Fru talman! Jan Bergqvist nämnde det faktum att
jag har ett visst ansvar för frågorna om uppföljning,
utvärdering, uppföljning och revision. Det sista bör
man inte förglömma. Det har gjort att jag mycket nära
har kunnat följa hur outvecklade våra instrument är
just för uppföljning och kanske inte minst för utvär-
dering här i riksdagen.
Egentligen visar också detta betänkande att vi nu
testar oss fram för att finna en form för utvärdering
som är bra. Det gäller naturligtvis särskilt i ett läge
när Riksbanken är på väg in i en ny regim, ett nytt
läge.
Det tycker vi att det har funnits anledning att påpeka.
Då tycker jag inte att Jan Bergqvist kan säga att man
nu måste ansluta sig till det här synsättet på hur ut-
värderingen skall ske. Vi har haft en diskussion om
hur formen för detta skall vara och hur det skall fun-
gera.
Jan Bergqvist säger att det fanns en målsättning
att få ett enigt utskott. Jag kan bara beklaga att med
de första utkast vi såg kan nog inte någon inom bor-
gerligheten, tror jag, säga att vi kunde ta den åsikten
på fullt allvar.
Det kom att bli rätt hovsamma skrivningar, som
jag också har sagt i min inledning, och detta med
sysselsättningen nämns förvisso inte. Men här står ju
andra personer ur den majoritet som gäller i riksdagen
och säger att det är det absolut viktigaste; med en
annan penningpolitisk regim hade vi fått en högre
sysselsättning.
Man måste hålla ihop sin majoritet. Man måste ta
det gemensamma ansvaret. Det är när majoriteten
spretar i olika riktningar som det blir oklart vad som
egentligen gäller. Det är det som jag har tyckt att det
har funnits anledning att kritisera här i dag. Vi är
varma anhängare av en öppnare riksbank, en bred,
offentlig, öppen debatt och en utvärdering av Sveri-
ges riksbank. Vi tycker att detta är än viktigare med
det ökade oberoende som Riksbanken har fått från
årsskiftet. Vi kommer därför livaktigt att delta i den
diskussionen även i framtiden.
Det vi inte har velat bidra till är att skapa oklarhet
om huruvida vi här i riksdagen menar allvar med det
oberoende som vi faktiskt har givit Riksbanken i och
med den nya lagstiftningen från årsskiftet. Det kan i
förlängningen finnas en rädsla för att det är detta som
majoriteten här har ägnat sig åt att försöka förändra.