Herr talman! Göran Lennmarker har anslagit en
ton i debatten. Det är faktiskt en ganska tråkig ton.
Det måste vara tråkigt att alltid vara så missnöjd och
alltid skylla regeringen för allt som skall debatteras i
kammaren.
Grunduppfattningen om var vi i de politiska parti-
erna står i EU-frågan är känd. Det vore mer intressant
om vi någon gång kunde diskutera i en mer proble-
matiserande form, om vi kunde för en kritisk diskus-
sion om EU-systemet. Det finns faktiska problem
som jag tror alla partier är överens om. Det gäller
t.ex. det demokratiska underskottet. Det gäller bristen
på insyn, svällande byråkrati, korruption och fusk,
brist på kontroll av lobbyister m.m. Det vore också
intressant att i kammaren ha en diskussion om vart
EU är på väg. Vad vill vi i de olika partierna göra åt
det? Även de EU-positiva partierna måste inse och stå
för en viss kritik av de brister som finns i systemet.
Vi som tillhör de kritiska partierna har ett ansvar för
att också göra det bästa av den situation landet befin-
ner sig i som medlem i EU och göra det vi kan för att
förändra det som är dåligt.
Vi befinner oss i en föränderlig tid. Det är oro-
väckande att dagens politiska och ekonomiska makt-
havare är så dåliga på att göra analyser av sam-
hällsutvecklingen.
Under det senaste decenniet har det hänt stora
omvälvande förändringar i världen som ingen förut-
såg förrän just när de hände. Där finns t.ex. Berlinmu-
rens fall, apartheidsystemets upplösning och kollap-
sen i Sydostasien. Det är tre exempel. Näraliggande
finns krisen i Ryssland, som i dess förlängning leder
till problem med EU:s jordbrukspolitik och svinpro-
duktion - ett exempel på en konkret fråga. Där finns
också den ekonomiska krisen i Brasilien. Alla tecken
finns där. Men de politiska och ekonomiska maktha-
varna vill inte se och göra någonting åt det hela.
I stället domineras perspektiven ofta av att man
skriver fram den utveckling som sker just i dag. Går
det bra, kommer det att gå bra hur länge som helst.
Går det dåligt, är allting fel. Den insikten är viktig att
ha med sig när man skall diskutera Sverige och EU.
Vad är det som är möjligt eller tänkbart? Vad är en
önskvärd utveckling i den europeiska unionen? Kan
vi se den? Vill vi, och törs vi?
Herr talman! Det finns ett stort behov av interna-
tionellt samarbete mellan länder. Men det är inte det
det hela handlar om. Det gäller både mellan länderna
i Europa och i ett globalt perspektiv. Det behövs en
internationell samordning av de gemensamma resur-
ser vi har. Vi lever alla på ett jordklot, och vi utnyttjar
de biologiska resurserna nära kollapsens gräns i dag.
Om vi skall få ordning på detta måste vi ha större
samordning, mera samarbete och en rättvis fördel-
ning. Om EU skall spela en roll i den nödvändiga
förändringen, måste man ändra på EU:s fördrag.
EU måste bli en union som respekterar nationellt
självbestämmande och som utgår från demokratiska
principer. Det behövs ett nytt fördrag. Den utveck-
lingen syns inte i dag. Jag är pessimistisk till möjlig-
heten att ändra på fördraget. Bland de ledande makt-
havarna i dag finns det snarare en utveckling mot en
federal förbundsstat som dominerar scenariot - precis
som Björn von der Esch tog upp i sin replik.
Jag förutsätter att de flesta av er som sitter i kam-
maren i dag har läst Joschka Fischers redovisning av
tyska ordförandeskapets program. Han var mycket
tydlig, och han säger att införandet av den gemen-
samma valutaunionen innebär att det europeiska sam-
arbetet har slagit in på en helt ny väg, rent av en re-
volutionär väg. Det tyska ordförandeskapets mål är
att fortsätta denna process till det logiska slutet, näm-
ligen en verklig politisk union. Fischer menar med en
verklig politisk union att man skall reformera institu-
tionerna i EU, majoritetsomröstningar bör vara nor-
men och enhällighet bara användas i fördragsändring-
ar. Han vill också förstärka unionens utrikespolitiska
profil, öka skatteharmoniseringen - inte en nationell
fråga -, stärka parlamentets befogenheter och ge
Europol ökade befogenheter.
Det går att fundera över om Jacques Santer fortfa-
rande har något förtroende kvar efter de senaste
veckornas turbulens. Men han stödde ordförandeska-
pets program fullt ut.
Prioriteringarna av den politiska unionen och den
federala utvecklingen är ingenting som lyfts fram i
den svenska debatten. Det måste vi göra. I Sverige
pratar man mycket hellre om sysselsättningsunionen
och östutvidgningen. Det är i och för sig viktiga frå-
gor, men jag tycker att en demokratisk debatt kräver
att alla frågor ges plats. Jag skulle vilja höra vad de
andra partierna tycker om den tydliga utvecklingen.
Vad säger Centern om en federal utveckling? Vad
säger Moderaterna, och vad säger Socialdemokrater-
na? Folkpartiet har varit tydligast i den frågan. Är det
bra eller dåligt? Hur skall Sverige agera? Hur skall
Sverige kunna stärka sina möjligheter att påverka
utvecklingen av en union som väldigt tydligt går mot
ett Europas förenta stater?
Jag skall försöka göra en koppling över till riks-
dagens arbete med EU-frågorna och riksdagens möj-
ligheter att påverka. I dag är det i princip bara i EU-
nämnden som vi för en debatt om principfrågor. EU-
nämnden är rådgivande, och samrådet sker inom
stängda dörrar. För att över huvud taget kunna binda
regeringen vid en viss handlingslinje är vi i riksdagen
beroende av en proposition från regeringen. Det be-
hövs en diskussion över hur riksdagen skall få större
möjligheter att binda regeringen för en viss hand-
lingslinje. Kanske skall det vara på det sätt det sker i
Danmark. I Finland jobbar man också på ett annat sätt
med EU-frågorna. Det behövs en bredare diskussion
om EU:s utveckling. Riksdagen borde t.ex. ha någon
form av remissdebatter omkring kommissionens vit-
och grönböcker för att på så sätt komma in tidigt i
diskussionerna. Riksdagen skulle kunna göras till ett
forum där vi diskuterar europeiskt samarbete.
Om några månader skall svenska folket välja re-
presentanter till Europaparlamentet. Där vore det
också värdefullt om Sveriges riksdag kunde bidra till
att höja intresset genom att tydliggöra EU:s faktiska
utveckling och våra respektive partiers utgångspunk-
ter. Riksdagen måste få en roll inför valet. Vi känner
en oro för ett lågt valdeltagande. EU och Europapar-
lamentet har inte någon legitimitet i svenska folkets
mening.
Herr talman! Jag vill lite kort säga något om de
senaste veckornas turbulens i Europaparlamentet med
det misstroendevotum som inte blev något annat än
en tumme.
Det är inte konstigt att det finns en så stor skepti-
cism mot EU bland folken i Europa och i EU-
länderna. Pratar man med den vanlige fransmannen,
tysken eller spanjoren finner man en väldig okunnig-
het, osäkerhet och kritik mot fusk, korruption, svå-
gerpolitik, ren ekonomisk misskötsel av gemensam-
ma medel. Jag har svårt att förstå hur det går att hylla
en union som inte kan hantera de frågorna. Det är inte
precis någon betryggande garanti för framtiden.