Herr talman! Att stärka och fördjupa demokratin
har varit något av ett fundament för Miljöpartiet se-
dan bildandet för snart två decennier sedan. Den
politiska verkligheten i dag är att vi har å ena sidan
politiskt kunniga medborgare och å andra sidan en
politisk struktur och ett partipolitiskt system som
krisar. Medborgarna känner inte igen sig i de politis-
ka besluten. Med EU-medlemskapet har också ökad
makt flyttats längre bort från invånarna. Alltfler upp-
lever det som svårt eller omöjligt att påverka politi-
ken.
Det partipolitiska deltagandet sjunker. Partierna
har färre medlemmar och svårt att hitta intresserade
till förtroendeuppdrag. En avgörande orsak till denna
demokratins kris anser jag är att medborgarna inte ges
förtroende att få tillräckligt inflytande över besluts-
fattandet. De valda politikerna är tydligen inte till-
räckligt lyhörda för människors önskemål och vågar
kanske dessutom inte lämna ifrån sig något av den
makt de själva har.
Men, herr talman, de offentliga institutionerna och
de politiska beslutsstrukturerna är till för folket och
givetvis inte tvärtom. Därför måste vi försöka föränd-
ra dessa på ett sätt som vitaliserar och fördjupar de-
mokratin och får människor att känna sig delaktiga i
de beslut som fattas och därefter känna ansvar. Det
gäller förstås inte minst på den regionala och lokala
nivån.
Miljöpartiet har två motioner i det här betänkan-
det. Den ena behandlar folkomröstningsinstitutet och
den andra tar upp möjligheterna till misstroendeför-
klaring och utlysande av nyval i kommuner och om
att röstberättigade i en kommun också skall ha mo-
tionsrätt i kommunfullmäktige.
Herr talman! Vid det här betänkandets behandling
i utskottet har Miljöpartiet som vågmästare bildat
majoritet med den borgerliga oppositionen i de här
två frågorna, kommundelningar och de kommunala
folkomröstningarna.
När det gäller möjligheterna att bilda nya kom-
muner måste frågan givetvis ses ur sitt historiska
perspektiv. Den stora kommunsammanslagningsre-
formen kanske var effektiv vad gäller t.ex. viss sam-
hällsservice, men den fjärmade samtidigt medborgar-
na från politikerna, och det folkliga engagemanget för
den kommunala politiken minskar. Det finns möjlig-
heter att initiera och få igenom en delning av kom-
munen där kommungränserna och sammanslagning-
arna uppenbart blev fel, men proceduren är väldigt
omständlig och svårförståelig. Det är inte bara majo-
ritetens inställning som gäller, utan mer att det skall
föreligga s.k. objektivt bärande skäl. Vilka dessa skäl
är, och hur tungt olika sådana skäl väger, vet ingen.
Det överlämnas åt praxis. Men man kan nog ändå
hävda att det handlar om t.ex. befolkningsutveckling,
näringsgeografiska förhållanden, service och kom-
munalekonomiska konsekvenser samt att kommun-
fullmäktiges inställning skall väga väldigt tungt.
Dubbelt så många ansökningar om delning har trots
allt avslagits som godkänts av regeringen.
Det viktigaste måste ändå vara att det är männi-
skorna själva i en kommundel som vill och kan ta
ansvar för en egen kommunorganisation med allt vad
det innebär. Hösten 1997 var jag själv engagerad i ett
försök till kommundelning i mitt eget län. Det var
Ljungskile i Uddevalla kommun som inte fick den
utredning man begärde av Kammarkollegiet och
regeringen trots att man hade ett brett folkligt stöd
och ett enigt fullmäktige bakom en sådan utredning.
Här fanns möjligheterna, det folkliga intresset och
viljan. Men möjligheterna stoppades av att Kammar-
kollegiet avslog utredning efter en preliminär analys.
Så borde det givetvis inte få gå till. Här fanns ett brett
och tungt underlag som borde ha föranlett en särskild
utredning. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till
utskottsmajoritetens hemställan i denna del.
Den förväntade majoritet vi på det här sättet kan
skapa i kammaren innebär i den här frågan ett tillkän-
nagivande till regeringen om att återkomma med
förslag om hur procedurerna för kommundelning kan
förenklas.
Den andra fråga, herr talman, där vi bildar majo-
ritet, har med folkomröstningar i kommunerna att
göra. Resultatet av hittills genomförda sådana är
nedslående ur folkligt perspektiv. När bestämmelser-
na om folkinitiativ infördes 1994 i kommunallagen
sänktes den av Lokaldemokratikommittén förslagna
gränsen på 10 % till 5 %. Att detta skulle innebära en
större möjlighet för folket att få folkomrösta i särskilt
viktiga frågor har inte visat sig fungera. Det är ju
fullmäktige som beslutar huruvida folkomröstning
skall hållas eller inte. Bara i något enstaka fall av 60,
faktiskt bl.a. i Uddevalla, har detta skett.
Det är betydligt mer demokratiskt att ett initiativ
av en viss procentandel, t.ex. 10 % av kommunens
befolkning, faktiskt innebär att en folkomröstning
måste hållas. Det är också viktigt hur och av vem
frågeställningarna formuleras. Det handlar alltså om
en förstärkning av medborgarnas inflytande. Om
detta är en majoritet i utskottet, med Miljöpartiet som
vågmästare, överens. Vi vill att regeringen utreder en
sådan förstärkning. Jag yrkar alltså bifall till ut-
skottsmajoritetens hemställan i denna del.
Utöver dessa två viktiga frågor i betänkandet har
Miljöpartiet med anledning av våra motioner bifogat
två reservationer och ett särskilt yttrande. Vi anser att
det bör finnas möjligheter inom det kommunala om-
rådet, precis som i riksdagen, att kunna rikta misstro-
endeförklaring mot kommun- och landstingsstyrelse
som helhet eller mot enskilt kommunalråd eller
landstingsråd.
I samma reservation tar vi upp kravet på att en
möjlighet till upplösning av fullmäktige med åtföl-
jande nyval införs i kommunallagen. Detta förslag
finns också i en reservation av Folkpartiet och Mode-
raterna. Om vår reservation, alltså Miljöpartiets re-
servation, faller så kommer jag att stödja Folkpartiets
och Moderaternas motion i denna del. Jag yrkar alltså
bifall till reservation 5, Miljöpartiets reservation.
Den andra reservationen handlar om att ge kom-
munalt röstberättigade kommunal motionsrätt. Det är
också ett sätt att fördjupa demokratin och ge medbor-
garna utrymme för initiativ. Framför allt innebär det
en möjlighet att kunna bli delaktig mer på egna vill-
kor. Här har Centern ställt upp på vår reservation.
Många goda förslag kommer aldrig fram eftersom
de ofta kräver politiskt engagemang och kontakter
med politiker och politiska organisationer. Här be-
hövs en ändring av 5 kap. 23 § kommunallagen så att
de kommunalt röstberättigade nämns tillsammans
med andra som har motionsrätt i fullmäktige. Miljö-
partiet föreslår att en parlamentarisk utredning snarast
får uppgiften att hantera bl.a. just den här frågan. Jag
yrkar bifall till reservation 7.
Till sist, herr talman, vill jag ta upp mitt särskilda
yttrande. Det handlar om folkomröstningar, om att de
i vissa fall skall vara beslutande och om att också en
minoritet i fullmäktige bör ha möjlighet att driva fram
en folkomröstning. Dessa yrkanden ställde sig inte
majoriteten i folkomröstningsfrågan bakom, men jag
menar att de skall finnas med bland de frågeställning-
ar som regeringen bör överväga när det gäller folki-
nitiativ och kommunala folkomröstningar.