Fru talman! Solidariteten hänger ihop. Det fram-
går av vårt betänkande, och Lokaldemokratikommit-
tén tittade också på huruvida skatteutjämningssystem
och annat gynnade eller missgynnade olika storlekar
på kommuner och kommundelningar. Man sade väl
inte att man fann några egentliga samband på det
området.
Jag är inte alls förespråkare för att man bara skall
ha en kommun i landet. Men jag är förespråkare för
solidariteten, och då kan jag inte utifrån mina ut-
gångspunkter anse att de bäst situerade kommunerna
skall ha något slags gräddfil och att vi sedan på annat
sätt skall försöka klara upp bekymren i de kommuner
som på olika sätt måste ha statligt stöd. Jag förordar
det skatteutjämningssystem som kammaren snart
kommer att få möjlighet att ta ställning ta. De som då
vill stödja det solidariska i det här har ju möjlighet att
stödja också skatteutjämningssystemet.
Jag tycker att frågan om lagtrots är mycket be-
svärlig. Flera av de frågor vi har - det gäller ju också
upplösning och nyval i fullmäktigeförsamlingar -
bygger faktiskt på att kommunerna, utan särskilda
sanktioner, utan särskilda lagregleringar, följer den
lagstiftning som i olika sammanhang gäller. Lagtrot-
set är ju en förhållandevis ny företeelse. Det är klart
att om riksdagen har stiftat lagar av rättighetskaraktär
som sedan inte kan fullföljas med den organisation vi
har är detta inte tillfredsställande. Men jag måste
också framhålla att när jag har läst på om lagtrots och
tittat i lite utredningar är det uppenbart att frågan inte
på något sätt är enkel. Det är förenat med stora
komplikationer att införa kommunbot, kommunalpo-
litikerbot eller sanktioner på olika sätt.