Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 och 26, och jag står också bakom vårt särskilda yttrande. Vi står förstås bakom alla de 18 reservationer som vi har och där vi alltså har andra åsikter än majoriteten.
I betänkandet om processrätten, som vi nu debatterar, behandlas 134 motioner. Förslagen innehåller en mängd väsentligheter kring tvångsmedel, bevisning, skydd för vittnen, nämndemän och hur domare utses. Samtidigt kan vi konstatera att Socialdemokraterna, regeringspartiet, föreslår avslag på samtliga 134 motioner. I betänkandet skriver majoriteten i stället om allt det beredningsarbete som pågår inom regeringen. Jag har räknat och kommit fram till att man i betänkandet skriver beredning, analys, överväganden, utredningar och arbete pågår mer än femton gånger. Ja, en gång skriver man också att regeringen avser att tillsätta ytterligare en utredning.
Alla dessa beredningsåtgärder tar för lång tid. Det har blivit ett alibi för regeringen att inte göra någonting utan förlänga tiden för dessa viktiga beslut. För majoriteten i utskottet är det också ett alibi för att avstyrka alla motionsförslag, alla goda idéer, och bara sitta lugnt och vänta. De fler än hundra motionerna visar på vikten av dessa frågor.
Herr talman! Det är orimligt att det ska ta så lång tid. Låt mig ge ett exempel. Det gäller nämndemännen. I Sverige finns 7 000 nämndemän, eller lekmannadomare, som de också kallas. De har ett lika stort ansvar för dömandet som juristdomarna. De har även ett uppdrag att representera oss i allmänheten, vårt goda omdöme och vår kunskap om hur samhället ser ut. Då borde nämndemännen självklart också vara en spegelbild av vårt samhälle.
I dag är den genomsnittlige nämndemannen över 60 år gammal. Enligt en debattartikel, som jag hade nöjet att läsa i går, finns det en nämndeman som är under 19 år och fler än 2 000 som är äldre än 66 år. Det saknas också människor med annan etnisk bakgrund än den helyllesvenska. Det saknas yngre personer. Det saknas folk inom vissa yrken - företagare, män i det privata näringslivet, kvinnor i karriären och så vidare. Uttaget av nämndemännen är alldeles för snävt.
Eftersom nämndemännen ska representera allmänheten har de ett viktigt uppdrag att vara trovärdiga. Det samhälle som brottsoffren och de tilltalade befinner sig i måste även nämndemännen i högre grad befinna sig i. Jag tror att representativa nämndemän är en förutsättning för ett högt förtroende för våra domstolar. Numera ska dessutom tyngdpunkten i dömandet ligga i första instans, alltså i tingsrätten, och där är lekmannadomarna, nämndemännen, i majoritet. Därför blir det extra viktigt att de verkligen är en spegelbild av samhället. De får gärna vara pensionärer födda i Sverige men inte i lika stor utsträckning som i dag.
Nämndemännen utses av de politiska partierna och får ersättning för sitt arbete. Den ersättningen regleras i en förordning från 1982. Kan ni gissa hur mycket pengar de får för att vara nämndemän en hel dag? Jo, hela 300 kr, oavsett hur många mål de avgör. Om nämndemannen får ett löneavdrag från arbetsgivaren - alla är trots allt inte pensionärer - ersätts detta av Domstolsverket, och då får man ingen ersättning för sitt uppdrag. Det innebär att till och med de 300 kronorna dras bort. Det vill vi moderater tillsammans med övriga inom alliansen ändra på.
Frågan om nämndemännen har utretts under lång tid. Det fanns en kommitté, Nämndemannakommittén, som redan 2002 lade fram sitt betänkande. Det var för mer än fyra år sedan! Och då ska man komma ihåg att det pågick ett arbete under en viss tid, säkert ett år, kanske mer, innan regeringen tillsatte Nämndemannakommittén, som sedan arbetade under ett par år. Det har alltså varit en process på sex, sju, åtta år - vad vet jag. Det kan vara fråga om ännu längre tid. Är det rimligt, herr talman, att nämndemännens ersättning på 300 kr ska diskuteras under så många år?
Vi moderater menar att det behövs seriösa förändringar och att nämndemännens villkor måste förändras, och där är vi överens i alliansen. Vi vill också att kostnader för barnomsorg ska kunna täckas in, så att även de som är hemmavarande med barn ska kunna ta ett uppdrag som nämndeman utan att förlora på det. Men vi vill också, som jag sade tidigare, att nämndemännen ska spegla samhället. Och vi vill ha den här kvoten, den fria kvoten på 25 %, som en enig Nämndemannakommitté föreslog redan för fyra år sedan. Det har vi alltså motionerat om.
Sedan läste jag till min glädje en debattartikel av Miljöpartiets främsta företrädare, Leif Björnlod, i går i Göteborgs-Posten. Han skriver just om vikten av den fria kvoten, att inte alla nämndemän har partibeteckning. Miljöpartiet har diskuterat en lagrådsremiss med regeringen, som det tydligen beslutades om i förra veckan. Leif Björnlod skriver så här i den debattartikeln:
"Vi kan inte för vår del uppfatta detta på något annat sätt än att socialdemokraterna hellre låter män och kvinnor med gedigen bakgrund i det egna partiet (och som är över 66 år) vara nämndemän, än att låta ungdomar från förorten, ledaren för idrottsföreningen, skolledaren eller imamen från moskén, bli nämndemän."
I och med det inser jag att om Miljöpartiet tar den här frågan på det allvar som den förtjänar har det sannolikt blivit en majoritet i riksdagen för alliansens reservation nr 47, för den betyder just att vi ska införa en fri kvot av nämndemän. Eller är det så, Miljöpartiet, att ni hellre är utan kvot för att den inte blir exakt lika stor som ni önskar, det vill säga hälften? Väljer ni hellre att rösta på er egen reservation? Då får vi ju ingen förbättring alls. Min förhoppning är att det blir en majoritet och att den fria kvoten kan bli en realitet, men det återstår att se.
Det fanns för övrigt väldigt mycket tänkvärt i den debattartikel som Miljöpartiet skrev, så jag vill även uppmana Socialdemokraterna att ta del av den. Det finns kloka resonemang som också fäster en större tilltro till domstolarnas roll.
Det finns i det här betänkandet även en hel del annat som jag vill trycka på. Som Johan Pehrson sade tidigare vill vi moderater införa en så kallad obligatorisk häktning. Låt mig förklara lite grann vad det innebär. Den ska inte gälla för vilka brott som helst, utan den ska gälla vid särskilt grova brott. Den kommer att få effekt särskilt för kvinnor som utsätts för brott. Jag har ett exempel.
I dag är det i princip obligatoriskt att man häktar en gärningsman som är misstänkt för brottet våldtäkt. Det beror på att det är ett minimistraff på två år för våldtäkt. Men låt oss säga att gärningsmannen inte har hunnit slutföra sitt dåd. Han blir avbruten av att det kommer en förbipasserande i parken. Fastän han vill genomföra våldtäkten går den inte att genomföra, utan det stannar vid ett försök. Då blir gärningsmannen misstänkt för ett försök till våldtäkt, och det är inte ett brott som det är obligatorisk häktning för. Vi tycker att den här mannen i parken eller i badhuset ska häktas. Så är det inte i dag. Vi menar inte att det ska bedömas på ett annat sätt när det är ett försök, att den mannen ska kunna gå fri när han har varit inne på polisförhör i avvaktan på domstolsförhandling.
Men majoriteten, Socialdemokraterna, tycker att det är bra som det är. De menar i betänkandet att den olägenhet - det står faktiskt så i lagtexten - som det blir om gärningsmannen låses in för ett försök till exempel till våldtäkt inte står i proportion till behovet. Men jag kan lova, herr talman, att den kvinna som blivit utsatt för ett våldtäktsförsök kommer att låsa in sig själv om hon vet att gärningsmannen är ute.
Moderaterna tycker alltså att häktning bör bli obligatorisk vid försök till brott där straffsatsen är minst två års fängelse. Nu hörde jag till min glädje att Folkpartiet också tycker det. Det kanske är lite sent påkommet men bättre nu än inte alls.
Avslutningsvis: Vi har 34 reservationer, och vi vill förbättra många saker som inte fungerar.
Ytterligare en fråga, som kanske inte är lika viktig som det här med våldtäkten men som ändå är viktig för den det berör, handlar om tillträdesförbudet till affärer. Om en butiksinnehavare i Ica griper en person för stöld och det blir handgemäng tycker vi moderater att den butiksägaren aldrig ska behöva släppa in den tjuven igen. I vart fall ska det kunna vara ett tidsbegränsat förbud. Det är inte rimligt att ta större hänsyn till att tjuven vill gå och handla öl på Ica och att personalen då ska möta honom där dagen efter. Affärsinnehavaren borde få besluta om han vill släppa in en tjuv eller en våldsam person i sin butik igen. Det finns många frågor där man kan förbättra, och om Socialdemokraterna tar brottsbekämpningen på allvar vore väl det här ett bra exempel.
Det sista jag tänkte ta upp handlar om att alla brott ska utredas och lagföras. Det ska utredas även när någon smiter från en restaurangnota eller en taxikörning, och det ska lagföras. Så är det inte i dag.
Jag tror att jag stannar där så länge.