Herr talman! Det är bra att vi fått besked från Socialdemokraterna. Man är alltså nöjd med den ordning som finns. Man tycker att ett ingripande i en människas liv - det kan gälla en våldtäktsman till exempel - är någonting som man ska vara mer försiktig med än att, som i det här fallet, sätta brottsoffret - den som blir utsatt för det grova brottet - i centrum.
Det där kan inte accepteras. Det kan inte vara vad allmänheten förväntar sig. Om det är Socialdemokraternas politik att en person som är dömd för försök till ett så pass allvarligt brott att det ger minst två års fängelse på straffskalan ska kunna gå hem efter polisförhör i avvaktan på en rättegång som kanske kommer ett halvår eller ett år senare och vara ute i samhället blir man närmast skrämd. Konsekvensen blir ju att det brottsoffer som varit utsatt för ett så grovt brott som till exempel försök till våldtäkt riskerar att möta gärningsmannen. Dagligen sker faktiskt sådana möten i ett litet samhälle. Man möter den person som försökt våldta en när man går och handlar. Och när man sitter på bussen finns personen där, för han är utsläppt i avvaktan på en rättegång som kanske kommer så långt framåt som ett år. Jag tycker att detta är helt orimligt.
Samtidigt är det väl bra att vi får ett klart besked: Det är gärningsmannens olägenhet som är mest prioriterad, inte omsorgen om brottsoffret.
När det gäller vissa brott, exempelvis våldtäkter, vet vi att risken är stor att gärningsmannen återfaller i brott. Har han inte gjort det tidigare finns risken att han inte blir häktad. Är det fråga om en notorisk våldtäktsman kan vederbörande häktas; där håller jag med Britta Lejon. Men vi vill ha obligatorisk häktning som en markering av att samhället inte kan tolerera att personer som har begått så här allvarliga brott är fria i avvaktan på rättegång.