Herr talman! Jag börjar i slutet. Det är inte orimligt och den frågan bereds. Men jag vill tala om och deklarera att den grundläggande tryggheten för medborgarna ligger i att det sker ett ansökningsförfarande om man vill sätta upp en kamera för övervakning, sådana som bland annat finns här i riksdagen, av rena säkerhetsskäl och att vi som medborgare kan få en överblick över detta. Då kan man tänka sig att det blir bättre om man samordnar detta. Men då skulle samma logik bli att vi ska ha domstolar, men bara en domstol. Vi ska se till att vi har poliser, men det ska bara vara en myndighet.
Jag har inte fått signaler om att länsstyrelserna generellt är dåliga på att balansera. Däremot är det klart att tillstånd ibland har givits som man har fått bakslag på. Bland annat har det skett genom ett viktigt arbete där Justitiekanslern är den som ska balansera och vara emot, även om jag ibland tycker att det är väldigt långa skott när man ska gå emot på grunder som jag inte tycker riktigt håller. Det tycker inte jag. Men frågan bereds, och jag tycker att vi ska ta ett grepp om detta. Men då är det Rolf Olssons ansvar att se till att man verkligen gör detta på Justitiedepartementet. Det är Rolf Olsson som under mandatperioden har haft tjänstemän på Justitiedepartementet. Det har inte Folkpartiet haft för att kunna påverka utvecklingen. Det ansvaret ligger hos dig.
Jag återkommer till frågan om tvångsmedel och upplysningsplikt. Folkpartiets bestämda uppfattning är att det ska bli så. I stället för att försöka reservera oss driver vi arbetet att det ska bli så i de kontakter vi har med regeringen om nya tvångsmedel. Det är självklart att detta kräver förstärkt kontroll och förstärkta rättssäkerhetsgarantier. Här vill inte Rolf Olsson vara med, och det förvånar mig lite. Jag hoppas att Rolf Olsson och hans parti Vänsterpartiet kommer tillbaka och stöder dessa förslag när vi förstärker rättssäkerheten i samband med att vi, som jag tror och hoppas, får de nya tvångsmedel som svenskt rättsväsende behöver.