Fru talman! Hillevi Engström tar just upp att det krävs fler enkla medel. Och jag försöker visa att barnprotokoll är just ett sådant enkelt medel, där en domstol kanske måste gå igenom tio punkter när man skriver sin dom. Då måste man även ta ställning till vissa frågor, ungefär på samma sätt som polisen gör - jag kommer inte ihåg vad det heter - nämligen att svara på vissa frågor för att identifiera brottsrubricering till exempel.
Jag ska också erkänna att det finns lysande exempel på fantastiska domare i Sverige som gör enormt mycket. Jag ska ge ett exempel efter att ha följt en rad olika domstolsförhandlingar i vårdnadsprocesser under de senaste tre åren.
Det var ett fall i Umeå där tre domare avsade sig uppdraget, och man sköt på domstolsförhandlingarna i flera veckor. Till slut var det ett fastighetsråd som sade ja och tog på sig detta. Då blev alla oroliga och undrade hur ett fastighetsråd skulle kunna hantera detta. Jag var också orolig och tyckte att det skulle bli spännande att komma dit och lyssna.
Men detta kloka fastighetsråd förkovrade sig i allt som fanns. Och jag har faktiskt sällan stött på en domare som har ställt så otroligt kompetenta frågor om barnets situation och barnets rätt som detta fastighetsråd gjorde.
Det är alltså helt riktigt att vi aldrig ska dra alla domare över en kam. Det finns många domare som vill utbilda sig. Då ska vi också se till att det finns förutsättningar och möjligheter för dem att göra det. Jag är därför helt överens med Hillevi Engström om att de äldre domarna också måste ha rätt till denna kompetensutveckling.