Fru talman! Jag har sagt tidigare i debatten att vi
inte föreslår ett bostadsförsörjningsprogram och en
bostadsförmedling för att vi tycker att det är så roligt
eller att det ger oss någon sorts tillfredsställelse att
stifta lagar i största allmänhet. Vi gör det för att vi
som ett parti som jobbar på nationell nivå kan se
problem i nationen Sverige.
Att problemen uppstår i kommunerna må vara
hänt. Men när vi ser att problemen inte blir åtgärdade,
när vi ser att bostadsmarknaden inte fungerar, när vi
ser att vi har en bostadsmarknad som stänger ute folk
med låga inkomster, som stänger ute folk som inte
har fasta arbeten och som t.o.m. stänger ute folk där-
för att de har enbart en låg pension accepterar vi inte
det.
Det är ett nationellt ansvar. Det nationella ansva-
ret tar sig oftast uttryck i att vi stiftar lagar som ska-
par likaberättigande för alla människor i samhället.
Det är det som är grunden till bostadsförsörjningsla-
gen. Det är det som är grunden till förslaget om bo-
stadsförmedling.
Jag skulle vilja påstå att Kristdemokraterna i den
här debatten har visat att man inte är beredd att ta ett
nationellt ansvar.
Vi tänker oss att ett antal pacifister i en kommun
får för sig att man inte ska ha några militärer längre
och lägger ned ett regemente. Om kommunen inte har
rätt att lägga ned regementet i sin kommun, är det då
ett brott mot det kommunala självstyret? Naturligtvis
inte. Det är ett nationellt intresse att vi har en militär
organisation. Det är också ett nationellt intresse och
ett nationellt likaberättigande att alla människor har
rätt till bostad.
Vi kan inte vänta på välvilligheten från kommu-
nalpolitiker. Staten måste ta sitt ansvar och stifta de
lagar som behövs för att ge alla möjlighet att få en
bostad.