Herr talman! Låt mig inledningsvis kommentera det här med tiden, som Hillevi också var inne på. Det är enbart av det skälet att det egentligen var en annan av våra kamrater i utskottet som skulle ha haft den här debatten. Relativt sent fick jag hoppa in i stället för honom och hann inte förbereda något anförande. Jag vet att ni är frågvisa och tänkte att vi hinner med ett antal repliker, och så blir tiden lite längre i alla fall.
Johan Pehrson tar upp att rättssäkerheten vilar på våra axlar, och det är sant. Gudskelov finns det ett antal individer ute i bland annat domstolsväsendet som också ser till att göra det absolut bästa utifrån de förutsättningar de får. Det var väl ungefär där som Johan Pehrsons frågeställning kom, som handlar om vilka ekonomiska förutsättningar vi i majoriteten ger till våra domstolar, om de räcker och så vidare.
Det kan man alltid diskutera. När man tittar på resultatet av domstolarnas verksamhet kan man konstatera att det finns mycket som kan förbättras. Det ska i ärlighetens namn sägas. Visst är det så att många mål behöver gå igenom systemet betydligt fortare än vad som är fallet i dag. Visst är det så att kunskapsnivån och förutsättningarna för att kunna bemöta till exempel barn i domstolsväsendet behöver bli ännu bättre än vad de är.
Jag vet att vi har olika uppfattningar om hur mycket pengar domstolsväsendet behöver. Vi har i majoriteten sedan år 2000 tillfört rättssamhället 3 miljarder kronor. Det är inte lite pengar, det måste man se. Jag säger inte att domstolsväsendet har exakt de resurser som det behöver. I förslaget för ramarna i budgeten för de kommande tre åren ökar vi i majoriteten anslagen för domstolsväsendet. Nog skulle jag lova mer resurser till domstolsväsendet, men man måste också konstatera att domstolsväsendet förra året hade ett överskott som det inte klarade av att göra av med.