Fru talman! Det står att vi inte vill ha en utvärde-
ring i denna form. Det framkom ganska tydligt av
dessa diskussioner. Jag tycker att det verkar ganska
meningslöst att vi försöker redogöra för vad andra har
sagt här när faktum kvarstår, nämligen att vi i sak inte
delar den uppfattning som står här, att vi formellt inte
behöver göra denna utvärdering på detta sätt och att
vi har en annan uppfattning om vilka slutsatser som
man borde dra av den verklighet som har pågått under
dessa år. Det är egentligen det som är det intressanta
och inte formalia, även om jag gärna lägger ned ännu
mer tid på att diskutera dem. Jag tror att utskottet
skulle tjäna på att man diskuterade hur vi kan få ett
konkret arbete där människor också har möjlighet att
delta i utvärderingsprocessen och inte får färdigskriv-
na förslag. Och tydligen var inte majoriteten heller
färdig, eftersom det är ganska mycket som är omänd-
rat sedan de första utkasten gjordes.
Min fråga till Jan Bergqvist kvarstår, och den an-
knyter egentligen till den fråga som han försökte rikta
till Fredrik Reinfeldt tidigare om högre räntor och
lägre priser. Först och främst står inte det som Jan
Bergqvist påstår i det borgerliga yttrandet, utan vad
som står är ju att det hade krävts högre ränta för att
hålla uppe KPI-måttet. Det handlar just om den skill-
naden som är mellan kort och lång sikt. För att kort-
siktigt hålla uppe KPI-måttet hade man inte kunnat
sänka räntan utan varit tvungen att höja räntan. Men i
stället har Jan Bergqvist och majoriteten ansett att
man exempelvis under 1995 ändå borde, trots att
inflationsutsikterna såg ut att vara i överkant, ha inlett
räntesänkningar. Det är en ganska konstig slutsats
tycker jag. Jag tycker därför att det är rimligt att Jan
Bergqvist förklarar varför utskottets majoritet gör en
helt annan tolkning och drar helt andra slutsatser om
vad man borde ha gjort, även om det sker i ljuset av
vad vi nu vet.