Herr talman! Det är stimulerande att först
diskutera med Robert Jousma och sedan med Jan
Jennehag. Det ger onekligen olika aspekter på
tillvaron.
Jan Jennehag anser att svensk försvarsindustris
intressen alltid går före när de kommer i konflikt
med andra principer. Det anser uppenbarligen inte
Robert Jousma -- det tror jag att vi kan vara ense
om.
Det är naturligtvis inte så, för då skulle vi inte ha
begränsningar för vapenexport. Då skulle vi ha den
fria vapenexport som Ny demokrati i stor
utsträckning önskar sig. Nu har vi inte det. Vi har
väldigt många restriktioner som gör att man inte
kan exportera på det sätt man skulle önska.
Det uppstår naturligtvis alltid gränsfall och
besvärliga avvägningsfrågor. Vi har konstaterat att
exporten till Indonesien har skett enligt gällande
regler. Jan Jennehag tycker att reglerna bör ändras.
Faktum är att det har skett. Det är viktigt att
komma ihåg att kriteriet om de mänskliga
rättigheterna enligt tidigare regler innebar att man
inte fick exportera vapen som skulle kunna
användas vid förtryck av mänskliga rättigheter.
Enligt den nya lagstiftningen får man inte exportera
vapen till länder där det förekommer grova
kränkningar av mänskliga rättigheter.
Enligt min bedömning finns det i dag, då den nya
lagstiftningen gäller, starkare skäl att säga nej till
vapenexport till Indonesien än vad det fanns då den
gamla lagstiftningen gällde. Exporten har såvitt jag
vet skett enligt den gamla lagstiftningen.
Utskottsmajoriteten gör dessutom i betänkandet
ytterligare markeringar om att man skall ta hänsyn
till vad som har sagts av Europarådets
parlamentariska församling och att man också på
annat sätt noga skall följa utvecklingen i
Indonesien.
Jag tror alltså att det finns skäl för regeringen att
mot bakgrund av den lagstiftning vi har i dag noga
överväga om det verkligen kommer att vara möjligt
att exportera vapen till Indonesien i framtiden.