Fru talman! Mats Odell är en framstående konspi-
rationsteoretiker och en framstående brukare av det
svenska språkets många möjligheter.
Det är faktiskt som jag säger. Vi har bett kansliet
att ta fram ett underlag, ett siffermaterial, för att be-
skriva det hela. Sedan har vi sett vad detta säger oss
och gjort bedömningar. Det är inte alls så - och jag
kan se Johan Lönnroth i ögonen - att vi har plockat in
en massa saker. Det är ett försök att göra ganska
objektiva bedömningar. Det är klart att det alltid
ligger en värdering i bedömningarna, men det är i alla
fall ett försök att bedöma det hela.
Det vi nu diskuterar, det här med den höga räntan,
är alltså delvis en teoretisk diskussion. Man skall ju,
som jag sade i mitt inlägg, vara väldigt ödmjuk när
det gäller att diskutera utvecklingen i efterhand. Här
framställs det som att det enda tänkbara för att kom-
ma på en bana närmare målsättningen är att man
upprätthåller en mycket högre ränta. Det är inte hela
sanningen.
Om man hade inlett räntesänkningarna redan tidi-
gare hade man kunnat få ett gynnsammare resultat.
Men hur skulle man veta det? Det kan diskuteras.
Men rent intellektuellt skall man inte definiera bort
det förhållandet att det hade varit en fördel.
Jag konstaterar slutligen att Mats Odell under en
tre månaders process inte förrän i efterhand talat om
att han inte orkar med en utvärdering.