Herr talman! Det gäller egentligen samma fråga,
om regionalpolitiken.
Det dök upp ett regeringsförslag i tilläggsbudgeten
som var oerhört svårt att förstå. Man talade entusias-
tiskt om idéer man hade kommit på när det gäller
arbetet med den regionalpolitiska propositionen.
Sedan slutade det med att man sade att regeringen
bedömer att utrymme finns för en särskild insats på
500 miljoner kronor genom att den ordinarie verk-
samheten under anslaget tar i anspråk reservationer
för budgetåret 1995/96.
Vänsterpartiet försökte undersöka frågan. Vi kol-
lade med ett stort antal länsstyrelser och vi kollade
med NUTEK. Vi fann att det här inte var korrekt. Det
är möjligt att det fanns ett visst utrymme. Brutto fanns
det över 2 miljarder. Men den som känner till någon-
ting om hur det här går till vet att dels fattar man
beslut i länsstyrelserna om fleråriga program där
utbetalningar inte sker men beslut fattas, dels gör man
fortlöpande återföringar av medel när beslut inte leder
till åtgärder.
Det är vanligt att det sker tre till fyra gånger per
år. Det betyder att många länsstyrelser inte har ett öre
kvar. Man har i stället återfört dessa medel till nya
projekt. I många fall har de verkligen behövts efter-
som det finns ganska hårda krav på medfinansiering
som ställer till med finansiella problem i många läns-
styrelser.
Vi gjorde en undersökning, skrev en motion och
sade att vi inte kunde gå med på det här av de skäl jag
nämner och inte till det stora beloppet. I stället före-
slog vi ett mindre belopp, 200 miljoner kronor. Även
vi är nämligen intresserade av den nya formen av litet
mer utvecklingsinriktad regionalpolitik. Vi hade i
vårbudgeten föreslagit 500 miljoner för 1998, just för
landshövdingeuppdraget som har ungefär den här
karaktären. Vi har i vårt budgetförslag 400 miljoner
till motsvarande ändamål för budgetåret 1998.
Under tiden meddelar regeringen den 2 oktober att
man har ett nytt regleringsbrev. Man talar om att det
här kommer att genomföras. I en bilaga finns indrag-
ningarna. De visar sig inte alls vara schablonartade.
Det är helt obegripligt hur de är genomförda. Vissa
län får fullständigt fantastiska indragningar, andra får
inga alls.
I några fall där jag har kollat det hela innebär det
att fattade beslut inte kan genomföras. Inneliggande
ansökningar av yttersta angelägenhetsgrad kan inte
tillämpas.
I arbetsmarknadsutskottet där jag sitter förklarade
jag situationen och motiverade vår motion. Det blev
egentligen ingen diskussion, utan utskottsmajoriteten
konstaterade att det fanns olika uppfattningar mellan
regeringen och Vänsterpartiet. Väl att märka var det
enbart Vänsterpartiet som motionerade i frågan. Övri-
ga partier hade, vad jag kunde förstå, inte observerat
detta. Det var heller ingen vidare diskussion till att
börja med.
Sedan gick det en vecka. Under tiden hörde läns-
styrelserna naturligtvis av sig. Alla fick klart för sig
att det här inte gick. Som finansutskottet skriver: Man
har fått erfara att detta innebär svårigheter.
Sedan skriver finansutskottet någonting som jag
inte förstår. Det står: Utskottet förordar därför så som
ett första steg att regeringen bemyndigas att för 1997
ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med
regionalpolitiska åtgärder som innebär utgifter om
totalt 500 miljoner kronor under budgetåren 1998,
1999 och 2000.
Det innebär att länsstyrelserna får ett oförändrat
utrymme för beslutsfattande 1997. Det sista kan jag
möjligtvis förstå. Så har nu länsstyrelserna tolkat det.
Men länsstyrelserna tolkar det naturligtvis också så att
de i fortsättningen kommer att drabbas av neddrag-
ningar. Hur stora de kommer att bli vet man inte. Man
vet ju inte vilken nyckel som kommer att användas.
Det har ställts en del frågor under tiden. Som svar
på en fråga från Marie Engström meddelade nä-
ringsminister Anders Sundström i slutet på svaret
följande: Det är nu bra att vi nått en uppgörelse med
Centerpartiet om att säkra en ökad ram för regional-
politiken med 500 miljoner kronor.
Då tänkte jag: Man har alltså skaffat 500 miljoner
ytterligare, ungefär som vi har gjort i vårt budgetarbe-
te under hård press och hårda prioriteringar. Och så
funderade jag på om inte utgiftstaken borde ha för-
ändrats. Jag tittade därför efter om finansutskottet
hade antagit ett utgiftstak som låg i nivå ungefär med
vad Vänsterpartiet hade föreslagit. Nej, alls inte!
Utgiftstaken ligger kvar i enlighet med propositionens
förslag.
Vad jag förstår pratar näringsministern i nattmös-
san, eller också pratar finansutskottet i nattmössan.
Det är oerhört svårt att förstå vad det här bemyndi-
gandet innebär. Såvitt jag förstår kan regeringen inte
ha tillgodoräknat sig andra pengar än vad de får ge-
nom riksdagens beslut och som ryms inom utgiftsta-
ket.
Jag håller med om det som flera andra talare har
sagt. Det finns en godtycklighet och en centralisering
i regionalpolitiken. Oklart är om vi får samma geo-
grafiska fördelning som vi hade tidigare. Den bygger
ju på vissa uppfattningar om regioners utsatthet.
Däremot är jag mycket positiv till idén om ut-
vecklingsinriktade kraftiga grepp som gynnar regional
näringspolitik. Det är skälet till att jag i första hand
yrkar bifall till reservation nr 4 av Johan Lönnroth
som bygger vidare på den motion som Vänsterpartiet
lämnade in. Skulle den reservationen inte vinna bifall
kommer Vänsterpartiet att stödja reservation nr 3.