Fru talman! Jag är ju ny som ledamot i utskottet
och har bara deltagit under denna vår. Som ny i ut-
skottets arbetsplanering blir jag mycket förvånad över
den beskrivning som utskottets ordförande gör av hur
det skulle ha gått till. Som ny ledamot har man ju
definitivt inte fått precis det intrycket att det skulle ha
förts en massa debatter om hur vi skulle utforma detta
betänkande osv. Jag levde i den tron att t.ex. det som
konstitutionsutskottet skrev och som riksdagen klub-
bade var det som gällde, nämligen att en ordning som
föreskriver formell riksdagsbehandling inbjuder till
överträdelser av instruktionsförbudet och riskerar att
skapa oklarhet, osv. Riksdagen saknar inte möjlighet
att i andra sammanhang kommentera Riksbankens
verksamhet.
Jag trodde att det var på det sättet som vi arbetade
och att den stora utfrågning som vi hade den 25 mars
var just ett viktigt led i den här utvärderingen. Jag
tycker att det var det. Och jag tycker att de utvärde-
ringarna verkligen kan behöva utvecklas så att ut-
skottets ledamöter både får bättre stöd i att vara kri-
tiska granskare och att vi också får andra arbetsvillkor
när det gäller att ta del av materialet. Men det är en
annan fråga.
Det är mycket möjligt att det sades någonting på
utskottet som jag inte förstod, uppfattade eller ens
hörde, vad vet jag. Men faktum är att den 6 maj för-
väntades vi ta ställning till en färdigskriven text. Och
det har jag aldrig varit med om förut, att man påbörjar
processen genom att få en färdigskriven text där allt
detta står. Vid det sammanträdet framkom det ju från
den borgerliga kanten att vi hade en annan åsikt. Jag
förstår därför inte varför Jan Bergqvist här försöker
låta påskina att det har gått in på ett annat sätt.
När det gäller själva sakfrågan undrar jag fortfa-
rande varför Jan Bergqvist och finansutskottets majo-
ritet menar att Riksbanken under 1995, trots att infla-
tionsbedömningen då var att man skulle ligga i över-
kant eller för högt, ändå borde ha agerat som om
inflationen var lägre, dvs. varför man inte bara i ljuset
av vad vi nu vet utan varför man då borde ha agerat
på ett annat sätt. Är det så att Jan Bergqvist och soci-
aldemokraterna menar att Riksbanken i alla fall inte
skall följa inflationstendenserna eller hålla dem runt
2 %, eller är det något annat som ni menar när ni
skriver så här?