Herr talman! Det vi gör i vår reservation 30, Johan Pehrson, är att vi slår fast principen att det måste vara en rimlig linje med en upplysningsplikt för rättsväsendet till den enskilde så att det här bakvända, tokiga inte får fortsätta vara gällande, att de som blir åtalade får reda på tvångsmedlen medan de där åtal inte beslutas får leva i ovisshet. Det är en fullkomligt orimlig linje.
Det har också Lagrådet konstaterat när det gäller det de har granskat, remissen inför buggningen och den preventiva tvångsmedelsanvändningen. Det finns ju tunga juridiska instanser som också ser detta orimliga och som påpekar det. Vi känner oss i gott sällskap när vi gör det. Dessutom har alliansbrodern Johan Linander samma åsikt, vilket vi naturligtvis hälsar med stor tillfredsställelse. Vi tycker oss ha gott stöd för den principiella linje som vi håller fast vid och som vi också reserverar oss för.
Jag skulle vilja passa på och fråga, eftersom Johan Pehrson började diskutera kameraövervakningen, hur Johan Pehrson ser på tillsyn och tillståndsgivning. Vi tycker att det svajar lite när det är 24 länsstyrelser över landet som ska ha tillsyn över denna viktiga integritetsfråga, tillsyn över och tillståndsgivning för kameraövervakning. Vore det inte rimligare att vi hade
en
myndighet som hade en enhetlig linje? Vi föreslår ju Datainspektionen. Vad säger Johan om det?