Herr talman! När det handlar om sådana starkt
konjunkturberoende och regelstyrda saker som a-
kassan tror jag att det är ytterst olämpligt att ha ett
tak. Det finns andra metoder att i så fall bringa ned a-
kassekostnaderna. Det handlar om det ekonomisk-
politiska ansvaret.
Men åter till de regionalpolitiska medlen. Läget är
nu att i stort sett alla länsstyrelser sitter och funderar
vad de skall göra. De vet inte om de kommer att få
vad som var planerat att de skulle få, om de får 500
miljoner mindre eller hur medlen kommer att fördelas
över länen.
Väldigt mycket är redan styrt till medfinansiering
till olika EU-stöd för att över huvud taget klara detta.
Annat har att göra med landsbygdsstöd, utvecklings-
bidrag osv. som är regelstyrt.
Skulle det bli någonting i stil med vad man först
hade bedömt var möjligt för 1997 blir det en kata-
strof. Är det så att det blir mycket lindrigare och att
man har en sådan disciplin att man bara skjuter på
detta och i stort sett gör som man ändå tänkt göra från
början blir det väl inte så farligt.
Vad vi sade från Vänsterpartiet var att om man
tittade noga på det och bedömde det seriöst fanns det
ett visst utrymme att ta i anspråk för regeringen. Vi
bedömde det till 200 miljoner. Det är möjligt att det
inte heller var rätt. Men jag skulle tippa att det ligger
där någonstans.
Regeringen hade ingen aning om vad man bedöm-
de som rimligt. Jag har fortfarande i dag ingen aning
om det som finansutskottet säger är rimligt. Det är det
som jag tycker är så uselt. Det gör ett väldigt oseriöst
intryck och skapar en oerhörd osäkerhet hos myndig-
heter som skall hantera frågan.