Herr talman! Jag kan tala om för Pär Granstedt att
jag är väl medveten om att sådana grejer som han
nämnde förekommer i svensk lagstiftning, att man
i princip har ett motsatsförhållande. Men jag kan
för mitt liv inte bli övertygad om varför man skulle
ha det, varför det skulle vara bättre än ett generellt
tillstånd för vapenexport, med vissa undantag.
Varför skall man ha detta motsatsförhållande? Det
här handlar, tycker jag personligen, om moral och
etik. Det är exemplet med pappan och pojken och
äpplet ungefär.
Jag håller med Pär Granstedt om att vi inte skall ha
en vapenindustri i Sverige som är helt inriktad på
export. Men vi måste ge vår vapenindustri chans att
upprätthålla sådan volym och sådan bredd i
kunnandet att den kan serva svensk försvarsmakt.
Det får man endast genom att se till att den kan
exportera under vettiga förhållanden.
Den svenska försvarsmakten, som är i ett
krympande skede i dag och med all säkerhet
kommer att krympa mera, kommer i framtiden att
vara än mer beroende av att det finns en bred
teknologi inom de flesta områden här i landet. Vi
kan återigen, som 1939--1940, bli drabbade av en
avspärrning. Då är det svårt att importera.