Fru talman! Jag tänker i första hand uppehålla mig
vid frågor som berör betänkande BoU1. När det gäl-
ler utgifterna för område 18 kan man se två punkter
där majoriteten och de borgerliga partierna skiljer sig
åt. Det handlar om räntebidragen och de lokala in-
vesteringsbidragen.
För de borgerliga partierna är tydligen ordet bi-
drag ett rött skynke. I sak vill man avveckla båda
stöden men drar felaktiga slutsatser i sina resone-
mang. Boendekostnaderna blir inte lägre och miljön
blir inte bättre av att avveckla dessa anslag. Det blir
tvärtom dyrare att bo och sämre miljö.
Att boendekostnaderna skulle ha ökat på grund av
räntebidrag och andra subventioner, som moderaterna
påstår i sitt särskilda yttrande, är felaktigt. Tyvärr har
höjda skatter i samband med skattereformen och
försämrade räntebidrag under 90-talet lett till betyd-
ligt högre produktionskostnader och därmed högre
boendekostnader.
Produktionen av hyresrätter för människor med
vanliga inkomster har avstannat. Därmed har speku-
lationen i boendet tagit ny fart. Det har varit ombild-
ningar till bostadsrätt i spekulationssyfte, andra-
handsuthyrning till ockerpriser och en fastighetstaxe-
ringskarusell som ger orimliga villkor när fastighets-
skatten ska betalas.
Den stora utmaningen är naturligtvis att se till att
nyproduktionen av bostäder ligger på en nivå som på
några års sikt bygger bort bostadsbristen och därmed
den värsta bostadsspekulationen. Det kommer också
att ha en dämpande effekt på boendekostnaderna.
De borgerliga partierna vill lösa detta med mer av
avreglering och mer av marknadslösningar. Det hjäl-
per nog inte, eftersom deras förslag leder till ökade
boendekostnader och inte minskade.
Det kommer inte att ge någon större volym på ny-
produktion av bostäder. Vi kommer att ligga kvar på
en nivå om ca 20 000 lägenheter per år fast vi skulle
behöva bygga 30 000, ja kanske 40 000, lägenheter
per år.
För att komma upp i de nivåerna måste det till
byggande av hyresrätter för människor med små eller
medelhöga inkomster. Hyresnivåer på 1 000-2 000 kr
per kvadratmeter är alldeles för dyrt. I dag ligger
nivån i t.ex. Stockholmsområdet på ca 1 700 kr kvad-
ratmetern.
Vänsterpartiet vill medverka till att dessa problem
blir lösta och tror inte att det är enbart beslut i denna
kammare som är avgörande. Vi tycker att regeringen
bör ta initiativ till en bred samling i den här frågan
där alla som påverkar boendekostnaderna bör finnas
med.
Vi vill tillsätta en boendekostnadskommission,
där representanter för stat, kommun, fastighetsägare,
byggentreprenörer och inte minst boendeorganisatio-
ner finns med. Var och en ska granska sin roll för
kostnadsutvecklingen i boendet, komma med förslag
om hur man får ned dessa kostnader och i någon form
av avtal medverka till att detta genomförs.
Staten kan föregå med gott exempel genom att ta
itu med fastighetsskattefrågorna. Vi i Vänsterpartiet
delar Moderaternas uppfattning att fastighetsskatten
ska bort, men enbart på hyresrätten. Bostadsrätt och
egnahem ska även i fortsättningen betala skatt i form
av en schablonintäkt inom kapitalbeskattningen.
Vi tror att en boendekostnadskommission kan va-
ra startskottet för att lösa upp knutarna runt nypro-
duktionsproblemet av hyresrätt.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation
9 i BoU1.
Utskottets avslag på vårt förslag, liksom de motiv-
reservationer där man yrkar avslag, innehåller få och
mycket dåliga argument för varför en boendekost-
nadskommission inte skulle inrättas. Utskottsmajori-
teten tror att alla problem kan lösas av riksdagen, och
i motivreservationerna avvisas förslaget för att det
inte innehåller några krav på sänkta skatter och av-
gifter. I vår motion är vi mycket tydliga; ett av statens
åtgärder i boendekostnadskommissionen ska vara
löftet om att fastighetsskatten ska bort på hyresrätt.
En annan fråga som staten bör ta itu med är hur
man på lång sikt vill ha det med de eviga räntebidra-
gen. Vänsterpartiet menar att de kan fasas ut och
ersättas med ett investeringsbidrag riktat till hyres-
rätten. De ska ha en sådan utformning att de bidrar till
lägre boendekostnader och villkoras med hyrestak vid
inflyttningstillfället. Det ger möjligheter för ett byg-
gande som de flesta har råd att efterfråga. Allmän-
nyttan har naturligtvis en stor roll att spela i det här
sammanhanget.
Moderaterna och Kristdemokraterna avvisar alla
former av nya statliga bidrag till byggandet. Det är en
extrem inställning som inte har någon motsvarighet
inom hela EU-området. Kristdemokraterna föreslår en
sänkning av byggmomsen. Det är helt i onödan, efter-
som de vet att en särskild byggmoms inte är möjlig
inom ramen för EU-medlemskapet. Deras inställning
kommer att leda till högre boendekostnader. Med
andra ord: De är två stycken hyreshöjarpartier.
Det investeringsbidrag som nu föreslås i betän-
kandet är ett steg på vägen. Men det är naturligtvis
otillräckligt för att täcka de behov som finns. For-
merna för bidraget är också att betrakta som tillfälliga
eftersom detta är ett treårsprojekt där regeringen har
ansvaret för hur det hela används.
Ett investeringsbidrag av mer regelmässig karak-
tär ska hanteras av Boverket i samspel med länssty-
relserna. Det ska användas till hyresrätt och i en om-
fattning så att målen för bostadspolitiken kan uppnås,
nämligen rätten till en god bostad till en rimlig kost-
nad.
Det investeringsbidrag som nu utgår till student-
bostäder bör inordnas inom ramen för ett mer gene-
rellt investeringsbidrag. Särskild hänsyn bör tas till
behovet av studentbostäder för funktionshindrade. På
vissa studieorter, däribland Stockholm, saknas nästan
helt handikappanpassade bostäder. Regeringen bör
uppmärksamma högskolekommunerna på de särskil-
da problem som gäller för funktionshindrade vid
nyproduktion och ombyggnation av studentbostäder.
Jag yrkar därför bifall till reservation 21 i BoU1.
Räntebidragen till ombyggnation behöver ses över
på samma sätt och omvandlas till ett investeringsbi-
drag. Den nödvändiga ombyggnationen har halverats
på senare år, och värdet på bostadsstocken minskar.
Det är ett allvarligt bostadspolitiskt bekymmer. Reg-
lerna för vad stödet ska omfatta behöver ses över och
inriktningen mot en hållbar utveckling stimuleras -
dels för att hålla ned hyrorna, men också för att snab-
ba på miljöanpassningen.
Till sist ska jag säga några ord om bostadsbidra-
gen. Bostadsbidragens bostadspolitiska funktion har
delvis förändrats under 90-talets senare hälft. De som
får bidragen har det sämre ställt i dag än för fem år
sedan. Större barnfamiljer är de som snabbast faller
ur systemet. Bostadsbidragens inkomst- och hyresni-
våer har inte justerats upp sedan 1996. Det är en av
anledningarna till att kostnaderna för bostadsbidragen
sjunkit betydligt mer än vad som förutsades när de
regelförändringar som nu gäller genomfördes. Större
hänsyn måste tas till de grupper som har osäkra in-
komster som t.ex. arbetslösa, socialbidragstagare och
studerande.
Orimliga återbetalningskrav som inte kan relateras
till den levnadssituation som gällde när bidragen
betalades ut, utan är en följd av ändrade inkomstför-
hållanden vid en annan tidpunkt på året måste mild-
ras.
Även om bostadsutskottet påpekat flera faktorer
som behöver ses över i samband med den familjepo-
litiska utredning som pågår så är det lite i direktiven
till utredningen som går i en sådan riktning. Tyvärr
får man en känsla av att utredningen i stället lutar mer
åt de tankar som förs fram i Moderaternas reservation
om bostadsbidragen på längre sikt. Det är ju bra att
utskottet faktiskt klart avvisar ett sådant förslag.
I övriga borgerliga bostadsbidragsreservationer
spretar kraven åt alla möjliga håll. Höj bidragen!
Sänk bidragen! Gör dem mer generella! Gör dem mer
individanpassade! Moderater, kristdemokrater och
folkpartister - hur ska ni få det här att gå ihop? Och
hur vill den samlade borgerligheten egentligen ha det
med bostadsbidragen?