Herr talman! Återigen är den stunden på året
kommen då jag får stå här och tala mig varm för en
ändrad krigsmateriellagstiftning. Varför gör jag då
det? Jo, därför att jag tror att jag är en av få
människor i det här landet som ärligt vågar säga att
vi behöver en försvarsindustri baserad på export.
Varför kan jag då säga det så säkert? Jo, därför att
det svenska försvaret krymper. Men samtidigt
krymper inte behovet av en inhemsk
försvarsindustri. Många säger då att man kan köpa
vapen på olika sätt. Men kan man egentligen göra
det? Vi kan göra en liten historisk återblick och
studera t.ex. perioden 1938--1939 för att se hur det
svenska försvaret då såg ut. Ja, naturligtvis fanns
det en mängd gammalt skräp -- rester på grund av
1925 års försvarsbeslut, som innebar att man skulle
nedrusta och att man inte skulle satsa pengar på
försvaret. Man trodde på en tusenårig fred. En del
personer i Europa deklarerade öppet det
tusenåriga riket.
Men hur såg det ut när omvärlden började hota oss,
t.ex. 1939? Jo, vi hade en mycket liten och dåligt
utrustad armé. Vi fick till stor del förlita oss på
landstormen. En hel del pigga människor trodde på
idén med att försvara vårt fosterland med roliga
trekantiga hattar och gamla mausergevär, modell
1896.
Hur såg det ut nere i Europa? Jo, där var man i full
färd med att bygga upp arméer. Man hade redan
gjort det under tio år. Här i Sverige satt vi på
rumpan som vanligt och trodde på en fredlig
utveckling.
Smällen kom. Norge och Danmark besattes av
tyskarna, och vi höll fortfarande på att fundera så
sakta. Vi hade tack vare försvarsindustrin kommit
i gång och börjat få en skaplig armé med modern
materiel, trots avspärrningarna. Bara det tycker jag
talar om att man kan hamna i lägen där man
behöver en stark försvarsindustri.
Ur säkerhetspolitisk synpunkt var vi naturligtvis
neutrala i krig och alliansfria i fred, som det heter
i modern svensk säkerhetspolitik. Var vi neutrala i
kriget? Ja, det är inte upp till mig att bedöma. Den
frågan har egentligen inte med vapenexporten att
göra. Det förekom permittentresor. 10 000-tals
tyska soldater åkte genom Sverige för att besöka
mamma i Tyskland. Det var väl mors dag eller
något ditåt. Vi hade andra transiteringar. Vi hade
baltutlämningar. Vi hade baltguld. Man sålde
kullager till England. Man sålde malm till Tyskland.
Neutralitet -- jag vet inte. Man kanske kan kalla det
så, eftersom man handlade lika friskt med bägge
parter. Man gjorde lika stor skada för båda sidor.
Redan då förstod man naturligtvis vikten av att ha
en stark svensk försvarsindustri. Man förstod rätt
snart att den skulle ge teknikutveckling, spin-off, i
det civila samhället, och det har den mycket riktigt
gjort under åren. En del säger att den här
teknikutvecklingen, denna spin-off, kan man få på
annat sätt. Måhända kan man det. Jag vet inte.
Men inget land har hittills lyckats med det.
De produkter som försvarsindustrin utvecklar är
högteknologiska. Man är kanske inte villig i privata
företag att satsa på utveckling och ta chanser på
samma sätt som man gör i försvarsindustrin. Där
satsar man pengar på utvecklingsprojekt och
sådana saker.
Försvarsindustrin behövs på alla upptänkliga sätt --
för det civila samhället, för den militära säkerheten
och för säkerhetspolitiken -- om vi skall bibehålla
det vi har.
Men hur skall vi göra med det krympande svenska
försvaret. Vi har ju samtidigt sagt åt
försvarsindustrin att man bara får utveckla
produkter som beställs av det svenska försvaret.
Det är rätt fantastiskt, om man tänker efter, att vi
inte får utveckla ett vapensystem på beställning
från fredliga länder som Island och Schweiz. Island
höll ju på och gruffade litet grand. Man skavde
färgen av en engelsk fregatt för 10--15 år sedan.
Man tvistade om några fiskegränser. Kanske det är
en anledning. Vad vet jag. Nordens länder är
civiliserade. Behöver vi denna restriktiva
vapenmateriellagstiftning? Jag tror danskarna,
finnarna och norrmännen är fredliga människor,
liksom islänningarna, trots det fiskekrig man hade.
Europa, bortsett från Jugoslavien, är väl en
förhållandevis fredlig arena nu för tiden.
Herr talman! Visst måste man ha en
försvarsmateriellagstiftning. Men jag tror inte att vi
behöver en lagstiftning som den vi har i dag, som
bygger på hyckleri. Hur kan jag säga att den bygger
på hyckleri? Jo, jag anser, herr talman, att allting
är hyckleri när man säger att en sak är förbjuden
men hela tiden medger undantag från den saken.
Då är det hyckleri, anser jag.
Man pratar så väldigt mycket om moral och etik här
i riksdagen i olika sammanhang. Jag tror t.o.m. att
det pågår en utredning som kallas för
Etikutredningen. Det här tycker jag faktiskt är ett
bra exempel på vad moral och etik är. Skall man ha
ett förbud som man medvetet och lagligen bryter
mot? Nej, det skall man inte. Därför har jag
föreslagit både en och två gånger att man skall
ändra hela krigsmateriellagstiftningen.
Det räcker med tre grundteser för att få bort
dubbelspelet, den konstiga moralen och bristen på
etik.
1. Vapen får ej säljas till krigförande land.
Det är en självklarhet. Vi skall inte öka på lidandet.
2. Handel med fösvarsmateriel får ej bedrivas på
sådant sätt att Sveriges säkerhet och svenska
intressen uppenbart hotas.
Det är också en självklarhet. Vi skall naturligtvis
inte sparka oss själva där bak.
3. Handel med en stat som grovt förbryter sig mot
de mänskliga rättigheterna skall vara förbjuden.
Det här är självklara saker, herr talman. De här
enkla reglerna räcker. Det räcker med att industrin
får de här spelreglerna. Sedan får de redovisa
gentemot myndighet, t.ex.
krigsmaterielinspektören, vad de sysslar med under
affärens gång. Jag kan lova, herr talman, att inget
svenskt företag mot de här reglerna skulle gå in och
börja satsa på en affär med en grumlig bakgrund.
Man förlorar så enormt mycket kapital på att dra i
gång en affär som man inte kan slutföra. Inget
normalt företag skulle göra det.
Detta bygger mycket på klokskapen hos dem som
manufakturerar vapen och försvarsmateriel i
Sverige. Samtidigt bygger detta naturligtvis på att
man måste lära sig ta ansvar. Man måste lära sig
innebörden av frihet under ansvar. En sådan frihet
under ansvar tror jag faktiskt föder mycket bättre
omdöme och större ansvar för det man håller på
med samt leder till bättre åtaganden.
Hela hyckleriet med vapenlagstiftningen tycker jag
påminner om att en pappa sitter hemma och läxar
upp sin son för att han varit hos grannen och stulit
äpplen. Han ger pojken en riktig avbasning. Dagen
efter blir pappan helt plötsligt sugen på ett äpple.
Då skickar han över pojken till grannen för att
hämta ett äpple. Ungefär så är det faktiskt. Man
förbjuder försäljning av vapen samtidigt som man
hela tiden medger undantag. Det är luddiga regler
i det här sammanhanget.
Ta en sådan sak som förhållandet mellan Taiwan
och Kina. Taiwan är ett rikt, välmående land. Man
vill nu köpa 87 stycken bevakningsfartyg till sin s.k.
kustbevakning. I de här länderna har man
bekymmer med pirater och allsköns ohyra som
håller till ute till havs. Det här är små fartyg. Man
kan på sin höjd bestycka dem med grov kulspruta.
Säljer Sverige till det här landet? Nej. Varför gör
man inte det? Jo, därför att man grundar sitt nej på
en mängd subjektiva bedömningar som är styrda av
privata handelspolitiska intressen. Man ser röda
Kina som en jättestor framtida marknad. Det är det
kanske också, herr talman. Men det skall man inte
blanda in i själva vapenaffären.
Taiwan är ett demokratiskt land i dag. Jag tror att
man har 37 politiska partier, varav 3 sitter i
parlamentet. På det här sättet skapar man
oövervinneliga hinder för Taiwan att bli erkänt.
Taiwan och Kina har fått mycket bättre relationer.
Taiwan investerar enormt mycket pengar i Kina.
Man har t.ex. en vid turism mellan de här länderna.
Med vilken rätt sätter vi oss till doms över de här
frågorna? Det här rör egentligen inte
materielexporten.
De vapen som Taiwan har velat köpa från Sverige
är defensiva vapen. Man ville köpa JAS-flygplan.
Det är ett plan med kort aktionsradie. Det räcker
lagom till för att försvara eget territorium. Man har
t.ex. gjort en inofficiell framställan om att köpa
svenska ubåtar. Det är naturligtvis också ett
defensivt vapen. Ingen människa tror att lilla
Taiwan på allvar skulle angripa stora Kina på
fastlandet. Det är fullkomligt absurt att tro sådana
saker.
Det jag menar med detta är att den
vapenlagstiftning vi har i Sverige hela tiden föder
en mängd konstiga förhållanden, som faktiskt
saknar moral och etik. Det här anser jag vara ett
fullständigt vansinne. Man måste skapa klara
regler, som kan ge svensk försvarsindustri
möjlighet att samarbeta med Norden och med
Europa, att få kontinuitet i samarbetet.
Naturligtvis, herr talman, under de förhållanden
som de här tre punkterna, som jag skall upprepa en
gång till, anger.
1. Vapen får ej säljas till krigförande land.
2. Handel med försvarsmateriel får ej bedrivas på
sådant sätt att Sveriges säkerhet och svenska
intressen uppenbart hotas.
3. Handel med stat som grovt förbryter sig mot de
mänskliga rättigheterna skall vara förbjuden.
Det räcker med dessa tre regler. Här har man
lämnat fritt utrymme för industrin att arbeta. Ändå
har man lagt in moral och etik. Vi behöver inte ha
det motsatsförhållande som svensk
vapenexportlagstiftning i dag utgör. Den saknar
helt enkelt moral och etik, om jag skall upprepa det
en gång till. Man kan inte säga att man har ett
förbud och sedan samtidigt låta företagen med
statens goda minne bryta mot förbudet. Det är ett
fullkomligt vansinnigt motsatsförhållande. Detta
handlar om brist på moral och etik.
Förmodligen kommer någon i en replik uppmana
mig: Titta på svensk försvarsindustri! Man dödar
varandra i Jugoslavien med svenska vapen! Ja, det
kanske man gör. Men hur många av de vapnen har
levererats direkt till Jugoslavien? Hur många av de
gamla Boforspjäserna från andra världskrigets
dagar är inte erövrade vapen, som man i dag knappt
vet var de kommer ifrån? Man vet bara att det står
Bofors på dem.
Det kan aldrig undvikas att vapen hamnar i orätta
händer. Därför måste klarare regler för
vapenexporten skapas. Det är faktiskt nödvändigt
för att svensk försvarsindustri skall kunna överleva,
och det är nödvändigt för vårt eget svenska försvar
att den gör det.
Jag yrkar bifall till reservation 1 avseende
krigsmateriellagstiftningen.
(Applåder)