Herr talman! Kommunal demokrati är ett funda-
ment i det svenska samhällsbygget. Det har sagts
många gånger tidigare, men jag tycker att det förtjä-
nar att upprepas i en debatt i Sveriges riksdag när vi
diskuterar just de här frågorna. Det ger mig också
anledning att säga att jag tycker att man skall närma
sig frågorna kring den kommunala demokratin med
stor ödmjukhet och stor försiktighet.
Ledstjärnan i den här debatten och i mitt politiska
arbete nu är att göra allt som går för att vända den
negativa utvecklingen och öka människornas förtro-
ende för politiken och politikerna. För mig är basen i
det här arbetet den representativa demokratin. Det är
den som ger möjligheter och förutsättningar för över-
blick och helhetssyn, och det är enligt min mening
nödvändigt om man skall kunna driva en bra politik.
Det vilar ett stort ansvar på oss som är verksamma
politiker. Det gäller att motsvara det förtroende som
väljarna i val har givit oss. Också de politiska partier-
nas arbete behöver präglas av denna syn, alltså att
återskapa förtroendet för politiken och politikerna.
En väl fungerande demokrati kännetecknas av att
medborgarna vill engagera sig och ta ansvar för de
gemensamma uppgifterna. Det handlar inte om att
överlåta ansvaret på andra. Jag är fast övertygad om
att endast en deltagardemokrati har förmågan att
behålla medborgarnas förtroende.
Det finns ibland en övertro på att olika regelför-
ändringar, i det här fallet inom kommunallagens och
andra lagars ram, skall lösa problemen med förtroen-
de och engagemang. Det behövs säkert förändringar,
justeringar, i regelsystemen och nya moment i arbe-
tet. Men ytterst hänger vitaliteten i den kommunala
demokratin på kommuninvånarnas vilja att delta i
arbetet.
Herr talman! De motionsförslag som behandlas i
det här betänkandet bärs i de allra flesta fall upp av
omsorgen om den kommunala demokratin. Antalet
reservationer, som det har talats om i tidigare inlägg
här, visar att det på flera punkter råder delade me-
ningar. I två av frågorna har Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet reservationer. Det gäller kommundel-
ningar och det gäller obligatoriska folkomröstningar.
Skillnaderna är mer påtagliga och principiella be-
träffande kommundelningar. När det gäller att majo-
riteten vill ge regeringen till känna att frågan om
folkomröstningar, bl.a. obligatoriska sådana, behöver
utredas ytterligare hänvisar s- och v-reservationen
just till pågående överväganden i Regeringskansliet.
När det gäller kommundelningar vill jag säga att i
den socialdemokratiska reservationen 1, som jag
naturligtvis yrkar bifall till, slås det fast att det fordras
bärkraftiga kommuner för att klara de stora uppgif-
terna. Det är också så att grunderna för den nya
kommunindelningen 1970 fortfarande är bärande. Det
kan konstateras att elva kommuner sedan dess har
delats. På det sättet har det uppstått 23 nya kommu-
ner.
Man kan också konstatera att det inte är så att det
är stora kommuner som har delats upp i små. Det är
ganska små kommuner som har delats upp ytterligare.
Vi har ju genom kommundelningarna skapat några
väldigt små kommuner.
1991 års borgerliga regering tillsatte, med beslut-
samhetens friska rodnad på kinderna kan man säga,
Lokaldemokratikommittén. Den skulle bl.a. lägga
fram förslag om att underlätta kommundelandet. När
denna kommittés förslag kom kan man säga att det
präglades av eftertankens kranka blekhet. Det fanns
enligt kommittén inga bärande skäl för att ändra in-
delningslagen. Kommitténs inställning kanske berod-
de på att ledamöterna hade sin bas i kommunalpoliti-
ken. Kd-ledamoten Ulla-Britt Hagström återfanns i
den här kommittén. Nu återfinns hon i riksdagen, och
det skall bli intressant att se om hon har samma in-
sikter eller samma uppfattning i dagens kommande
omröstning.
Man kan alltså konstatera att indelningslagen har
fungerat tillfredsställande. Majoriteten säger nu att
sammanslagningen av kommunerna minskat medbor-
garnas möjligheter till insyn och överblick samt att
antalet politiskt aktiva minskat. Man vill dela upp
större kommuner i mindre för att råda bot på de här
problemen.
Vilka aktiva insatser i den riktningen planerar nu
partierna? Skall Stockholms kommun delas upp?
Eller behövs inte det eftersom den stora kommunen
aldrig har varit föremål för någon sammanläggning?
Den var stor redan före 1970. Skall Huddinge kom-
mun delas upp för att nå de syften som Jerry Marting-
er säger? Vet Jerry Martinger besked huruvida man
planerar uppdelningar i Stockholm, Huddinge eller
andra kommuner?
I Göteborgs kommun, eller Göteborgs stad som de
vill att man skall kalla dem, hölls vid valet förra året
en folkomröstning i hela kommunen om Askims,
Älvsborgs och Torslanda församlingar skulle få bilda
var sin egen ny kommun, dvs. brytas ut ur Göteborgs
kommun.
Resultatet av den folkomröstningen blev att 80 %
röstade emot kommundelningen. Det fanns majoritet
för en delning i de här församlingarna, men som hel-
het röstade man emot detta. En intressant iakttagelse i
det sammanhanget är att det är rika delar av Göte-
borgs kommun som vill bryta sig ur. Göteborg har
129 500 kr i genomsnittlig inkomst. Torslanda för-
samling har 142 000, Älvsborgs församling 175 000
och Askims församling 167 000. Det betyder alltså att
det skulle bli välbärgade kommuner.
En intressant iakttagelse är att majoriteten i KS-
beslutet i Göteborgs stad bestod av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister. Vår förre kollega
här i kammaren, Claes Roxbergh, står alltså för en
annan uppfattning i Göteborgs kommun. Den är möj-
ligen grundad på de faktiska erfarenheter som han har
i det sammanhanget.
Fru talman! Jag vill också citera något ur majori-
tetens beslutstext. De skriver så här inledningsvis:
Det finns inget stöd i Göteborg för en delning av
staden. Vi har även tidigare framfört andra sakskäl
för att kommunen skall vara odelad. Till skillnad från
andra stora städer som Stockholm eller Malmö finns
de välsituerade stadsdelarna likväl som de mindre
bemedlade stadsdelarna inom Göteborg. Det ger oss
en möjlighet att dela på bördor och bekymmer på ett
solidariskt sätt som annars skulle vara svårt eller näst
intill omöjligt. Det är för oss viktigt att det även fort-
sättningsvis blir möjligt. Göteborg är i dag en motor i
utvecklingen av Västsverige. I dag är Göteborg at-
traktivt för företag att etablera sig i, och Göteborg har
kraft att medverka i utvecklandet av nya företag och
branscher. Denna möjlighet kommer på ett flertal
punkter att beskäras om kommunen blir mindre.
Man kan säga att i Göteborg har Miljöpartiet hittat
rätt. Solidariteten sätts främst, men här i riksdagen
vill man med Moderaternas hjälp dela upp kommuner
så att de bäst situerade kommunerna får vara för sig
själva och klara sin ekonomi.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till reservation
nr 1.
Jag vill också säga någonting om den kommunala
beskattningen. Av det utdelade yrkandet som Jerry
Martinger har presterat i dag framgår det mycket
tydligt vad det är Moderaterna är ute efter när det
gäller den kommunala beskattningsrättens grund-
skydd, nämligen att omöjliggöra att man skall ha en
inomkommunal skatteutjämning.
De välsituerade kommunerna skall få leva sitt liv i
sin gräddfil. De kommuner som behöver stöd för att
över huvud taget klara de stora samhällsuppgifter
som de har, skall få det från staten, och det skall fi-
nansieras över statsskatten. Det betyder alltså att en
invånare i en kommun som har behov av stöd först får
vara med och betala till stödkassan via statsskatten
för att man över huvud taget skall få pengar till den
egna verksamheten.
Man skulle kunna säga att det, inte som en röd
tråd utan som en blå tråd, går ett slags självstyrelse-
fundamentalism genom de moderata yrkandena som
skall göra att kommunernas beskattningsrätt blir
grundlagsskyddad. Det skall omöjliggöra inomkom-
munal skatteutjämning och möjliggöra för de rika
kommunerna att leva sitt liv, och sedan får resten
vara. Det är i det här sällskapet som Per Lager och
Miljöpartiet nu befinner sig när man vill öka kom-
mundelandet. Det ingår också i den här processen att
man skall underlätta kommundelandet. Då försvårar
man solidaritetsarbetet.
Jag har ingen anledning i sig att söka sak med Per
Lager. Men det vore väl trevligt att få vara med i
solidaritetsfamiljen, Per Lager, i stället för att vara
med i den grupp som vill omöjliggöra det solidaritet-
sarbete som den inomkommunala skatteutjämningen
innebär. Det gäller även Centerpartiet, Kristdemo-
kraterna och eventuellt också Folkpartiet.
Fru talman! Jag skall också säga några ord om
folkomröstningar. Det är kanske inte så ofta numera
som jag har anledning att instämma i de texter som
ledarsidan i Dagens Nyheter presterar. Men härom-
dagen kommenterade de faktiskt den del av det här
betänkandet som vi debatterar i dag om folkomröst-
ningar på ledarsidan. Då skrev man inledningsvis så
här, och jag ber folkomröstningsentusiasterna att
lyssna: "Folkomröstning är sällan någon bra metod
för politiskt beslutsfattande. Ytterst få politiska frågor
kan beskrivas så entydigt att de lämpar sig för ett
förenklat ja- eller nejsvar."
Sedan kritiserar Dagens Nyheter det förhållandet
att det som kallas för folkinitiativ inte har mötts av
någon större förståelse av fullmäktigeförsamlingarna.
Det kan jag faktiskt också instämma i. Det är natur-
ligtvis inte någon bra attityd att nästan varje initiativ
för att få genomföra en folkomröstning har avvisats.
Avslutningsvis menar Dagens Nyheter att om
möjligheten att kräva folkomröstning skall finnas
kvar måste den vara försedd med någon mening, dvs.
någon möjlighet att faktiskt genomföra den, annars
bör den tas bort. Jag tror att man på allvar skall fun-
dera över om det verkligen är så att folkomröst-
ningsinstitutet i sig skulle lösa de frågor som vi
egentligen vill lösa tillsammans. Det handlar kanske
mer om det jag inledningsvis talade om, nämligen att
försöka stimulera och ge förutsättningar för männi-
skors engagemang i kommunalpolitiken och i sam-
hällslivet.
När jag talar om engagemanget handlar det inte
bara om att just sitta i fullmäktige, utan om hela det
spektrum av olika organisationer, folkrörelsearbete
och annat som har burit upp den kommunala demo-
kratin och som fortfarande med god kraft bär upp
demokratiarbetet i Sverige.
Fru talman! Låt mig utnyttja de sista 30 sekunder-
na till att säga någonting om borgmästarbegreppet.
Jag tycker inte att det är någon särskilt viktig fråga.
Men jag tycker inte heller att vi, med den uppbygg-
nad vi har med kommunstyrelseordförande, fullmäk-
tigeordförande och kommunalråd, har någon anled-
ning att återinföra ett borgmästarbegrepp som aldrig
hade någon folklig förankring eller något folkligt
förtroende. Det ger gäster från utlandet ett alldeles
felaktigt intryck av ett kommunalråds eller en full-
mäktigeordförandes ställning.
Jag tycker att vi gott kan klara oss utan att förvilla
gäster eller att förvilla andra när vi är på besök i and-
ra länder genom att påstå att någon av företrädarna
skulle vara borgmästare. Jag tror att det leder tanken
alldeles fel hos andra.
Fru talman! Jag skall yrka bifall till de delar av
betänkandet där socialdemokraterna är i majoritet.
Jag yrkar avslag på de borgerliga reservationerna och
bifall till reservationerna 1 och 6, om folkomröst-
ningar.