Herr talman! Hela poängen med budgetprocessen
var, som Roy Ottosson sade mycket klart och tydligt,
att man skulle hålla sig inom de utgiftsramar som var
beslutade för det år det gällde. Även om det råkade
komma in mer pengar skulle man inte använda dem.
Var det så att några utgifter visade sig bli större än
vad man trott skulle man finansiera det inom ramen.
Det är bara att konstatera att regeringen inte har
lyckats att klara av det. Jag upplever att det är ganska
bekymmersamt. Om man redan andra gången denna
lagstiftning tillämpas på detta ganska flagranta sätt
går vid sidan av lagen urholkas auktoriteten i lag-
stiftningen. Nästa gång kanske det inte sker tre gånger
utan fem gånger eller tio gånger och med större be-
lopp.
Det krävs inte så förfärligt många sådana tillfällen
för att man skall ha förstört en som jag upplever
mycket viktig reformering av budgetprocessen i Sve-
rige. Det är bara att hoppas för framtiden. Jag inser att
detta är förlorat, eftersom det finns en majoritet för
det. Men det skall verkligen inte mana till efterföljd,
utan när man nästa år skall tillämpa budgetlagen skall
man strikt hålla sig till de upprättade ramarna och inte
göra om de felaktiga överskridandena.
Man kan då återupprätta budgetlagen vid nästa
tillämpning och inte fortsätta att glida åt sidan. Om så
sker har vi skapat oss ett större problem. Den svenska
budgetprocessen har varit ganska skraltig under lång
tid. Detta var en metod att förbättra den som rege-
ringen nu tyvärr håller på att försvaga kraftigt.