Fru talman! Låt mig först bara kommentera det
faktum att majoriteten här i riksdagen har begått en
mycket märklig debatteftermiddag.
Vi har hört Johan Lönnroth säga att kritiken är
alldeles för mild. Han har dessutom slagit fast att med
en annan penningpolitik skulle vi ha fått högre syssel-
sättning. Det motsatta har vi hört från Matz Hammar-
ström, som snarare betonat hur försiktiga skrivning-
arna har varit. Och nu har vi hört utskottets ordföran-
de hålla en längre utläggning om hur formalia hante-
rades i själva beslutsordningen inför detta betänkan-
de.
Jag tycker att detta gör att den kritik som vi ofta
får inom borgerligheten känns något märklig. Vi
framstår ju som ett under av samsyn och enighet, om
man skall jämföra med det som har presterats här i
dag.
Det som har varit skälet till det mycket upprörda
tonläget är att här har majoriteten talat med alla möj-
liga typer av tungor om hur omfattande kritiken
skulle bli eller inte bli.
Jag betonade i mitt inlägg att det är en rätt mild
kritik som vi slutligt har landat på. Jag frågade också
Johan Lönnroth tidigare hur han kunde ställa sig
bakom den.
Jag känns inte vid den kritik som Jan Bergqvist
har uttalat, utan jag har varit måttfull i min beskriv-
ning. Men frågan kvarstår ju hur Jan Bergqvist ställer
sig till formuleringarna om att vi skulle kunna få en
högre sysselsättning med hjälp av en annan penning-
politik.
Eftersom Lars Heikensten tidigare recenserades
kan jag ur den Penning- och valutapolitiska tidskrif-
ten läsa vad Lars Heikensten säger: Det är i dag all-
mänt accepterat att penningpolitiken på lång sikt har
begränsade, om ens några, direkta effekter på tillväxt
och sysselsättning.
Jag menar att det vore mycket klargörande om fi-
nansutskottets ordförande kunde säga vad han anser
om detta konstaterande för att inte skapa fortsatt osä-
kerhet om vad egentligen majoritetens uppfattning är
i dessa frågor.