man inte vet tillräckligt mycket
om de nya materialen, att det tar längre tid att
behandla med de nya materialen och att risken för
att man importerar oönskat tandvårdsmaterial är
mycket överhängande.
Herr talman! Det behövs mer forskning om de nya
materialen, det behövs ett produktregister, där det
klart framgår vad materialen innehåller, och det
behövs ett biverkningsregister.
För att man skall kunna värna om en god tandvård
bör priset sättas efter prestation och kvalitet, och
patienten skall klart se vad det är han betalar för.
Det kommer inte att bli möjligt, om arbets- och
materialkostnader bakas ihop.
Slutligen, herr talman, vill jag säga att med de
förändringar som föreslås i det här betänkandet
riskerar patienterna att betala för mer vård än de
får. Så rationaliseringarna kommer inte patienterna
till godo. Den tillsynsgrupp som skall tillsättas
kommer inte att kunna ersätta försäkringskassor
och andra vad gäller tillsyn över kvalitet och
kostnader i framtiden.
Vänsterpartiet har en meningsyttring i
betänkandet, men vi yrkar bifall till reservation 1,
innebärande avslag på propositionen.