Herr talman! Jag tror att Knut Billing tog sig en
lur efter voteringen. Jag inledde med att prata om just
bakgrunden till att propositionen över huvud taget
kom till, nämligen en begäran år 1998 från Stock-
holms stad. Men jag ska inte ta mer talartid i anspråk
för att tala om det. I stället ska jag mer prata om de
nivåer som vi medborgare är underordnade.
Jag menar att en nivå är den statliga nivån. Den
kommunala självstyrelsen är också en nivå. Sedan har
vi medborgarna som faktiskt är på en nivå där man
väl inte alltid har det inflytande över den kommunala
politiken som den kanske inbillar sig som sitter på en
kommunalrådspost. Själv har jag suttit med i kom-
munstyrelsens arbetsutskott så jag tycker mig veta att
det blir en förskjutning i synen på var man bäst be-
slutar.
Det finns alltså kommuninvånare från andra
kommuner som vill komma till Linköping. Där har
man inget inflytande över den direkta kommunalpoli-
tiken, utan det kan faktiskt förekomma lite motstridi-
ga intressen. Linköping expanderar gärna och tar
gärna emot studenter från annat håll. När man en
gång ändrade folkbokföringslagen var en anledning
till att alla studenter skulle vara skrivna i kommunen i
fråga att kommunerna faktiskt ville ha studenterna.
Men med tanke på hur det har gått i det avseendet
anser jag att man inte riktigt tar ansvar för de nya
kommuninvånare som studenterna är. De är fullt ut
kommuninvånare och har samma rätt till bostad men
en del kommuner ifrågasätter deras rätt till socialbi-
drag under sommaren med hänvisning till att de är
studenter och inte ska behandlas riktigt lika. Jag anser
att har man tagit sig an dem ska man också ge dem
samma rättigheter.
Slutligen: Det kan ibland behöva styras - ja.