Herr talman! Jag måste säga att Hillevi Engström gör mig lite förvånad. Jag tycker att tolkningen av vad jag nyss sade är något svepande och inte riktigt i överensstämmelse med vad jag faktiskt försökte framföra. Dock kan det mycket väl bero på min bristande förmåga att vara pedagogisk.
Självfallet sätter vi inte gärningsmännens intressen före brottsoffren. Vad jag säger är bara att ska man ha en lagstiftning går det inte att utgå från enstaka fall och försöka göra en lagstiftning som passar alla andra tänkbara fall.
Hillevi Engström använder ett mycket obehagligt fall som vi båda känner till och använder sig av ordet "gärningsman". När vi utformar lagstiftning har vi också att minnas att ingen är dömd förrän vederbörande faktiskt är dömd. Vi kan alltså inte enbart utifrån enstaka fall som förekommit utforma en lagstiftning som riskerar att tippa över ända, utan vi måste upprätthålla balansen mellan att värna brottsoffren och ge polis och åklagare goda möjligheter att utreda brott samt att upprätthålla vår grundlags intentioner om människors frihet och rätt till sin integritet.