Fru talman! Hyreskostnaderna har haft en ganska
jämn utveckling fram till slutet av 80-talet. Då hände
två saker. Skattereformen gav en massa momseffekter
på bostadskostnaderna och räntebidragen avvecklades
i mycket snabbare takt än vad som var meningen på
grund av en massa budgetsaneringseffekter som man
vill uppnå. Det är faktiskt bostadsutskottet som har
bidragit mest till den saneringspolitik som har varit
under 90-talet. Hyrorna har ökat dramatiskt. Det är
bara att konstatera fakta.
Det är klart att det blir inflyttning i det som byggs,
och det är efterfrågan som styr det. Men tyvärr kan
oerhört många inte efterfråga det som produceras i
dag. De som flyttar till Stockholm är ungdomar mel-
lan 20 och 30 år. De har inte de inkomster som krävs.
Många av dem som efterfrågar en bostad har inte de
inkomster som krävs för att betala en hyra på 1 300-
1 700 kr per kvadratmeter. Det går inte ihop. Då
menar jag att vi inte kan stå och titta på. Vi måste
faktiskt försöka att få ned boendekostnaderna på alla
möjliga sätt. Därför har vi föreslagit en
boendekostnadskommission. Jag tror inte att vi löser
alla problem i Rosenbad eller här i kammaren. Vi vill
ha ett samtal mellan alla dem som är berörda av de
här frågorna. Men det finns ingen mer än
Vänsterpartiet som tycker att ett sådant initiativ skulle
kunna vara viktigt.