Herr talman! Man får noga hålla isär de föränd-
ringar som kommer genom att man gemensamt be-
slutar om att t.ex. ha gemensamma beslut i en viss
fråga jämfört med det som kommer fram genom in-
stitutionell konkurrens. Jag tog exemplet på arbets-
marknadssidan. Det kommer att bli svårare att vansty-
ra länder när man kan jämföra. Ett land som har hög
arbetslöshet och låga reallöner kommer naturligtvis
att få svårare att för sin egen befolkning motivera sin
politik till följd av att det via gemensam valuta i en
inre marknad blir lättare att jämföra och se. Det är
kanske den viktigaste framgången i europeisk politik,
att statsmakter får svårare att vanstyra och vansköta
sina fögderier.
Men EU:s själva beslutsmakt ligger precis klar. Vi
vet exakt var den ligger. Vi har Amsterdamfördraget.
Vi har två kompletterande saker som behövs inför
utvidgningen. Därutöver har vi inget av detta på bor-
det.