Herr talman! Jag skulle vilja börja med att yrka
bifall till reservationerna 3 och 7.
Det är med tillfredsställelse som jag konstaterar
att en majoritet i konstitutionsutskottet nu har tagit ett
tydligt steg framåt vad gäller inställningen till detta
med att kunna dela kommuner och genomföra folk-
omröstningar. Krav som Centerpartiet i flera år har
drivit får nu gehör och ger nu bra förutsättningar för
en förstärkt lokal demokrati. Regeringen bör åter-
komma till riksdagen med förslag om hur kommun-
delningar lättare kan genomföras och om hur med-
borgarnas inflytande över initiativärenden kan för-
stärkas.
Demokratins utveckling och demokratins tillstånd
diskuteras mycket i dag, oftast med utgångspunkt i ett
minskande intresse för politiska partier och i ett
minskande valdeltagande. Med rätta står demokrati-
utvecklingen högt på alla partiers dagordning efter-
som det direkta partiengagemanget betänkligt svajar.
Därför anser jag att det är mycket viktigt att se över
alla former som kan leda till ett större engagemang i
samhällsfrågor och i politiskt arbete och att ta tag i de
regler och den kultur som faktiskt kan hindra männi-
skors engagemang.
Många av beslutsstrukturerna i dag är skapta och
tillkomna i en tid då samhället framför allt såg an-
norlunda ut och i många avseenden var starkt hierar-
kiskt. Därmed har också politiken som redskap för att
förändra helt andra metoder i dag.
Ett problem är att varken den offentliga organisa-
tionen eller partiernas organisationer har klarat av att
förändra sig i takt med medborgarnas förändrade krav
och nya generationers syn på både ansvar och delak-
tighet. Medborgarnas kritiska hållning till partier och
till politiskt engagemang bottnar ofta just i svårighe-
ten för etablerade att möta nya otraditionella metoder
för förändring och medborgardelaktighet.
Många av de organisationsformer som skapades
för att vara i medborgarnas tjänst är t.o.m. hinder för
medborgarnas delaktighet och möjligheter till med-
ansvar. Att genomföra en mental strukturförändring,
vilket det lika ofta kan finnas behov av, och att agera
utifrån ett öppnare förhållningssätt tar tid. Mentala
kulturförändringar är tröga och inte tillräckliga. Det
behövs genomgripande förändringar inom ett flertal
områden där den kommunala/lokala nivåns möjlig-
heter att utveckla/förändra och förnya demokratins
arbetsformer är oerhört viktiga.
Det finns så mycket klokskap i engagemanget
runtom i våra kommuner, såväl små som stora. Vi vet
att möjligheterna att påverka sitt närområde gör att
intresset för andra samhällsengagemang ökar. Den
lokala demokratin är inkörsporten till samhällsintres-
set i stort. Det är på den lokala nivån som en öppen-
het för nya demokratiska strukturer, parallellt med vår
traditionella representativa demokrati, skall ses som
en positiv utmaning; den skall inte avfärdas som vore
det fråga om en odemokratisk hantering.
I ett stort antal kommuner runtom i landet har det
"lokalpolitiska engagemanget" just växt upp kring
intresset för att bilda nya kommuner och genomföra
kommundelningar. I många kommuner har man ock-
så arbetat så länge att det finns, eller har funnits, krav
på genomförande av folkomröstning i frågan.
Detta engagemang måste tas på allvar. Det är inte
fråga om blåögda entusiaster som tror att man kan
bilda och driva kommuner enbart på en stark vilja och
känsla för sin bygd. Det är snarare så att dessa grup-
per genomlyser den kommunala ekonomin och dess
förutsättningar, något som kanske egentligen få för-
troendevalda någonsin har gjort.
Centerpartiet vill decentralisera makten och över-
föra en ökad makt på den lokala nivån. Kravet ökar
från medborgarna att verkligen vara delaktiga i den
lokala beslutsprocessen men, som sagt, avståndet
upplevs som mycket negativt.
För att möta detta har det i flera kommuner bildats
kommundelsnämnder. Men försöken upplevs ofta
som halvmesyrer då de saknar de viktigaste instru-
menten för lokal självstyrelse: De är inte direktvalda
och speglar därmed inte den politiska sammansätt-
ningen i kommundelen och de har ingen beskatt-
ningsrätt. Därför bör detta ändras genom att göra det
lättare att införa direktval till kommundelsnämnder
och genom att låta de direktvalda organens inflytande
öka över det lokala områdets förvaltning. Detta fram-
går av en av de reservationer som jag har yrkat bifall
till.
Jag vill återkomma till frågan om kommundelning
eftersom det är vad vi har att prioritera.
Processen från ansökan om kommundelning till
slutligt beslut är lång och omständlig. Det är själv-
klart att ett beslut om kommundelning skall föregås
av en seriös och opartisk utredning om de ekonomis-
ka förutsättningarna liksom av en lokal folkomröst-
ning. Det är detta som jag lyfter fram i mitt särskilda
yttrande. Jag hoppas att ett av resultaten efter ett
tillkännagivande till regeringen blir att man belyser
de praktiska förändringar som behövs.
Centerpartiet anser t.ex. att kommundelning i
första hand är en politisk, inte en byråkratisk, process.
I dag ansvarar dock Kammarkollegiet för att en be-
dömning görs av om processen skall gå vidare eller
ej. Det rimliga är naturligtvis att det är ett politiskt
organ som beslutar om att inleda en utredning, inte en
myndighet. Vid ett folkomröstningsförfarande anser
även Centerpartiet att en kommundelning skall ge-
nomföras om en majoritet av invånarna i den aktuella
kommundelen så vill.
Dessutom, och nu går jag in på det moment som
har med folkomröstning att göra, är förslaget i betän-
kandet att folkomröstning - när en viss procentandel
av befolkningen står bakom ett sådant initiativ, t.ex.
10 % - skall genomföras utan föregående prövning av
fullmäktige. Det är en viktig parallellåtgärd. De erfa-
renheter som hittills gjorts vad gäller folkinitiativ till
folkomröstningar är mycket nedslående. Med få un-
dantag har fullmäktige avvisat de initiativ som kom-
mit fram.
Den sista del i betänkandet som jag vill ge möj-
ligheter att utvecklas gäller den medborgerliga mo-
tionsrätten. Återigen får vi rannsaka oss själva och
bekänna att det finns stora brister i dialogen mellan
medborgare och oss politiker. Det får till effekt att
mycket klokskap faller bort som är värdefull både för
själva samhällsengagemanget och för att faktiskt
genomföra bra förändringar i lokalsammhället. Det är
oklokt att inte göra allt för att fånga upp denna klok-
skap.
Jag anser att regeringen borde tillsätta en utred-
ning just för att nå förändringar i kommunallagen så
att röstberättigade kan använda sig av kommunal
motionsrätt. En sådan möjlighet tror jag skulle få
många spännande effekter. Låt oss inte falla för ar-
gumentet att kommunerna inte kan ta emot, inte har
tid och inte kan handlägga ett antal dåliga motioner!
Herr talman! Det är med ganska stor tillfredsstäl-
lelse som jag konstaterar att den lokala demokratins
möjligheter att fördjupas tillsammans med medbor-
garna nu kan stärkas. Som jag uppfattat det har också
demokratiminister Lejon i flera sammanhang förkla-
rat behovet av att genomföra förändringar utan att
vara låst i hur det varit eller hur det av tradition bör
vara. Jag tror att demokratiministern välkomnar ett
sådant här initiativ.
Det viktigaste uppdrag som vi politiker långsiktigt
har är att skapa förutsättningar för en fördjupad de-
mokrati. Det uppdraget innebär att vi måste släppa på
rädslan för att möta nya metoder i demokratins tjänst.