Herr talman! Pär Granstedt säger att Sverige är ett
litet land och att vi tvingas till samarbete. Jag
noterade att Pär Granstedt sade i sitt anförande att
vår policy skulle vara ett oberoende av utlandet och
att vi därför måste ha en försvarsindustri. Detta är
omöjligt.
I och med att det i allt större utsträckning sker
samarbeten försvinner ju oberoendet. Vi blir
beroende av en mängd andra stater för att kunna
producera vapen och för att kunna få de vapen som
vi själva behöver. Här är det en glidning i Pär
Granstedts argumentering.
Jag glömde att i mitt första inlägg säga att jag tyckte
det var positivt att Pär Granstedt sade att det finns
mycket stora tveksamheter när det gäller
vapenexporten till Indonesien.
Utskottsbetänkandets skrivning stödjer inte riktigt
den tidigare linje som hävdats av Ulf Dinkelspiel,
där han menat att läget är bättre i Indonesien och
att man kan tänka sig att öppna mer för
vapenexport. Det är positivt att detta nämns i
denna debatt.
När det sedan gäller resonemanget kring IEPG och
WEU är det litet märkligt att man kan tänka sig att
ingå i ett samarbete i en grupp som faktiskt tillhör
ett organ som WEU. IEPG är ju en del av detta.
Det blir litet knepigt att man tar avstånd från WEU
men är beredd att gå in i ett samarbete med en
programgrupp som är en del av denna union.
När det gäller samarbetspartner vet jag inte om
Frankrike har ändrat sin politik. Men det har
hitintills inte visats att man har haft några
restriktioner. Man har från Frankrikes sida varit
ganska skrupellös när man har exporterat vapen.
Jag tycker inte att Sverige bör gå den vägen.