Fru talman! Jag får väl först tacka statsrådet Löv-
dén för att han stannar kvar i kammaren.
Det är nu dags att våga ta klivet för att skapa en
ny boendepolitik, där de som bor står i centrum.
Människors valfrihet är grunden, och då behövs det
en mångfald. Människors egna önskemål och vilja är
viktigare än politiska planer. Samtidigt behövs fasta,
stabila och långsiktiga spelregler. Klarar vi detta
skapas de rätta förutsättningarna för en fungerande
bostadsmarknad i hela landet. Då kan även dagens
stora regionala skillnader i tillgång och efterfrågan på
bostäder minska.
Boendepolitikens utgångspunkt måste vara att de
boende ges möjlighet att fullt ut själva ta ansvar för
sitt boende och för sin bostad. Det innebär att den
som vill ska kunna äga sin bostad, oavsett om det är
fråga om småhus eller flerbostadshus. Därutöver ska
naturligtvis de boendeformer i övrigt som efterfrågas
finnas tillgängliga: hyresrätt, bostadsrätt och koope-
rativ hyresrätt.
Att äga sin bostad skapar en känsla av trygghet
och inflytande över den egna bostadens utformning
och skötsel. Genom ägandet får man dessutom större
möjlighet att själv förutse sina boendekostnader.
Därför borde möjligheten till ägande av bostaden vara
den främsta frågan för oss som arbetar med bostads-
politik.
Självklart måste även den ensamstående ha möj-
lighet att äga sin bostad. För att öka möjligheten även
för ensamstående att äga sin bostad är införande av
ägarlägenheter faktiskt en väg att gå, men också infö-
rande av slutna bosparkassor.
I de allra flesta hushåll krävs det någon form av
sparkapital för att det ska kunna förvärva en bostad.
Därför är det angeläget att marknaden kan erbjuda
olika former för sparande. Jag tycker att det är trist att
en majoritet här i riksdagen inte kunnat ställa sig
bakom det förslag som vi i de borgerliga partierna har
lagt fram. Motiveringen för avslag var att detta redan
går att erbjuda. Men för att öka konkurrensen mellan
bankerna och skapa förutsättningar för aktörer från
andra länder krävs, tror vi, några smärre lagföränd-
ringar.
Att affärsbankerna i Sverige inte är intresserade
av en sparform som ger dem lägre avkastning än vad
dagens system gör är princip självklart, men om vi
ska lyckas öka konkurrensen krävs det tydliga lagar
och klara signaler.
Fru talman! Att bo är i dag dyrt i förhållande till
den disponibla inkomsten. Boendet är kanske inte så
dyrt i kronor och ören, men när skatten är betald är
bostadsräkningen en mycket stor utgift. Vad måste vi
då göra för att bostadskostnadens andel ska minska?
Några förslag är ökad konkurrens, bättre planbered-
skap i kommunerna och en översyn av plan- och
bygglagen vad gäller möjligheter till överklagande.
Dessa förslag är vi väl mer eller mindre överens om.
Dock har vi faktiskt möjlighet i denna kammare att
sänka boendekostnaderna omedelbart, nämligen ge-
nom att minska skatteuttagen. Något som slår direkt
på kostnaden för att bo är fastighetsskatten. För
många utgör den en stor del av kostnaden, oavsett om
man äger eller hyr. Det totalt höga skatteuttaget från
människor gör att vi beskär deras möjligheter att
betala för sitt boende. Inte minst gäller det för dem
med låga inkomster. Lägre skatter ger högre dispo-
nibla inkomster.
Fru talman! För att skapa tydliga regler för en
framtida bostadsmarknad måste man ge klara besked.
Räntebidragen och andra subventioner har bidragit till
att driva upp boendekostnaderna. För fastighetsbe-
ståndet i det äldre systemet bör räntebidragen minska
i snabbare takt än vad som sker i dag, samtidigt som
fastighetsskatten avvecklas. I sådana fastigheter kan
subventionen helt avskaffas i samband med att fastig-
hetsskatten försvinner. Dock anser vi att nyproduk-
tion ska, till dess att fastighetsskatten är avvecklad,
tillförsäkras räntebidrag i samma utsträckning som i
dag.
Majoritetens text i dagens betänkande är utformad
med en öppning mot investeringsbidrag. Jag skulle i
dagens debatt vilja ha ett besked: Kommer socialde-
mokraterna att införa någon sorts nytt stödsystem?
Om svaret är ja, finns det en uppenbar risk att hela
bostadsmarknaden åter sätts i vänteläge. Vi kan höra
hur man inom byggbranschen säger: Vi väntar och
ser. Nej, det behövs ett klart besked i dag: inga nya
statliga stöd.
I våra tillväxtregioner har bostadsbyggandet börjat
ta fart, även om det främst byggs ägande- och bo-
stadsrätter men i princip inga hyresrätter, som också
efterfrågas. För att vi ska kunna komma till rätta med
detta problem krävs det andra åtgärder än de som
föreslås i bostadsutskottets betänkande BoU2.
Bruksvärdessystemet måste återfå sin ursprungliga
funktion, såsom systemet var utformat då det infördes
1968. Det betyder att allmännyttans hyresledande
ställning måste avskaffas.
Det måste också bli möjligt för hyresgäst att vid
inflyttning i nybyggnation träffa hyresavtal med fas-
tighetsägaren vilket sedan inte direkt därefter kan
överklagas. Det måste också bli möjligt att teckna
längre avtalstider än vad som i dag är brukligt.
Om dessa mycket marginella förändringar kan
komma till stånd och byggbranschen får tydliga sig-
naler om att inga investeringsbidrag kommer att infö-
ras, kommer även nyproduktionen av hyresrätter att
skjuta fart, och det behövs, framför allt i storstads-,
universitets- och högskoleorterna.
I debatten framför allt om hyresrättens varande
framhålls de kommunala bostadsföretagen som räd-
darna i nöden. Det framhålls att det är tack vare dessa
företag som vi tidigare i Sverige har löst samtliga
bostadsproblem. När dessa växte fram tog minsann
både staten och kommunen sitt ansvar. Men hur ser
det egentligen ut runtom i vårt land? Jo, vi har på
många håll en mycket ensidig hyresmarknad, där det i
princip råder monopol och där hyrorna ligger långt
över marknadsnivån. Ändå har dessa bolag med höga
hyror förskräckande dålig ekonomi och tomma lä-
genheter. Många, många kommuner runtom i landet
brottas i princip dagligen med det kommunala bo-
stadsbolagets dåliga ekonomi. Det är ett fåtal kom-
muner som har bostadsföretag som går bra.
Staten har under 90-talet sanerat sin ekonomi. En
av åtgärderna var att förändra de subventionssystem
som byggts upp under ett halvsekel. När nu kommu-
nerna upplever att de vill minska sitt ekonomiska
risktagande och avveckla eller omdana sina kommu-
nala bostadsföretag är det stopp. Då införs i denna
kammare en stopplag för att hindra kommunerna från
att göra de förändringar i det egna bostadsbeståndet
som naturligtvis de är allra bäst på att bedöma. Denna
inskränkning i den kommunala självstyrelsen måste
bort. Det nuvarande sanktionssystemet ska inte er-
sättas med något lika dåligt eller värre. Det måste
avvecklas.
De kommunala bostadsföretagen ska lyda under
samma regler som andra bostadsföretag. Särregle-
ringar i hyreslagen och i andra författningar måste
bort. När dessa är borttagna är det upp till den enskil-
da kommunen att självständigt besluta om nödvändi-
ga och önskvärda åtgärder i det egna bostadsbestån-
det.
Fru talman! Som jag tidigare sade spelar skatte-
trycket i Sverige en stor roll för människors möjlig-
heter att betala för sitt boende. Men även med sänkt
skatt kommer det att finnas människor som har behov
av hjälp från staten.
Det leder tanken till bostadsbidragen. Dagens ut-
formning är inte bra. Att den som betalar skatt inte
ska behöva bidrag tycker vi är en mycket god grund
för en fortsatt diskussion om hur ett framtida bostads-
stöd ska se ut.
På sikt anser vi moderater att bostadsbidragen ska
avvecklas och i stället ersättas med sänkt skatt. I en
situation där skattetrycket på boendet kraftigt har
drivit upp bostadskostnaderna och där inkomstbe-
skattningen lämnar alltför lite kvar av lönen låter
detta sig emellertid inte göras annat än stegvis.
Ett individuellt bostadsstöd i form av bostadsbi-
drag har därför blivit ett nödvändigt instrument för att
motverka de effekter som de höga skatterna orsakar.
En samordning bör ske mellan bostadsbidragen och
övriga socialpolitiska åtgärder. I avvaktan på en så-
dan mer rationell ordning finns enligt vår mening
anledning att justera de regler som i dag gäller för
bostadsbidragen.
Vi anser att hushållsinkomsten ska ligga till grund
för bidragen. Ytnormen för bostaden ska avskaffas.
Barnpensionen ska inte ingå i den bidragsgrundande
inkomsten om den inte kan användas för att täcka del
av bostadskostnaden. Reglerna för beräkning av nä-
ringsidkares inkomst ska ändras. Bidrag för ungdo-
mar utan barn ska avskaffas. För studenter anser vi att
det ska lösas inom ramen för studiemedelsfinansie-
ringen.
Fru talman! Naturligtvis står vi bakom samtliga
moderata reservationer, men jag väljer här att yrka
bifall endast till reservation nr 1 i bostadsutskottets
betänkande nr 1. Jag vill också klargöra att vi inte står
bakom förslaget till budget som finns angivet i
mom. 1 och att vi där inte deltar i beslutet. De mode-
rata ståndpunkterna finns i ett särskilt yttrande.