Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till
hemställan i betänkandet så att inte Knut Billing be-
höver leva i okunnighet om det längre. Vi har ju blivit
lite avbrutna här i vår bostadsdebatt.
Jag skulle vilja börja med att prata om saker som
ni andra inte har berört så mycket. Annars måste jag
säga att det mesta som jag hade tänkt att säga om den
sociala bostadspolitiken och annat redan är sagt. Nu
tänkte jag fokusera lite på livskvalitet och miljö.
Sedan tänker jag bemöta några av de anföranden som
har hållits tidigare.
Att jag inte har sagts så mycket när vi har pratat
om de här sakerna i utskottet beror på att vi i Miljö-
partiet har haft ganska mycket inflytande. Det ena
betänkandet grundar sig på budgetpropositionen och
BoU2 är ett betänkande som är framlagt med anled-
ning av en proposition om bostadsförsörjningsfrågor
där vi också har haft ganska mycket inflytande.
Jag tycker faktiskt att samarbetet med den här
delen av regeringen fungerar riktigt bra. Ministern
hör gärna av sig via sina statssekreterare när det är
dags att lägga fram en proposition. Då har vi möjlig-
het att utöva vårt inflytande där om det över huvud
taget ska gå igenom.
Någonting som jag är glad över och som jag vet
att jag pratade om för två år sedan är studentbostä-
derna. Där har det kommit ett nytt bidrag på 274
miljoner kronor. Det handlar om ett investeringsbi-
drag på högst 40 000 kr per lägenhet. Det var vi alla
här i riksdagen med och fattade beslut om i juni.
Jag ville tidigare knyta detta till antalet högskole-
platser. I den mån en högskolekommun får högskole-
platser ska de också visa att de kan erbjuda student-
bostäder. Jag vet hur komplicerat detta är i mitt hem-
län när studenterna kommer till Linköping. Detta är
väldigt bra. Det verkar som om det anslaget skulle
räcka, även om andra partier har påstått något annat.
Ett anslag som inte har höjts är radonanslaget. Det
är ett väldigt viktigt anslag. Det är lika litet som det
har varit förut, nämligen 7 miljoner kronor. Men 1999
var utfallet på det här kontot bara 3,3.
Nu har regeringen tillsatt en utredning, och det
tackar vi för. Den skulle ha varit klar nu. Då hade vi
kunnat se vad man hade tänkt sig för att få klarhet i
radonfrågan. Nu är det skjutet på till februari nästa år.
Men jag skulle nästan tro att det här anslaget kommer
att behöva höjas. Det är lite dåligt utrett hur många
bostäder det är som har problem med radon.
Tidskriften Vår Bostad lät göra en undersökning
där man pekade på att omkring 900 svenskar dör
varje år i lungcancer på grund av radon. Det är fler än
antalet dödsoffer i trafiken. Villaägare brukar försäk-
ra sig om att det inte finns farliga radonhalter i huset,
men hyresgäster och bostadsrättsinnehavare har oftast
ingen aning om att det finns hälsofarliga radonhalter i
lägenheten de bor i.
Den här utredningen ska se över radonproblemet
och komma med åtgärdsförslag och förslag till eko-
nomiska stödsystem för radonsanering. Det är därför
jag flaggar för att det här anslaget förmodligen kom-
mer att behöva höjas. Nu tänker man sig dessutom att
förskjuta gränsvärdena. Målsättningen är alltså att
hitta alla hus med radonhalter över gällande gräns-
värden - det är 400 becquerel per kubikmeter luft -
före år 2010. Nästa steg är halvera gränsvärdet och
hitta och åtgärda alla bostäder med radonhalter över
200 becquerel före år 2020. Det är Kjell Larsson som
har gett uttryck för de här åsikterna. Sammanlagt
handlar det om två miljoner bostäder i hela landet
som ska radonmätas. Det är många som måste åtgär-
das. Vi ser fram emot det som utredaren kommer med
i februari för att se vad som går att göra åt det här
problemet.
Fukt och mögel är ett annat väldigt viktigt bo-
stadsmiljöproblem. Det här anslaget ökar däremot
från 40 till 50 miljoner kronor i årets budget. Det är
oerhört väsentligt. Nu har vi också fått möjlighet att
allergisanera. EU har gett oss tillåtelse att göra det.
Det mottar vi med tacksamhet. Regeringen har sagt
att man tänker se till att alla kommuner får reda på att
den här möjligheten finns. Det sker med anledning av
det lokala investeringsprogrammet också.
En sak som också har med miljön att göra är bo-
stadsanvisningsbidraget för ekologisk hållbarhet som
nu äntligen kommer tillbaka. Vi har skjutit på det i
några år. Det har jag inte tyckt har varit något vidare.
Men om man inte vet vad pengarna ska användas till
är det inte lätt att hävda att bidraget absolut måste
finnas. Det är på 250 miljoner. För nästa år inskrän-
ker det sig till 135 miljoner. Det beror på att en del av
anslaget har förts över till utgiftsområde 20 för andra
viktiga miljöfrågor.
Jag har förgäves försökt se vad de här pengarna
ska användas till. Byggkostnadsforum får 5 miljoner
kronor. Men sedan då? Det måste finnas någon mer
tanke bakom det här. Investeringarna ska främja
ekologisk hållbarhet vid ny- och ombyggnad av hy-
res- och bostadsrättshus i sammanhållna bostadsom-
råden. Folk börjar fråga mig nu hur pengarna ska
användas så att man vet vad man ska ansöka om. Jag
hoppas verkligen få lite mer kött på benen i den här
frågan. Jag hoppas också att vi kommer att vara med
och ta fram kriterierna för det här.
Om det är 115 miljoner kronor som fattas för att
uppnå den årliga ramen på 250 miljoner kronor tar
jag för givet att det i nästa vända kommer att omfatta
även villor och småhus. Det är också en sådan sak
som jag tänker bevaka.
Lokala investeringsprogram är en annan viktig
miljöfråga. Jag tycker att det är hemskt underligt att
de borgerliga partierna helt enkelt bara vill skrota det
och tycker att det inte är någonting värt att komma
med. Uppgifter från Naturskyddsföreningen från
1998 känns som lite gamla siffror. En hel del föränd-
rades ändå efter de olika revisionsrapporterna. Sys-
selsättningsaspekten betonas inte lika mycket. En del
villkor för ny teknik har tagits bort, och man har rättat
sig ganska mycket efter kritiken, tycker jag. Jag ser
fram emot den utvärdering av det här anslaget som
kommer under 2001. Det rör sig om totalt 145 styck-
en olika lokala investeringsprogram under 1998 till
2002.
En sak som jag tycker är viktig, eftersom jag sitter
i nationalkommittén för Habitat och Agenda 21, är att
Agenda 21-arbetet ska få 1 miljon kronor. Det gäller
nämligen för Sverige att föra ut den kunskap och
information som finns om allt viktigt Agenda 21-
arbete som försiggår i kommunerna.
Efter sommarens översvämningar och efter de
översvämningar som fortfarande pågår runt Vänern
och även på flera andra håll i Mellansverige vill jag
särskilt framhålla lantmäteriet. Det är också inom vårt
utskottsområde. Den geotekniska kunskapen och
informationen torde få en ännu större betydelse för
den fysiska planeringen. Därför tycker jag att det är
så förfärligt egendomligt att höra hur två stycken av
riksdagens partier tycker att det är viktigt att man får
bygga på strandnära tomter.
Jag förstår inte hur man i november år 2000 kan
föreslå en sådan sak för att få bebyggelse i glesbygd.
Förr i världen var man väldigt noga med att bygga på
hälleberget. Det måste ha funnits någon anledning till
det. Jag tror att vi ser den anledningen nu och att man
aktar sig väldigt noga. Det här inskränker naturligtvis
också en hel del som man vill göra i kommunerna,
likaväl som propositionen om bostadsförsörjningsfrå-
gor som vi har varit inne på.
Jag tycker att företrädare för regeringen som har
pratat här och även Sten har kunnat visa mycket tyd-
ligt på varför vi behöver ett sådant förslag. Knut Bil-
ling undrade varför vi som inte är ett socialistiskt
parti kan ställa oss bakom det. Det beror återigen på
att vi har haft ganska mycket inflytande. Vi är inget
socialistiskt parti, men vi är ett socialt ansvarstagande
parti som ser att det kommunala självstyret inte alltid
står över den enskilda människans rättigheter.
Vi hade ett handikappseminarium för några dagar
sedan där handikappombudsmannen sade att många
saker som berör handikappades möjligheter till bostad
och människors rättighet till bostad över huvud taget
är en mänsklig rättighet. Det kommunala självstyret
är ingen mänsklig rättighet. Jag inser betydelsen av
det kommunala självstyret. Jag är från en liten kom-
mun, Ödeshög. Den torde inte komma i fråga för
föreläggande om att anordna bostadsförmedling. Man
är säkert inte lika hård med att följa upp en bostads-
försörjningsplan från vår kommun.
Men eftersom det är en så stark Stockholmsfo-
kusering kommer faktiskt förslaget ursprungligen
från Stockholms stad. Det var en begäran om att infö-
ra köavgift 1998. Stockholms stad ville införa köav-
gift. Jag tyckte att det var ett hemskt konstigt sätt att
möta sina kommuninvånare och andra som vill söka
sig hit.
Däremot förstod jag naturligtvis affärsidén med
det. Man har enligt lag möjlighet att ta ut förmed-
lingsavgift. Men eftersom man inte har några lägen-
heter att förmedla var inte det någon affärsidé. Det
måste ju vara mycket mer lönsamt att ta ut avgifter av
de 60 000 personer som står i kö. Men för att det över
huvud taget skulle kunna bli någon proposition på det
här tyckte åtminstone jag att man måste kunna visa
att man också tänker bygga bostäder.
Sedan kan man vända på steken och säga att om
regeringen tycker att en kommun ska ha en bostads-
förmedling må det vara hänt att kommunen får ta ut
en köavgift. Om vi ska ge lite bakgrund till att den
här propositionen över huvud taget har kommit till
har det mycket med det här att göra. Det är alltså en
service.
Jag förstår att Stockholm kanske inte tycker att
det är så viktigt att ha den här servicen till övriga
invånare i Sverige, bl.a. i Ödeshögs kommun. Men
jag som socialarbetare som har lite kännedom om hur
svårt det är för folk att komma hit och få bostad vet
att detta behövs.
Därför stöder jag även det här betänkandet. Det är
ju två betänkanden. Vi har inga reservationer för egen
del.