Herr talman! Konstitutionsutskottets majoritet har
med anledning av motioner från Kristdemokraterna,
Centern och Folkpartiet uttalat att det bör bli lättare
att dela kommuner genom att procedurer som har
samband med kommundelningar underlättas. Man
säger att en möjlighet att öka den demokratiska vita-
liteten och delaktigheten är att dela upp större kom-
muner i mindre.
Mot detta har Vänsterpartiets och Socialdemo-
kraternas ledamöter reserverat sig. Vi menar att vi har
goda skäl för detta. Det är bara att beklaga att Miljö-
partiet i den här frågan har anslutit sig till den bor-
gerliga ståndpunkten.
Det finns ibland i debatten en ganska oreflekterad
decentraliseringsdemagogi enligt modellen: Ju mind-
re kommuner, desto mer demokrati. Något sådant
enkelt samband finns naturligtvis inte. Det kan t.o.m.
hävdas att alltför små kommuner försvagar demokra-
tin.
Sverige har historiskt sett haft en stark central-
makt. Men vi har också haft en i internationell jämfö-
relse mycket stark kommunal nivå. Jerry Martinger
har nyss gjort en intressant exposé över den utveck-
lingen. Större delen av det som vi ibland kallar för
välfärdsstaten finansieras och styrs i vårt land på
kommunal nivå. Svenska kommuner har beskatt-
ningsrätt och en vittgående självstyrelse.
Svenska kommuner är också jämfört med kom-
muner i många andra länder relativt stora. Kommun-
sammanslagningarna på 50-, 60- och 70-talet var en
förutsättning för att den offentliga sektorn - barnom-
sorgen, skolorna, äldreomsorgen, biblioteken osv. -
kunde byggas ut på den kommunala nivån och inte
lades i händerna på centralmakten.
Små kommuner innebär förvisso fler förtroende-
valda och i en viss mening kortare avstånd mellan
väljare och valda. Men små kommuner är också sva-
ga kommuner. Små kommuner innebär att makt för-
skjuts uppåt till centralmakten.
Om man eftersträvar lokalt folkstyre bör man där-
för tänka sig för innan man hyllar kommundelningar
som en kungsväg till ökad demokrati.
En annan aspekt är att inte sällan är krav på kom-
mundelningar helt enkelt uttryck för bristande solida-
ritet. Rika och välmående bostadsområden i storstads-
regionerna vill gärna slippa att ta ansvar för de fattiga
i miljonprogrammets problemtyngda bostadsområ-
den. Det är knappast en utveckling som vi bör upp-
muntra om vi menar allvar med vår strävan efter
integration och minskade klyftor i samhället, i syn-
nerhet som segregationen i sig är ett av de största
hoten mot demokratin.
Visst skall kommungränser kunna ändras, och
visst är kommundelningar ibland motiverade. En hel
del sådana justeringar har också gjorts under åren.
Men kommunindelningar är inte bara en angelägenhet
för dem som bor i den berörda kommunen. Kommu-
nindelningen som sådan och kommunernas storlek är
en bärande del av den offentliga sektorn och därmed
en gemensam nationell angelägenhet. Och några
begränsningar i regeringens möjlighet och skyldighet
att väga in alla relevanta faktorer i samband med
kommundelningar bör därför inte införas. Jag yrkar
därför bifall till reservation 1 och även till reservation
6.
När det gäller frågan om direktval till kommun-
delsnämnder - en fråga som har diskuterats ända
sedan kommun- och stadsdelsnämnder började infö-
ras - har Vänsterpartiet ställt sig bakom hemställan i
utskottets betänkande, dvs. att motionerna avslås med
hänvisning till att denna fråga tillsammans med en del
andra demokratifrågor just nu bereds i departementet.
På motsvarande sätt har vi hanterat t.ex. frågan om
medborgerlig motionsrätt.
Frågan om direktval är inte okomplicerad. Direkt-
valda kommundelsnämnder kan leda till att vissa
delar av en kommun styrs av en annan politisk majo-
ritet och efter ett annat politiskt program än vad som
gäller i kommunen i dess helhet. Detta leder till att
det blir svårare för den majoritetskonstellation som
fått kommuninvånarnas förtroende att förverkliga sitt
program, i alla fall om kommundelsnämnden skall
vara något mer än en administratör av fullmäktiges
beslut. Man kan alltså med fog hävda att direktvalda
kommundelsnämnder försvagar demokratin på den
kommunala nivån. Å andra sidan är det otivelaktigt så
att om en kommundelsnämnd skall få en demokratisk
förankring i lokalsamhället, om den skall få en demo-
kratisk legitimitet, då är sannolikt direktval nödvän-
digt. Att t.ex. Rinkeby i Stockholm, där 60-70 % av
de röstande stöder arbetarrörelsens partier, styrs av
moderater, kristdemokrater och folkpartister som inte
ens bor i bostadsområdet är knappast ägnat att stärka
förtroendet för den lokala demokratin.
Detta har lett till att Vänsterpartiet i olika sam-
manhang, även här i riksdagen, trots allt har förordat
möjlighet till direktval till kommundelsnämnder. När
vi nu stöder utskottsmajoriteten och formellt avstyr-
ker motionerna är det för att vi utgår från att dessa
frågor bereds skyndsamt och att regeringen relativt
snart kommer till riksdagen med konkreta förslag.
Om så mot förmodan inte sker kommer jag att väcka
frågan på nytt via motioner.
Herr talman! Slutligen vill jag ta upp reservation
9. Utskottet är enigt om att lagtrots från kommuners
sida, t.ex. när det gäller att tillförsäkra människor det
stöd som de enligt lag har rätt till, är helt oaccepta-
belt. Tyvärr är utskottets majoritet inte redo att av
regeringen nu begära förslag till åtgärder mot sådant
domstolstrots. Jag tvingas därför yrka bifall även till
reservation 9.