Herr talman! Demokrati är inte ett entydigt be-
grepp, och dess innebörd i Sverige är inte given en
gång för alla. Den formas av värderingar i familjen
och av den sociala och ekonomiska utvecklingen i
samhället. Vi har hört flera talare i dag säga att de-
mokratin behöver återerövras av varje ny generation.
I ett debatthäfte, Demokrati i dag och i morgon,
beskrivs två former av demokrati: den snabba demo-
kratin, med sin kollektivistiska samhällssyn, där en
representativ elit fördelar resurser i det goda samhäl-
let, och den starka demokratin, vars förmåga ligger i
att främja den personliga självständigheten. Politiker-
na agerar som medborgarföreträdare, och politik
skapas via nätverk, t.ex. för brukarinflytande.
I valet 1998 har flera nya partier framgångsrikt
tagit plats i fullmäktigeförsamlingarna. Man kan
fråga sig: Ökar därmed den lokala demokratin? Eller
är det den redan starka demokratin som vinner ter-
räng, t.ex. på grund av att invånarna i ett litet skär-
gårdssamhälle inte ser någon reell möjlighet att på-
verka besluten i den egna fullmäktigeförsamlingen?
Kanske är bara hälften av invånarna i samhället året-
runtboende och röstberättigade i kommunalvalen.
Intresseföreningar måste bildas för att brukarinflytan-
de skall nås. I nätverken finns kunskapen om lev-
nadsvillkoren, men helhetssynen saknas eftersom
man ser enbart till det egna intresset.
Som nyvald riksdagsledamot från Bohuslän, in-
vald i Västra Götalands västra valkrets, och skär-
gårdsbo ser jag en möjlighet att under ämnet demo-
krati lyfta fram skärgårdsfrågor. Av mitt läns 15
kommuner är 12 kustkommuner, och bebyggelsen är
till stor del koncentrerad till kustzonen med ett sexti-
otal bebodda öar.
Den beryktade vägsträckan på E 6 med sin dåliga
standard norr om Uddevalla är ett problem som berör
en del av Sveriges befolkning, speciellt sommartid då
man besöker semesterattraktioner som Lysekil, Smö-
gen och Strömstad.
Vill man inte köa på landsvägen kan man också
färdas motsvarande sträcka sjövägen. Trafiken är där
lugnare, och sommartid finns det möjlighet till anlöp
på ställen som sjuder av inneliv, med små boutiquer
och utsökta restauranger.
Det är till sådana platser som Sveriges politiker
drar både till lands och till sjöss när det lider mot val
vart fjärde år. Man betygar för alla sommargäster och
för den delen också en och annan fastboende att Sve-
rige behöver en levande skärgård. Fastighetsskattens
negativa effekter skall man minsann undanröja.
Bohusläns vackra samhällen är bra för oss rikspo-
litiker så länge valen hålls i september. Bohuslän är
en träffpunkt för folk från hela Sverige. Tänk om
valdagen skulle flyttas, så att valet skulle hållas i
aprilsnålblåst utan en sommargäst eller en segelbåt i
sikte!
Jag undrar hur en politiker under valturnén svarar
den stadsbo som svär över att det är så dyrt för fa-
miljen att med färja - sådana finns - vattenvägen ta
sig till Åstol för att få se Peter Harryssons drömställe.
Att den dagliga färden vattenvägen från huset till
parkeringsplatsen innebär en stor kostnad för en året-
runtboende familj tror jag inte att den gästande turis-
ten tänker på.
Det är nämligen så att de statliga subventionerna
går till allmänna vattenvägar som transporterar bilar.
För att en kommunal eller enskild färjeled skall få
bidrag skall färjan vara avsedd för transport av motor-
fordon och vara ändamålsenlig i förhållande till det
allmänna vägnätet. På tätbebyggda öar är vägarna
dimensionerade efter de förhållanden som rådde för
många år sedan, då man inte hade samma behov av
kommunikationer med fastlandet.
Öborna tycker naturligtvis att det är fel att det en-
bart är vattenvägar där man transporterar människor
med bil som får statligt stöd. När hemkommunens
ekonomi tryter kan man få det svar som en boende på
Gullholmen fick av en ledande politiker: Bosätter
man sig på en ö, kan man inte räkna med samma
möjligheter att förflytta sig som på fastlandet.
Sista färjeturen går kl. 8. Jag tror att goda kom-
munikationer bygger broar av förståelse och fram-
tidstro mellan människor och samhällen.
Herr talman! Regeringen har tillsatt olika utred-
ningar som syftar till att stärka demokratin och skär-
gårdsbornas möjligheter till överlevnad och utveck-
ling. Den senaste i raden har benämningen Miljö i
Väst-Skärgård.
Men kunskapen finns. Det behövs inga utredning-
ar. Det som Sverige behöver i dag är en rakryggad
skärgårdspolitik, som genom konkreta lösningar ska-
par tilltro och optimism, en politik som har en hel-
hetssyn på boende, kommunikationer, utbildning och
möjligheter till arbete genom utveckling och samord-
ning av de näringar och utbildningar som finns redan
i dag. En sådan politik hörsammar fiskarnas krav på
konkurrensneutralitet och ser till de miljövärden som
kustfiske och småskaliga jordbruk ger. Det krävs en
skattepolitik som ger utvecklingsmöjligheter till små-
företag inom turism och andra näringar.
Avsaknaden av en skärgårdspolitik gör att det inte
finns någonting att förhålla sig till, varken från skär-
gårdsbornas eller från myndigheternas sida. Detta
skadar demokratin, dvs. folkstyret.