Herr talman! Det handlar om reglerna för att kunna göra det som trots allt har blivit fel rätt. Risken finns ju med den situation som råder vid våra domstolar. Jag förutsätter att Leif Björnlod har mycket kontakt med våra domstolar så han får höra hur situationen ser ut. Det är ändå Leif Björnlod som nu ska förhandla fram en vårbudget och ta ett grepp om det som vi är ansvariga för, alltså rättsstaten Sverige. Då hävdar jag - och det är inget särintresse för att jag har förmånen att få arbeta i justitieutskottet - att domstolarna har en absolut särställning bland myndigheter i vårt samhälle. Om man är överens om det måste man ta den situation på allvar som de befinner sig i.
Jag tycker att man ska se till att de får drägliga möjligheter att kunna arbeta och att vi kapar köerna till domstolarna. Det är en riktig rättssäkerhetsfråga. Vi kan inte ha processer som tar så lång tid. Risken blir att människor döms fel. Vittnen kommer inte ihåg rätt. Människor döms inte alls för vittnen har glömt, och de som har begått brott blir frikända på felaktiga grunder. Det är den ena vägen. Där tycker jag att Miljöpartiet måste lägga ned mer kraft om man anser att Domstolsverket till och med är viktigare än andra myndigheter.
Man måste också gå vidare med själva regelverket och göra det lite lättare att i efterhand läka det som har blivit fel. Vi vet att den situationen finns. Jag tror att det är bättre att ta upp några fall för mycket i Högsta domstolen i efterhand än att ta upp några för få. Människor får ju ingen annan möjlighet att göra det rätt. Man kan få hela sitt liv ödelagt av detta. Det är ett pris som vi måste minimera. Vi vet att situationen i dag är sådan att det är svårt att göra det. Kraven är enormt höga för att man ska få möjlighet till rättelse. Jag ger mig inte där. Jag tycker att Miljöpartiet annars talar så väl om rättssäkerhet. Man deklarerar detta, men när det kommer till kritan står man fast i Justitiedepartementet och det samarbete man har, där Leif Björnlod har ett stort inflytande som lagstiftare. Ni har också tjänstemän i Justitiedepartementet och Regeringskansliet där jag inte tycker att ni gör något avtryck. Ni pratar mycket, men det känns som läpparnas bekännelse.