Herr talman! Britta Lejon använde relativt kort tid för att diskutera de här rätt viktiga frågorna. Det finns saker som vi med lagstiftning direkt kan göra för att bättre balansera rättssäkerheten å ena sidan och rättstryggheten å den andra så att vi kan nå det högsta ideal en rättsstat kan önska, men det kommer aldrig att bli färdigt, för samhället utvecklas hela tiden. Det finns många sakfrågor som jag vill lyfta fram, men jag vill också ta tillfället i akt och markera att detta inte är någonting som sker beroende på vilken lagstiftning vi har. Det handlar rätt mycket också om hur Britta Lejon gör, för Britta Lejon är folkvald, precis som vi andra här inne. Det är ingen annan i Sverige som har och kan ta ansvar för vår rättssäkerhet och rättstrygghet. Det är bara du och jag, Britta Lejon. Det vilar på våra axlar allena.
Då måste man fundera på, förutom regelverk, vilka resurser vi stoppar in. Hur finansierar vi utbildningen i domstolar? Är det tillräckligt? Hur ser vi till att vi minskar balanserna för att få rimliga tider i våra domstolar? Tänk om vi hade samma köer till andra myndigheter, till exempel för att behandla utbetalning av sjukförsäkring eller föräldrapenning eller vad det nu kan vara. Det kan vara tre års väntetid. Det skulle ingen acceptera. Men när det gäller domstolarna, vårt centralaste myndighetsorgan i rättsstaten, är det någonting annat. Jag blir förvånad över det.
Jag undrar hur Britta Lejon ser på att kunna öka och värna resurserna. Jag kräver inga löften om anslagsökningar; det är fel tillfälle. Ser Britta Lejon möjligheter att inte bara prata om tandvårdsreformer för 1,9 miljarder för att det är valrörelse och sedan kanske säga nej till 75 miljoner till domstolarna, som är centrum för rättvisa i landet?