Fru talman! När Sverige gick med i EU i början
av 1995 fanns det en utbredd förväntan. Vad skulle
medlemskapet komma att innebära för Sverige? Hur
skulle vi kunna vara med och påverka och utveckla
Europa?
Nu, efter fyra års medlemskap och fyra år av soci-
aldemokratisk Europapolitik har vi anledning att vara
något besvikna när vi upplever det halvhjärtade enga-
gemang socialdemokraterna visar prov på.
Många svenskar, ja de allra flesta, är med i någon
förening av något slag. Man kan säga att det finns två
typer av föreningar. Det finns sådana som består av
aktiva, engagerade, konstruktiva medlemmar som
verkar för gemensamma mål. I sådana föreningar är
det lättare för den enskilde medlemmen att göra sin
röst hörd och få gehör för sina åsikter och idéer.
Sedan finns det föreningar som bara består av
passiva medlemmar, där en liten klick människor styr
och ställer. Den enskilde medlemmens röst når sällan
fram till den styrande eliten.
Socialdemokraterna har, tyvärr, när det gäller EU-
medlemskapet iklätt sig denna senare roll. Regering-
ens brist på tydligt Europaengagemang är mycket
beklagligt och har lett till att Sverige i dag betraktas
som en passiv medlem i EU. Detta har tyvärr margi-
naliserat Sveriges inflytande och anseende i EU och
även skapat misstro mot EU-samarbetet här hemma.
Visst gör enskilda svenska EU-parlamentariker
tappra försök att hålla den svenska fanan högt i EU-
parlamentet. Det finns exempel på det. Ett är Folk-
partiets representant, Hadar Cars, och hans aktiva
arbete när det gäller jämställdhetsområdet och fördö-
mandet av dödsstraffet. Jag kan även nämna center-
partisten Karl-Erik Olssons hårda kamp mot knark
och droger. Det är några exempel. Men helhetsbilden
är tyvärr att Sverige totalt sett är alltför passivt.
Fram till dess att Sverige tar över ordförandeska-
pet för EU, våren 2001, måste detta repareras. Den
första och största frågan vi måste ta tag i handlar om
den gemensamma valutan.
Införandet av euron den 1 januari i år var en stor
och viktig reform för invånarna i de elva länder som
från början gick med, men också för oss som lever i
Sverige.
Med hänvisning till den negativa opinionen har
regeringen under lång tid vägrat redovisa sin inställ-
ning till euron. Nu när opinionen svängt och är mer
positiv till en gemensam valuta än tidigare har även
t.ex. Erik Åsbrink uttryckt sig i mer positiva termer
än tidigare. Regeringen följer den opinionsvind som
är mest populär för dagen. En sådan syn på Europa-
samarbetet är djupt olyckligt.
Vi liberaler säger klart och tydligt ja till att Sveri-
ge skall vara med i eurosamarbetet. Vi liberaler vill
ha en bred och hederlig debatt om euron. Min fråga
till regeringen i dag är: Vad väntar ni på?
Såvitt jag vet har alla riksdagspartier vid det här
laget ställt sig bakom kravet på folkomröstning om
EMU. Låt oss därför fatta de beslut som behövs för
att en folkomröstning skall kunna genomföras. Låt
oss nu slå fast ett datum. Låt oss nu påbörja förbere-
delserna. Låt diskussionen ta fart.
Fru talman! Den stora diskussionen om EU hand-
lade initialt om ja eller nej till medlemskap. I dag
måste den handla om hur vi vill att Europa skall ut-
vecklas.
För oss liberaler har internationell solidaritet och
samverkan med andra alltid varit en hörnsten i vår
politik. Den europeiska unionen ger oss möjligheter
att gemensamt lösa de problem vi står inför. Vi libe-
raler ser möjligheterna i EU-samarbetet och vill kon-
struktivt ta oss an utmaningarna.
Vad gör vi för att öka förtroendet för EU? Hur
skapar vi ett klimat där Europas 18 miljoner arbetslö-
sa kan få ett jobb att gå till? Hur kan vi på bästa sätt
värna om miljön i Sverige, Europa och världen? Hur
kan vi i framtiden förhindra nya konflikter och hur
kan vi stoppa den tragedi som i dag i detta ögonblick
utspelas i Kosova? Hur kan vi förbättra EU:s bi-
ståndspolitik? Utmaningarna är många och stora.
Vi liberaler vill att EU skall moderniseras. Öp-
penheten och kontrollen av hur EU:s medel används
måste bli bättre. Vi behöver ett parlament där de
folkvalda får ett ökat inflytande.
Vi liberaler ser arbetslösheten som ett alleurope-
iskt problem. Regeringen har fört fram frågan på EU-
nivå och det är bra. Tyvärr handlar regeringens initi-
ativ mer om att sälja svenska AMS-lösningar än om
att våga ta till sig av andras erfarenheter. De förslag
om sänkta skatter på arbete som kommit från EU-
kommissionen har regeringen nonchalerat. Folkparti-
et anser att dessa åtgärder är högst relevanta och helt
nödvändiga.
Vi liberaler vill ha ökad samverkan inom EU:s
miljöområde. Folkpartiet anser att Sverige vid nästa
regeringskonferens skall vara drivande för införandet
av en gemensam koldioxidskatt, och beslut om detta
måste kunna fattas med kvalificerad majoritet. I dag
utgör vetorätten inom detta område ett hinder för en
progressivare miljöpolitik.
Vi liberaler vill att EU vårdar sin första, viktigaste
och största uppgift, att verka för fred, frihet, demo-
krati och mänskliga rättigheter. Tragedin i Kosova
har än en gång visat att Europa inte ens i dag klarar
av att hantera sina egna säkerhetsproblem.
Våren 2001 skall Sverige bli ordförandeland i EU.
Målet är att under denna period få genomslag för
egna idéer, uppnå resultat och leda unionen på ett sätt
som inger respekt.
Under denna period kommer förhandlingarna med
de nya medlemsländerna att pågå som bäst. Kraven
på EU:s reformering kommer då att ställas på prov.
Sverige måste omedelbart inleda förberedelserna att
leda detta viktiga arbete.