Herr talman! Det har varit en lång eftermiddag
och ganska spännande att lyssna till den här bostads-
politiska debatten.
Vi har fått fullständigt klart för oss vad det mode-
rata alternativet är till den bostadspolitik som rege-
ringen och riksdagsmajoriteten står för: Avskaffa
studentinvesteringsbidraget, ta bort bostadsbidragen,
även de som utgår till ungdomar, genomför inte det
ekologiska investeringsbidrag som ska stimulera
nyproduktion, sälj ut allmännyttan, inför marknads-
hyror och låt marknaden ta hand om bostadspolitiken
fullt ut så når vi ett bra tillstånd!
Det är liksom det moderata konceptet bostadspo-
litiskt men det här har ju prövats i en del länder, med
ganska förfärande resultat - åtminstone från min
utgångspunkt bostadspolitiskt, dvs.: att vi ska se till
att vi driver en bostadspolitik som leder till goda
bostäder till alla, även för socialt utsatta hushåll.
Den sociala bostadspolitik som vi bedrivit i Sveri-
ge under efterkrigstiden har lett till att Sverige är ett
av de länder i västvärlden som har den högsta bo-
stadsstandarden. Dessutom handlar det om den kan-
ske mest rättvist fördelade bostadsstandarden. Vi har
inte någon renodlad slum i Sverige och vi har inte på
samma sätt som i många andra länder rena socialbo-
städer för de mest utsatta hushållen. Jag tycker att det
är ett väldigt gott resultat för den sociala bostadspoli-
tik som vi har bedrivit under efterkrigstiden.
Moderaterna vill något annat. Det har, som sagt,
varit ganska intressant att lyssna till debatten, som har
gett tydliga besked på den här punkten. Därmed inte
sagt att allting är bra. Vi har problem bostadspolitiskt
i dag. Vi har problem på så sätt att det byggs för lite.
För bara ett par år sedan fanns det 60 000 outhyrda
lägenheter i Sverige. I dag är den siffran nästan halve-
rad. För bara ett par år sedan hade vi tomma lägen-
heter, även i storstadsregionerna och även i Stock-
holm. I dag råder det brist på lägenheter i minst 45
kommuner och det antalet ökar för varje månad.
I början av 90-talet tog 7 av 10 kommuner fram
bostadsförsörjningsplaner. I dag är det endast 1 av 10
kommuner, 28 kommuner i hela landet, som tar fram
bostadsförsörjningsplaner och planerar för vad som är
ett rimligt åtagande för en kommun, nämligen att
också svara för en så grundläggande välfärdsfråga
som rätten till ett bra boende.
Bostadsfrågan har i dag en helt annan betydelse
än den hade för bara ett par år sedan. Den har flyttats
upp på den politiska dagordningen och det välkomnar
jag. Att ha en bostad och ett arbete är helt centralt för
människors välfärd. Därför är det viktigt att vi alla tar
ett ansvar för de bostadspolitiska frågorna. Det gäller
även kommunalpolitikerna och vi rikspolitiker.
Det finns en poäng i vad Rigmor Stenmark sade.
Det handlar ju inte bara, som det ofta blir i den bo-
stadspolitiska debatten, om en Stockholmsfixering,
utan det handlar om villkoren i hela landet. Jag möter
ett behov av bostadsbyggande även på orter där det
faktiskt är ett överskott på lägenheter. Jag möter ock-
så ett behov av en mer regional planering när det
gäller bostadsmarknaden - att inte varje kommun för
sig pular med sitt, utan att man tar ett regionalpoli-
tiskt grepp i bostadsfrågan.
Det handlar om Uppsalaregionen och Tierp, vil-
ken roll Tierps kommun kan spela för bostadsförsörj-
ningen i den regionen. Det handlar kanske om Linkö-
ping kontra Sommen och Tranås, att se bostadsfrågan
i ett regionalt sammanhang och lösa problemen på så
sätt. Det handlar inte minst om Stockholmsregionen,
att inte varje kommun för sig sitter och planerar för
bostadsbyggandet utan man gör det i ett regionalt
perspektiv, där man ser på Mälardalens möjligheter
att också svara för bostadsförsörjningen i den här
regionen.
Det är egentligen ett ganska gott betyg på den
ekonomiska politik som regeringen har bedrivit under
90-talet att vi nu sitter i den situationen att människor
har råd att efterfråga bostäder. Det är ju så. Hög till-
växt i ekonomin, bra reallöner, låga räntor och låg
inflation leder till en ökad efterfrågan på bostäder.
Unga människor får jobb och kan flytta hemifrån, och
de efterfrågar bostäder. Medelålders människor vill
efterfråga en större bostad.
Tillväxten leder till ett ökat behov av bostäder och
bostadsproduktion. Vi behöver bygga 25 000-30 000
nya bostäder årligen och uthålligt under en lång tid
för att svara upp mot den efterfrågan som finns. I år
blir bostadsproduktionen 18 000, säger Boverket, och
nästa år 22 000. Vi behöver stimulera produktionen
för att komma upp på en lite högre nivå än så.
Jag tror att ett av fundamenten för att åstadkomma
en högre bostadsproduktion - men inte i morgon - är
att bostadsfrågan flyttas upp på den politiska dagord-
ningen även i den enskilda kommunen. Det är det
som är bakgrunden till det förslag som vi har lagt
fram om en skyldighet för kommunerna att upprätta
bostadsförsörjningsplanering.
Jag förstår inte varför det är så märkvärdigt och
varför det plötsligt och givet måste innebära att vi får
en hetsig debatt om det kommunala självstyret. Det är
väl inte bara ett kommunalt intresse att vi har en fun-
gerande bostadsmarknad. Det är ju ett socialt intresse
också. Det är framför allt ett regionalt intresse, efter-
som arbetsmarknaden är regional och därmed bo-
stadsmarknaden också måste vara regional.
Det är väl inte så märkvärdigt att vi i riksdagen
fattar ett beslut om att varje kommun i samråd med
andra, kringliggande kommuner ska upprätta bostads-
försörjningsplaner. Vi ger stor frihet till den enskilda
kommunen i fråga om hur planerna ska se ut, hur de
ska utformas. Men vi ställer det grundläggande, ele-
mentära kravet på varje enskild kommun att man
planerar för bostadsförsörjningen - som vi gör när det
gäller barnomsorgsplanerna, som vi gör när det gäller
att se till att man också kan klara av de funktionshind-
rades livsvillkor i den enskilda kommunen.
Det är inget allvarligt ingrepp i den kommunala
självstyrelsen, utan det är ett fullt rimligt krav som vi
ställer på kommunerna eftersom bostadspolitiken
både är nationell, regional och kommunal.
Herr talman! I perspektivet av behovet av ett ökat
bostadsbyggande är det också viktigt att vi fokuserar
på produktionskostnaderna, på vad det kostar att
bygga. Då blir jag lite konfunderad när jag läser re-
servationerna till utskottets betänkande. Vi tar ju ett
grepp nu när vi följer upp Byggkostnadsdelegationens
arbete. Vi inrättar byggkostnadsforum. Konkur-
rensverket får särskilda uppgifter. Vi vidtar andra
åtgärder för att följa upp det arbete som Byggkost-
nadsdelegationen genomförde.
Jag är då lite förundrad över att ni i Moderaterna
ställer er vid sidan om. Inte med ett ord i era reserva-
tioner nämner ni byggkostnaderna. Ja, ni nämner
förvisso skatter och avgifter. Den debatten kan ni ta
med era politiker i Stockholms kommun, som tar ut
markkostnader på 7 000-8 000 kr per kvadratmeter.
Men ni nämner inte med ett ord byggkostnaderna.
Vi ligger, visade Byggkostnadsdelegationen, 20 %
över andra länder på byggmaterielsidan på grund av
den bristande konkurrensen på marknaden. Jag förstår
inte varför ni lämnar frågan om de bristande förut-
sättningarna för konkurrensen, att vi har ett fåtal
större entreprenörer som dominerar marknaden. Vi
borde ha många entreprenörer, även mindre och me-
delstora entreprenörer, på byggmarknaden för att
gynna konkurrensen. Vi har nästan en monopoliserad
situation på byggmaterielsidan. Varför ser ni inte det
som ett problem och ett bekymmer?
Vi har försökt göra det genom de åtgärder vi re-
dovisar i propositionen. Det kanske inte är tillfyllest,
utan vi kanske behöver vidta fler åtgärder för att
åstadkomma en effektiv konkurrens. Jag tror att den
konkurrensen kanske kommer först när vi öppnar upp
gränserna och får en rejäl konkurrens på byggmateri-
elsidan på europeisk nivå. Det är lite förvånande att
Moderaterna inte med ett ord berör de frågeställning-
arna.
Herr talman! Vi redovisar också i propositionen
ett antal åtgärder som vi har vidtagit och vidtar för att
nu stimulera en ökad bostadsproduktion. Investe-
ringsbidraget till studentbostadsbyggandet är en så-
dan. Vi ser nu på ansökningarna att vi kommer att nå
målet om 10 000 studentlägenheter på två år tack vare
investeringsbidraget.
Vi har startat en process för att försöka åstad-
komma en förenklad planprocess, lite snabbare hante-
ring av planärendena, för att få det att lossna - det är
naturligtvis en särskild problematik i Stockholmsre-
gionen - när det gäller planer för bostadsbyggandet.
Vi inför ett bidrag för ekologiskt byggande som
främst ska gå till nyproduktion och stimulera olika
former av nytänkande när det gäller att ge byggandet
ett ekologiskt innehåll. Men där kommer vi också att
ställa krav på att man planerar byggnationen på ett
sådant sätt att vi kan hålla tillbaka produktionskost-
naderna.
Herr talman! Tiden går, och jag ska sluta. Jag tror
att det är nödvändigt för den sociala bostadspolitiken
att det finns ett väldigt starkt samhälleligt engage-
mang både på riksnivå och på kommunal nivå, om
den sociala bostadspolitiken ska få ett reellt innehåll
och inte leda till en situation på bostadsmarknaden
där vi får en utveckling med stora klasskillnader, med
dåligt byggande för socialt utsatta hushåll och där
vissa lämnas på efterkälken.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.57 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.