Herr talman! Jag skall begränsa mitt inlägg till att
beröra frågan om krigsmaterielexport till
Indonesien, som berörs utförligt i
utskottsutlåtandet.
I utlåtandet sägs det att man skall väga in
rekommendationer från Europarådet i sina
bedömningar. Det betyder att utskottet här har
uttalat att regeringen, som har beslutanderätten i
dessa frågor, skall ta hänsyn till särskilt de
rekommendationer som senast gjordes av
Europarådet.
Det var ett mycket skarpt uttalande som gjordes
från parlametarikerförsamlingen där de
omfattande kränkningarna av de mänskliga
rättigheterna i såväl Indonesien som i Östtimor
påtalades. Europarådets uttalande utmynnade
också i en rekommendation till medlemsländerna
om ett vapenembargo. Jag konstaterar i dag också
att Pär Granstedt har sagt att ett sådant kan komma
i fråga.
När det gäller hur regeringen har behandlat den här
frågan har vi tidigare här i kammaren fört debatter
om detta och framfört kritik mot statsrådet Ulf
Dinkelspiels uttalande om att export av nya
vapensystem till Indonesien kan komma i fråga och
att man, som han sade, nu gör bedömningen att
Indonesien kan komma i fråga även för export av
annan materiel.
Detta utlåtande från utrikesutskottet vill jag tolka
som en varning till regeringen att noggrant pröva de
invändningar som finns. Jag vill för egen del säga,
att som läget är i dag kan en vapenexport av nytt
materiel och nya system inte komma i fråga.
Kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i
Indonesien är allvarliga och omfattande.
Med hänsyn till vad Pär Granstedt har sagt om hur
han tolkar de regler som finns på området kan
slutsatsen inte bli annan än den jag drar. Det är
viktigt att framhålla att regeringen är skyldig att
göra en strikt tillämpning av de regler vi har. Det är
därför betänkligt att dessa uttalanden har gjorts
från regeringen. Efter detta utskottsutlåtande får
man ha den förhoppningen att regeringen kommer
att ändra uppfattning på den här punkten.
Vi kommer i dag att möta en förkämpe för
mänskliga rättigheter från Indonesien, nämligen
Hadjiprinsen. Han kommer förvisso -- jag har
träffat honom i Indonesien -- att kunna berätta och
ge alla nödiga detaljer om hur situationen är i
Indonesien, vilket ytterligare bör markera vikten
av ett negativt svenskt ställningstagande.
Jag vill i detta sammanhang också hänvisa till en
socialdemokratisk motion som väcktes i januari
1992 där synpunkter av det slag som jag framför här
i dag kom till uttryck.
Det framförs i detta utskottsutlåtande
förhoppningar om att de förhandlingar som FN:s
generalsekreterare Boutros Boutros Ghali har
initierat kan ge resultat. Det finns här all anledning
att säga ifrån. Det räcker inte med att det
förekommer diskussioner mellan Indonesiens och
Portugals utrikesministrar inför Boutros Boutros
Ghali.
Sverige bör agera för att det östtimoresiska folket
skall bli representerat vid dessa förhandlingar. Det
är inte troligt att man kan nå framgångar utan att
de som verkligen berörs är med. Det finns därför
anledning att ta svenskt initiativ. Det finns också
anledning att inte göra något avsteg när det gäller
att utsätta Indonesien för press fram till dess att det
har blivit en fredlig lösning av konflikten. Man
måste utsätta Indonesien för sanktioner i form av
ett vapenembargo i syfte att uppnå en lösning.