Herr talman! Hur ersättningen skall se ut för den
framtida tandvården är en viktig fråga. Men det
innebär inte att vi skall ta hela dagen i anspråk för
denna fråga.
Jag vill emellertid göra kammaren och eventuella
åhörare uppmärksamma på den borgerliga trätan
om vem som är mest konkurrensliberal.
Jag sade i mitt anförande tidigare i dag att man har
valt olika sidor i fråga om den framtida tandvården.
Antingen tar man ställning för vårdgivarna och
talar om konkurrens och försäkringsavtal -- med
andra ord tar man ställning för vilka som skall tjäna
mest pengar i framtiden -- eller så tar man ställning
för patienterna. Jag tycker att den senaste debatten
har visat att det inte är patienternas väl och ve som
frågan handlar om.
I tandvårdslagens 2 § framgår det att målet för
tandvården är en god hälsa och en tandvård på lika
villkor för hela befolkningen. Med detta som
bakgrund var det skrämmande att höra och att läsa
i propositionen det som Pontus Wiklund sade vara
förklaringen till fördelningen av försäkringsmedel
mellan olika delar av vårt land. Det framkommer
att storstadsborna har större krav på tandvården.
För många som bor i glesbygden är det inte så lätt
att ha så stora krav på tandvården när tillgången på
tandläkare är liten. Om tillgången på tandläkare är
stor är det inte säkert att den fria konkurrensen är
intressantast i glesbygden.
Det vore bra om vi här i dag kunde ha mött någon
respekt för invånarna i olika delar av vårt land som
skall nyttja denna försäkring på lika villkor. Vi skall
i dag fatta beslut om en försäkring som skall gagna
människors behov av först och främst tandvård.
Vi socialdemokrater motsätter oss inte på något
sätt konkurrens. Vi motsätter oss inte privata
alternativ. Men jag tycker att vi skall vara medvetna
om att vi diskuterar privata alternativ som också
skall finansieras av offentliga medel. Jag tycker att
vi skall som politiker, som företrädare för de
människor som skall utnyttja försäkringen, faktiskt
skall tycka till om hur dessa medel skall användas.
Vi skall hävda tandvårdslagens 2 §, dvs. att det skall
vara lika villkor för hela befolkningen.
Herr talman! Jag lovar att inte förlänga denna
debatt ytterligare.